1. Folk som kör fär sakta. Hellre att dom kör lite för fort istället. Det är utan tvekan det värsta
Det finns ju rätt rejält med pensionärer (eller sånna som liknar pensionärer på körsättet) i
trafiken. Sånna som ligger och kör i 35 - 40 km/h när det är 50 km/h, eller sådana som verkligen
bara MÅSTE ligga i 80 km/h på 90-väg bara för att det finns trafikkameror. Dom fotar faktiskt inte
om ni ligger i 92 km/h. De fotar ju trots allt inte ens om ni ligger i 105 km/h. Tragiskt. Våga trampa
lite på gasen, för fasen!
2. Folk som (trots det jag skrev ovan) kör för fort. Snorungar som tycker att det är ascoolt att
ligga i 140 km/h vart dom än åker. Frågan är bara... vad är meningen? Fram kommer man i alla
fall. Och har man så bråttom så kan man åka tidigare. De klagar på bensinpriserna, men så
drar bilarna mycket mer när man pressar dem så. Och sedan är det sådana som bara måste
svänga ut framför en, trots att man kan vänta i två sekunder för att köra ut bakom. Trams.
3. Folk som inte blinkar, alternativt sådana som blinkar en sekund innan de ska svänga. Är det
så svårt att sträcka ut fingret i tid för att blinka? Det är faktiskt lite lagom irriterande när man står
och ska svänga ut någonstans. Så väntar man på att kommande bilar ska köra förbi, så att man
kan svänga ut. Men inte då... då ska ju dessa svänga, men det går inte att blinka tidigare,
utan det ska man gärna göra 1 - 0,5 sekunder innan man ska svänga, eller så blinkar man inte
alls. Lite lagom drygt. Och ännu värre de som inte ens blinkar och som nästan gör att man kör
på dom i baken, bara för att dom inte orkar sträcka fingret.
4. Folk som inte fattar att man kan köra ut på vägrenen, på stora vägen, om det ligger någon
bakom som kör fortare och vill om. Minns när jag skulle till morsan för nåt tag sedan. Jag låg
runt 95 - 100 km/h hela vägen. Och lik förbannat är det nån kärring som ligger framför i 80 - 85
km/h hela vägen. Jag låg nära och visade att jag ville om. Och p.g.a konstant trafik i mötande
körfält gick det inte att köra om (utan att riskera livet, mer eller mindre). Jag blinkade med helljuset.
Om och om igen. Till sist tutade jag nog dessutom. Men inget hände. Det var tydligen för svårt
att köra ut på vägrenen. Men till slut (efter ca 4,5 mils körning bakom kärringen) fick jag en lucka
och kunde köra om. Jag kände att jag ville slänga mig på tutan lite bara för att markera, under
tiden som jag körde om. Då fick jag ett fint finger och en tunga av den 450 kilos tanten som körde.
Vilket folk det finns...