Nej, det är inte saneringen som spökar sig och jävlas. Tvärtom faktiskt, den biten går över förväntan, har bara haft ett rejält farande med yrsel och sånt, och det mötte jag med att dricka, vila och gå många gånger på toaletten, så det gav sig efter en stund. Sen följde grannen med på hundpromenad eftersom jag var lite ostadig och inte gärna ville gå ensam.

DÄREMOT får jag snart spunk på bilen!!!

Bytte ju till vinterhjul för ett tag sedan, och fick då ryckningar i ratten som jag trodde berodde på obalans på framhjulen. For upp till däckverkstan i grannbyn och balanserade, och då visade det sig att ena fälgen var skev. Den gick således inte få ordentlig balans på.

Mattias var rar nog att ge mig en annan fälg, eftersom en uppsättning slitna sommardäck fanns kvar i huset, och idag hade jag bokat tid för att kränga om däcket. Tobbe (grannen) hjälpte mig att köra dit bilen, och sedan åkte jag med pappa och handlade. MYCKET trevligt att vara ute med pappa, vi har varit på Jula, ÖB och Slöjddetaljer! Fick tag på mycket matnyttigt och en hel del jag saknat en tid, letat efter och några saker som jag inte ens visste att jag behövde innan jag såg dem... :P

Glad i hågen hämtade jag bilen för en liten stund sedan, och skulle köra hem genom att följa pappa de två kilometrarna. Kände så snart jag kom ner på asfaltsvägen att problemet kvarstod! TROTS att den skeva fälgen är bytt?! Det slår som fan i ratten och känns inte alls bra.

Bad pappa provköra när vi kom hem, och han kände också problemet, MEN han undrade över ena bakfälgen som såg ut att röra sig skumt när jag körde. Jag tittade och det såg helt vint ut. Rev av hjulsidan och det blev himla svårt att se hur den svarta fälgen rörde sig i mörkret där ute. Men när jag körde riktigt sakta måttade pappa med handen och tycker alltså att fälgen slår en-en och en halv centimeter!!

Och nu är det mörkt och kallt och jag är trött och less, men i morgon får jag nog försöka låna domkraft och riva av bakhjulet och prova med ett sommardäck eller reservhjulet och se om den fälgen OCKSÅ är helt skev?!

Blir bara så ledsen och trött, jag ORKAR inte hålla på och slåss med bilen till råga på allt, nu har jag lagt ut 250 spänn och den är FORTFARANDE likadan. I och för sig var det väl bra att få bort den skeva framfälgen också, men ändå... Jag ville ju att det skulle bli bra, juh! :(

Nåja, det är väl bara att kämpa vidare tills jag har löst det. Och glädjas över att jag haft en trevlig eftermiddag med pappa och fått tag på en massa bra och användbara saker. Och laga lite mat, äta, vila och se till att komma ut med hunden igen, så ger jag mig på bilen igen i morgon!

Kram // Ellen :)

Japp, var ju till Göteborg i fredags och inledde min amalgamsanering med att riva en stor plomb i en kindtand, över en timme tog det innan det var klart och jag fick åka hem igen.

Är fortfarande lite stel i käklederna efter allt gapande, men annars har det funkat fint i munnen. Ja, bortsett att jag var lite trasig i tungan och så, men det har inte ilat i tanden eller jävlats på något annat sätt, och bettet är perfekt inslipat. :)

Dock har jag varit grymt trött i helgen, influensakänsla med värk i kroppen och allmäng diffus och förvirrad. Men det har funkat ändå. Embla och jag har pysslat mycket, sett en hel del på TV och tagit det ganska lugnt överlag. Lägenheten är förvisso ganska rörig då hon passat på att riva fram massor nu när jag inte orkar med, och dessutom har vi fuskat och ätit vid TVn så det behöver allt städas en hel del... MEN vi har haft trevligt och det är huvudsaken.

Fredag kväll fick jag svår klåda över hela kroppen, och när jag klädde av mig för att sova upptäckte jag stora eksem och blemmor över hela kroppen.
Rev mig en del under natten, men det fungerade ändå hyffsat, och igår gick vi en lång promenad efter frukost, genom villaområdet och ner utmed sjön. Embla hoppade på isbelagda småpölar och plockade upp isen och tittade på mönstret på undersidan.
Frös som galningar när vi kom hem, undra på det, det var kallt, och att bära is är inte direkt värmande... :P

Väl hemma fick jag ägna mig åt mat och vila, men Embla fick bada i badkaret och bli varm och leka vattenlekar. Det uppskattade hon. Sedan kom mormor med lite mediciner hon hämtat åt mig på Apoteket, och så passade hon på att klippa både mig och Embla! Skönt att vara toppad, håret är helt förstört efter alla sjukdomsår, undrar om det någonsin blir vad det har varit?

