Vår cellplast klarade inte epoxi.
Vid härdning av polyester bildas mycket värme så pluggen kommer bli varm. Desto tjockare med ohärdad polyester desto mer värme. Där av att inte lägga för tjockt/många lager åt gången, plus risken för luftbubblor som kan förstöra formen helt. Med så stor form du pratar om kommer den säkert behöva vara 15 mm tjock, vilket är långt ifrån vad man gör i ett fåtal lager.
Pluggen bör ha exakt samma finish som du vill ha på den färdiga produkten, minsta repa kommer synas om du ska ha synliga fibrer. Det är enklare att arbeta på pluggen än på en färdig kolfiberdetalj, att slipa ( för mycket) på färdig detalj blir ofta inte bra då man skadar fibrerna. Bra finish minskar också risken för att detaljen fastnar i formen.
Vet inte vad den andra killen syftade på här ovan men att hoppa över vacuumpump, bag, släppfilm eller breather vid kolfiberlaminering kommer bara leda till att resultatet blir sämre eller rent av riktigt dåligt.
Du vill ha så låg epoxihalt som möjligt i förhållande till fiber, läs även på om sandwichkonstruktion, ökar styrkan oerhört men adderar väldigt lite vikt. Går även att ha på välvda ytor om du använder rätt distansmaterial.
Glöm inte släppvinklar så du får ut detaljen ur formen...
Pre-preg är väldigt smidigt om man har tillgång till autoklav. Det är dock den dyraste metoden, men också enklast. Vid stora arbeten är våtlaminering svårt då epoxin gärna börjar härda innan alla moment är klara... Injicering är en annan smidig metod, den kräver dock mer eftertanke och lite extra utrustning. Men precis som vid pre-preg slipper man stressen.
Finns hur mycket som helst att skriva.