johan89 skrev:

jag har katt, är inne på den fjärde. den första kom hem med ett brutet ben, så den sköt vi ihjäl. den andra stack, den tredje blev ihjälbiten, och den fjärde har inte strykigt med än.
har haft kanin också men den blev man bara glad när den kola av.

Känner du dig ball nu? varför fortsätta skaffa djur då om ni blir glada över att dom dör eller försvinner?

herregud säger jag bara..

johan89 skrev:

jag har katt, är inne på den fjärde. den första kom hem med ett brutet ben, så den sköt vi ihjäl. den andra stack, den tredje blev ihjälbiten, och den fjärde har inte strykigt med än.
har haft kanin också men den blev man bara glad när den kola av.

Pshyket nästa eller? om du bröt benet så är jag säker på att dina föräldrar gjort desamma..


Min hund är som om en syster för mig om hon skulle dö eller bli skadad så vet jag inte vad jag hade gjort :'(

Starkt gjort å vara me å snällt av dig å vara där som en trygghet för nico..

johan89 skrev:

Ärligt talat så trodde jag att det var en 18årig tjej som hadde skrivit det här. tills jag läste att du hadde tjej. visst kan det var svår när ett husdjur dör men, men inte så jävla svårt!!

folk reagerer olika på saker, det är inte mycket som gör mig ledsen men om det händer min familj eller min hund något då blir jag ledsen.

en hund är som en familje medlem och det är jävligt svårt att se dom försvinna iväg.


förstår trådskaparens sorg och förstår att du inte vill lämna bort din vän till okända människor

vet exakt hur det känns riktigt jobbigt o sen att folk ínte kan fatta att en hund e inte som en guldfisk utan en vän med personlighet o kärlek gör mig bara lack

Vila i frid Nico 
o ta hand om dig Children-Of-Bodom

Inte fick man nån trevlig känsla i magen när man läste detta! Kom och tänka på när vi avlivade våran hund... usch! Har du pratat me din tjej om detta efteråt?

Är fan skillnad om man är föäts vid djuret eller bara haft det kort tid också.

Tänker främst på coolingen johan89 inlägg i tråden.

Låer inte som han någonsin haft ett husdjur som han tagit hand om mer än att de det mat nångång. bor man med t ex som jag och tjejen en hund som blir det en annan sak. Har haft katter (och kaniner,marsvin) innan i föräldrahemmet. varav en som blev 15 ås, vi var lika gamla då han dog...Det var inte kul. Var som en "lillebrorsa" iomed att han alltid funnits där. Sådant förstår inte människor som inte själva haft djur. Ungefär som att vissa inte förstår varför vissa plöjer ner 10 000 kr i biljud i en bil som kostar 5000 max. osv. kass jämförelse jag vet men ni fattar.

Lider med dig trådskaparen.

Mvh Janken.

FugitivE skrev:

johan89 skrev:

jag har katt, är inne på den fjärde. den första kom hem med ett brutet ben, så den sköt vi ihjäl. den andra stack, den tredje blev ihjälbiten, och den fjärde har inte strykigt med än.
har haft kanin också men den blev man bara glad när den kola av.

Känner du dig ball nu? varför fortsätta skaffa djur då om ni blir glada över att dom dör eller försvinner?

herregud säger jag bara..

Instämmer, undrar varför den andra stack...

Tragiskt.

Ahh fyfan !! jag har med en schäfer...kan inte ens kunna föreställa mig hur det skulle vara, att se sin hund avlida

[Tänker främst på coolingen johan89 inlägg i tråden.

japp fy fan va jag e cool *LOL*

Tråkigt att höra, har inte haft djur själv, men förstår att det lär kännas tungt. En hund kan ju vara en jävligt lojal vän... Tråkig reaktion från din sambo. Men hon kanske trodde att det var nåt mycket värre när du stortjöt, och därav reaktionen? 
Osså får man tänka på att veterinären gör sånt där jobb dagligen, men om han var märkbart otrevlig så var det rätt att säga till, att de åtminstone uppträder neutralt i sånna lägen är det minsta man kan begära, lite medlidande skulle nog inte heller skada. 

Rip Nico!

Poon skrev:

Inte fick man nån trevlig känsla i magen när man läste detta! Kom och tänka på när vi avlivade våran hund... usch! Har du pratat me din tjej om detta efteråt?

Jaa. Hon är tillbaka här igen " suck "
Men hon bett om ursäkt o fanmasfoster, Orka höra hennes idiotförklarningar.
PS Tack alla ni som skrivit här med ( Till dom seriösa ) Betyder mycket! Ta hand om er

Jag hade min lilla ständiga vapendragare (Slim, min katt) i ca 6år. Tog hand om honom när han va liten  för han skulle avlivas för han va mager och sjuk osv. Kämpade mycket med honom men han blev fullt frisk och han va helt underbar. Han va efter mig jämt, han va mitt allt. Om jag tex gick till affären som ligger inte långt från mig så kunde han följa efter, och sen sitta utanför och vänta och följa med så snällt och gå bredvid mig hela tiden
Han hade varit med om mycket, hör och häpna men han blev stulen från mig en gång, eller ja kattnappad och påkörd av en skåpbil men då satte han sig på trotoaren och tvättade sig bara. När min dotter föddes så va han nyfiken och började ty sig till henne också. Alla vet ju att barn är lite hårdhänta och så, men han brydde sig inte om Nicole kanske gjorde nacksving på honom eller så mao helt underbar va han.

Sen en kväll ringer det på dörren, min sambo öppnar dörren och ropar på mig och säger att Slim ligger ute på vägen ihjälkörd. Han som körde bilen hade gått runt och frågat runt husen vem som ägde katten och undrade vart han bodde. Jag är tacksam över att han inte bara fortsatte åka som vissa gör när de kör över en katt.

Det hände förra sommaren och det är en stor tomhet i mig att han är borta

Så jag lider verkligen med dig och vet hur det känns att förlora någon.
Jag anser att ett husdjur är en familjemedlem