Har återigen sovit som en gris, men vaknade flera gånger i natt av att jag rev mig och hade grym klåda. Men ändå. Jag har inte svimmat, jag är inte mer yr än att jag kan gå och jag har lyckats laga mat och fixa med pyssel och sånt även idag. Inte spytt en enda gång! Inte ens varit nära! :)
Dessutom har jag duschat och Embla har återigen badat och så passade jag på att tvätta hennes hår innan skolan i morgon.

Duschen kändes viktig, skulle jag bli dålig kan det ju ta veckor innan jag klarar det igen, så det gäller att passa på. Tidigare har jag stupat någon gång mellan dag tre och dag fjorton ungefär och blivit liggande mellan en dag och två månader, så nu blir det spännande i veckan att se hur det går med mig. Går ju på mineraler och avgiftningsstöd nu så har jag tur reagerar jag annorlunda nu än vid tidigare tandarbeten.

Men det är ändå skönt på sitt sätt att Embla nu åker till sin pappa i en vecka, för går jag på öronen slipper hon se det. Fast jag hoppas ju ändå att jag ska hålla mig på fötter... :)

Jag behöver upp till däckverkstaden och kränga om mitt skeva framhjul till den nya fälgen någon dag, ska ringa och se när det kan göras. Passar tiderna har grannen lovat att hjälpa mig dit med bilen, annars får jag lösa det på något annat sätt med hjälp av någon annan.

Hoppas också kunna hänga med på onsdagsträffen, ett par i gänget fick barn förra veckan och jag är lite sugen på att få klämma bebis... :)

Jaja, det är så mycket jag vill, men det gäller ju att ha tålamod också. Det är bara så jäkla svårt, vill ju bara vara frisk, och det helst igår! :)

Kram alla härliga vänner på Garaget! :) // Ellen :)

Var som sagt iväg till tandläkaren i Göteborg idag, en som specialicerat sig på amalgamskador och arbetat med det i tjugo år, så hon vet vad hon gör. Har förberett min sanering i snart ett år, med läkarutredning, medicinering och utprovning av material.

Och idag var det äntligen dags!

Det var med skräckblandad förtjusning jag for dit.

Släpade mig upp vid halvsex, vilket är en utmaning när man som jag inte får igång kroppen och skallen förrän vid nio-tio på dagarna, efter att ha ätit och så. För säkerhets skull hade vi gjort upp så grannen knackade på och kollade att jag var vaken innan han drog till jobbet några minuter över halv, och han fick sig ett gott skratt åt min tämligen förvirrade och yrvakna uppsyn... :P

Fixade matlådor för tre middagar, gick ut med hunden, plockade med alla mediciner och några telefonnummer eftersom jag hade lite samtal att klara av på vägen. Mamma plockade upp mig och vi kom iväg som planerat, resan ner gick bra. Var rädd för köer i Göteborg, men det var bara sista halvmilen det tjörvade ihop sig lite.

Väl på plats satte tandläkaren mig i stolen, la en rejäl bedövning som tog halva ansiktet och sedan skred hon till verket. Trädde en kofferdam (gummiduk) över tanden för att skydda mig ordentligt och sedan fick jag en friskluftsmask att andas i och en extra kraftig utsug i munnen innan hon tog på sig skyddsmask och började borra spår och bryta bort amalgamet. Jag fick blunda under tiden för att inte få amalgamdamm i ögonen.

Det tog sin lilla tid, tydligen var fyllningen mycket djup också. Efter en dryg timme med munnen på vid gavel var det äntligen klart, och jag kunde stänga mitt gap. Satte mig upp tämligen omtöcknad. Fick först inte på mig mina glasögon eftersom örat var borta... Eller, jag var i alla fall så bedövad att jag behövde spegeln för att hitta örat... :P

På vägen hem började bedövningen avta så sakteliga, och jag lyckades äta trots att tungan kändes som en stor träbit. När vi kom hem hade jag återfått örat och kinden, och känseln i tungan började återkomma.

Var extremt trött men hämtade Embla och gick en promenad med Lofar i snöstormen medans hon och mormor såg till att äta lite.

Under eftermiddagen har jag kämpat med att hålla mig vaken och i styr, sett till att äta och plockat med lite av varje för att ha något att koncentrera mig på.
Under Bolibompa var det dock kört, och jag tvärsomnade i soffan.

En knapp timmes sömn blev det, Embla var på mig mest hela tiden och passade på att riva fram en massa saker och smula ner i soffan och röja runt, och sedan kom grannen intassande för att kolla om jag var okej innan han skulle iväg på en spelning. Var det något fick jag höra av mig, så skulle han försöka hjälpa mig. :)

Nu har jag försökt vakna till, ta lite mediciner och laga mat. Embla gör mest tvärtom mot vad jag ber henne om, hon känner att jag inte mår bra och spelar upp sig.

Och jag mår inte riktigt prima.
Det är som en blandning mellan början på en influensa och total demens! Ledvärk, trött, småyr, ledvärk och allmänt diffus och svårt med koncentrationen. Ska försöka äta lite, nu har Embla äntligen tagit fram kvällsmat, och sedan släpa mig ut med hunden ett varv innan jag hoppas få stupa och sova ordentligt.

Får väl se hur de kommande dagarna blir, men jag har mina aningar om att det kan bli en tuff vecka... Måste i alla fall hålla tills på måndag, då Embla åker till sin pappa efter skolan, sedan kan jag bryta ihop i lugn och ro och börja lappa ihop mig igen... :)

Tack för alla glada tillrop, nu ska jag kämpa mig igenom det här, och är jag i skick igen den 17 december ryker en fyllning till, men det återstår att se om jag klarar den takten! :)

Kramar // Ellen :)

Det är helt otroligt vad mycket hjälp man kan få om man bara ber om det!

Sedan jag flyttade har jag fått så mycket hjälp och stöd att jag är alldeles överväldigad!

MatteR och Babyboy här på Garaget har varit här flera gånger och "släpat" med mig ut på några träffar, så jag har fått möjlighet att komma ut och vara med. Det är jag jätteglad för. "Orkar du inte köra hämtar vi dig, och sedan kör vi hem dig igen, det är inga problem!". Fantastiskt! :)
Dessutom peppar de mig och finns där i min vardag via datorn (och ibland vid bordet) och gör att jag känner mig mindre ensam.
Där gör också övriga vänner på nätet en stor insats med sina glada tillrop, stöttande kommentarer, mail och sms. Och ett och annat oväntat besök! :)

Grannarna i huset är också helt fantastiska! Alla är trevliga och pratar och så, men så har jag Tobbe snett ovanpå, som ställt upp utöver det vanliga. När han fick klart för sig att jag inte var frisk såg han genast till att förse mig med sina telefonnummer ifall något skulle krisa, och så la vi till varandra på MSN också.
En dag skrev han "Jag ska åka och handla, ska jag ta med något?". Det var ju himla rart att tänka på mig! :)
Jag svarade "Ja tack, ta med mig!", och det var inga problem, så jag fick åka med och handla och komma ut och fixa en del saker! Med trevligt sällskap dessutom!
Tobbe har också fått följa med ut på hundpromenader de dagar jag varit ostadig, och i gengäld har han blivit bortskämd med hembakt och sällskap.
Just att han bor bara en trappa upp är en otrolig tillgång, händer något vet jag att han är inom räckhåll, och han är heller inte rädd att be mig om ett handtag när han behöver - häromdagen fick jag hålla en hylla som skulle skruvas upp, och när vi bytte vinterdäck knäckte han en hylsa och behövde låna det. Och i förrgår tog han med sig ett soffbord till mig som jag hittat på annons i en grannstad - där han var för att jag via telefon tjatat in hans bil till verkstan på en garantiåtgärd som han själv inte orkat ta tag i! Grannsamverkan när den är som bäst!
Bidrar absolut till att jag känner mig trygg och mindre isolerad!

Och när jag insåg att det var akut klädbrist för Emblas del och hörde mig för i bekanskapskretsen hände det grejor omgående! En väninna slängde ut frågan på ett annat forum hon är med i, och efter några dagar kom ett par paket på posten med underställ, täckbyxor, jacka och en massa annat användbart! Och i måndags kom en gammal väninna vars dotter är två år äldre än Embla, och hade med sig två kassar urvuxna kläder som hon lämnade. Kanonfina grejor i jättefint skick!
Embla jublade och hade modevisning en hel kväll, och i veckan har hon BARA använt kläderna från Elise! :)

Och idag hämtade Mattias Embla fast det är mitt i min vecka. Jag ska ju till Göteborg tidigt i morgon bitti och inleda min sanering, och då behövde jag ju hjälp för att få Embla till skolan. Mamma ska med mig, pappa ska till sjukhuset och grannen jobbar, så lösningen blev att Mattias hämtade henne i kväll och så är hon hos farmor i morgon tills skolbussen går. Det blir nog jättebra.

MEN det bästa av allt var att jag bad Mattias ta med lite saker till mig, och vi lyckades diskutera detta på telefon och när han kom fick jag mina saker och DESSUTOM en fälg till bilen! En av de fälgar jag har är ju skev, så Mattias tog med en av de fyra som låg i huset med kass sommardäck på! Underbart, har verkligen varit bekymrad över hur jag ska göra med obalansen i framhjulet, försökte ju lösa det förra helgen med balansering, men eftersom fälgen är skev så räckte ju inte det. Och det har ju varit ett bekymmer, och jag är verkligen glad om det går att lösa det genom att byta fälg! :)

Till råga på allt fick jag slangvindan och ett munstycke, så nu kan jag tvätta bilen utan att slå ihjäl mig och bli dränkt! :D Fantastiskt! :)

Jahaja, summan av det hela är i alla fall att jag är helt tagen av hur mycket hjälp man kan få bara man ber om det! :)

TACK till alla som hjälper mig och stöttar mig! Ni är oändligt värdefulla! :)

I morgon vill jag be er alla hålla tummarna för mig, för då åker jag till Göteborg för att påbörja min sanering. Det är med skräckblandad förtjusning jag ska ta bort en fyllning, och jag hoppas verkligen det ska ge resultat.
I bästa fall är det kvicksilvret som gjort mig så sjuk, och i så fall kanske jag kan bli bättre av saneringen. MEN det är stor risk att jag blir ännu sämre av att sanera och riva i lagningarna, så jag behöver många hållna tummar nu, och så hoppas jag att jag håller mig på benen. Tidigare har jag stupat några dagar efter tandarbeten och blivit liggande allt ifrån en dag till flera månader med mer eller mindre allvarliga organstörningar.

Klockan nio ska jag vara på plats i Göteborg sjutton mil bort, så det blir en extremt tidig morgon för mig som normalt inte fungerar som folk förrän vid nio-tio eller ännu senare. Mamma har fått timanställning som ledsagare och följer med mig och om allt går som planerat möter jag Embla vid skolan som vanligt strax efter två, och så stannar hon kvar hos mig över helgen och åker inte till pappa förrän på måndag eftermiddag. Sedan har jag en vecka på mig att ev kollapsa och lappa ihop mig igen innan hon återkommer.
Och skulle jag hålla så vet jag att jag blir hämtad på onsdag för träff igen, och jag kommer få hjälp att handla redan på måndag, och jag kommer träffa trevliga människor när jag rastar hunden, och grannen finns en trappa upp om jag behöver hjälp eller vill umgås...

Att flytta till Hällekis har visat sig vara en fullträff, här känner jag mig hemma redan efter drygt fem veckor och trots att jag fortfarande sörjer min familj och det liv jag förlorat känner jag att det här är en bra plats att leva på! :)

Kramar // Ellen :)

Vaknade i morse och mådde inte alls bra. Upp och gick på toa och insåg att jag såg små lysande prickar överallt, synrubbning igen alltså. Försökte fokusera för att inte falla, tog med ett glas vatten och vacklade tillbaks till sängen.

Proceduren upprepades några gånger innan jag klev upp och lagade frukost. Behövde ut med hunden också, så det stapplade iväg till järnvägen och hem igen. Åt vid datorn och försökte distrahera mig med vännerna på MSN, men den diffusa yrseln gjorde det ganska svårt. Lyckades få i mig maten med många toabesök emellan, och stjälpte i mig vatten och mediciner och hoppades på att det skulle vända.

Med stor koncentration lyckades jag sedan dammsuga, mest för att ha något att koncentrera mig på, och sedan fixade jag lunch och började om med ätandet.
Känns som om jag bara äter och vilar och går med hunden!

Nåja, skulle väga hundmaten också, och se hur mycket som var kvar av den sorten han inte tålde för att byta med en kompis och få rätt sort i stället, och när vågen ändå var framme passade jag på att kontrollera läget.

Inte bra. Har ju varit kass i magen sen Mattias bad mig flytta, och kläderna hänger som trasor på kroppen, men någonstans trodde jag ändå att det skulle ta stopp, Det verkar det inte göra.

Undrar om jag rasar i vikt för att jag är dålig, eller om jag mår dåligt för att jag rasar i vikt? Det vore ju bra att ha lite marginaler inför fredagen...

Fredagen förresten, den har jag ju inte berättat om!!!

Jag har tingat tid till sanering, så på fredag morgon klockan nio ska jag vara hos min tandläkare i Göteborg, så ska hon riva första fyllningen! Förra gången vi tömde en tand blev jag ganska dålig, så jag kan bara hoppas att jag ska klara mig bättre den här gången.

Det är nästan exakt ett år sedan jag var hos min vanliga tandläkare och fixade en trasig lagning, och den gången tuppade jag av i bilen och blev sedan liggande ett par månader med utslagen lever och havererade binjurar.
På något vis överlevde jag, och det har jag tänkt göra även denna gång.

Men det är ju lite dumt att jag redan nu är ganska risig, och dessutom på minimal vikt... Marginaler är ju bra att ha.

Men jag lär inte ha mycket att väja på, och förhoppningen är ju fortfarande att saneringen ska vända mitt hälsoläge. För varje fyllning som åker kanske jag kommer ett steg närmare mitt mål att bli frisk, så... HÅLL TUMMARNA är ni rara! :)

Nej, dags att laga till tredje middagen för dagen, så jag hinner äta klart den innan det är dags för kvällsmat! :)

Kramar // Ellen :)

Japp, jag VET att det är en bilsida vi är på, men nu har jag funderat och funderat... :D

På en annan bilsida där jag hänger en del la en kompis upp ett manlighetstest häromdagen. Ivrigt påhejad av vännerna på MSN gjorde jag såklart det, och fick till slut ganska höga poäng:

Din poäng: 127
Du börjar bli en ung man, men mer hår på kroppen behövs innan du kan kalla dig för en man!
Ibland händer det att du tycker att blommor är fina, trots allt. Du börjar närma dig dock.

Hmmm... Detta i kombination med att jag fick lite förfasade kommentarer på MSN när jag kommenterade mina håriga ben fick mig att börja överväga hur manhaftig jag egentligen är!?

När jag gick ut på kvällen kände jag att min blåklädertröja var ganska okvinnlig, och min herrjacka från lastbilsverkstaden är väl inte det mest feminina ytterplagg man kan tänka sig heller... :P

Spanade lite försiktigt dagen efter på vad tjejer på stan egentligen hade på sig, och det väckte ännu fler tankar!
Jackor som man ABSOLUT måste frysa i?! Korta och inte går de att stänga i halsen heller?! Skor som definitivt inte är lämpliga att gå i när det snöar. Men visst, det var snyggt.

Inne på HM kikade jag vidare, och funderade ännu mer... :D

Underkläder som... Hehe... Ja... ? Alltså, en liten tunn genomskinlig trasa som var mest täckande över höften, och det partiet som är i grenen... Tja... Alltså... ? Det FANNS ju några trådar där också, men...? Hehe...
Konstaterade att jag INTE ville ha sådana i alla fall, misstänker att ett sådant plagg mest känns som om man torkat sig och det råkat fastna lite papper i skrevet... :P

Märkligt nog var BH-arna som hörde till rejäla och heltäckande och avsedda för vuxna, så jag förstår inte... :D

Och någonstans där kom jag fram till att kvinnomodet idag till stor del förutsätter att man är helt hårlös?!
Trosor utan gren, byxor vars ben tar slut vid knäet, linnen som är så öppna att hela armhålan syns?!
HAR inte tjejer idag hårväxt, eller ägnar de större delen av sin vakna tid åt att hålla håret i schack?!

Alltså, jag har inte speciellt mycket hårväxt, men inte orkar jag putsa på det för jämnan... Men häromdagen så gjorde jag i alla fall ett ryck, i dubbel bemärkelse då.

Efter duchen tog jag epilatorn och bestämde mig för att ge mina ben en omgång, har ju faktiskt inte varit på dem sen i somras. Inte för att de var sticksiga eller så, men de var lite luddiga. Så, på med epilatorn och tortyren kunde börja!

En epilator är en sån där jävla rakapparat som inte rakar utan har spolar som roterar, nyper fast håren och rycker upp dem med rötterna!!!

Varje underben tar cirka 40 minuter om man håller på oavbrutet, men nu satt jag och beklagade mig för en vän på MSN samtidigt, så säg en timme då. Andra benet var urtrist, det första sved och gjorde ont och det andra tog bara tid!

När jag nästan var klar undrade min vän om jag gjort kvinnlighetstestet som kommit upp på den andra bilsidan?! Nej, men det är klart att jag gjorde det, även om det kändes som om det var ganska kört TROTS att jag grejat med mina ben...

Svarade på frågorna och fick avslöja en del: Sminkar mig aldrig, tycker det är kul *ibland* att handla kläder, klipper mig max en gång om året... Hyr äventyrsfilm och märker inte om någon klipper sig... Parfymfri, vägrar träna, läser aldrig tjejtidningar...

DÖM OM MIN FÖRVÅNING när jag fick resultatet!?!

Din poäng: 253 Det är sådana som du som sätter definitionen för vad som är kvinnligt och inte. Du är ett praktexempel av kvinnlighet. Sträck på dig och var glad!

Hur i helskotta gick det till?! Ena dagen är jag så karlaktig att jag bara behöver lite mer hår på bröstet för att vara en riktig man, och nästa dag är jag kvinnligheten personifierad?! Trots att jag bara är mig själv rakt uppochner?!

Är jag så kvinnlig behöver jag ju inte ha släta ben!? :P Skällde lite på killen som lagt ut testerna, hade han fått upp kvinnlighetstestet dagen innan hade jag ju sluppit plåga mig med epilatorn! :P

MEN intressant var att han (som fick högt poäng i manlighetstestet) också fick högt i kvinnlighetstestet, ungefär samma som jag fick i manlighetstestet faktiskt!
Är vi då helt androgyna?! Eller är det snarare så att vi uppvisar ovanligt stor förståelese och har god inlevelse för den andra könet utan att för den skull förringa vårt eget..? Hoppas på det! :D

Jaja, dagen efter min benplåga fick även hunden sig en släng av sleven... Klippte för första gången hans klor ensam, vilket inte är helt ofarligt när ett sprattel kan få en att sitta som ett frimärke vid taklisten, men han var mycket duktig trots att han avskyr kloklippning, och allt gick bra.
Blev då mycket modig och tog fram saxen och trimmade pälsen runt hans trampdynor och fötter när jag ändå höll på. Nu har han inte längre några tuffa toffsar kring tårna, men i gengäld blir det inte så hysteriskt skitigt här inne heller...
Och han är rätt manlig trots sina frökenfötter... Om man nu kan kalla dem det, de är fortfarande större än mina handflator och han är rätt grov även utan pälsen kring hasorna... :)

Mycket hår blev det... :P

// Ellen :)

Nu känner jag mig duktig!

Fick mina vinterdäck av Mattias i söndags, han kom oanmäld och norpade Embla redan i lördags kväll eftersom det var fars dag i söndags, vilket gjorde att min helg blev lite urkajkad... Men jag passade på att be om däcken, och fick dem när jag fick tillbaks Embla på söndag eftermiddag.

Och igår förmiddag såg jag då till att byta dem. Grannen behövde också byta däck så jag hojtade på honom att det skulle göras, så fick jag lite sällskap där ute på gården också! :) OCH kunde låna hans domkraft, han har en garagedomkraft, och jag har ju bara originaldomkraften i min bil... :) Smart plan va?! :P
Dessutom visste jag att det var riskfritt att riva med bilen, skulle jag råka tuppa av där ute när jag tog i hade han ju märkt det... :P

Han var rätt glad över att vi gjorde det ihop också, för när han höll på att lossa sina hjul spräckte han sin hylsa, så han lånade tacksamt en annan ur min verktygslåda...
Själv lyckades jag släppa på alla bult utan problem, när jag väl lyckats komma överrens med min låshylsa, förlängningshandtaget drar ju lite snett och hylsan kom inte helt överrens med låshylsan så det vart lite krångligt. Har ju inte kraften att köra utan förlängare, det är bara teknik när jag byter hjul... :)

Till exempel kan jag inte ens lyfta av hjulet när jag tagit loss alla muttrar, utan måste sätta mig på ändan och lyfta det med låren och backa ut igen, så är det att vara liten och klen... :P

Nåja, jag släppte alla bult och bytte sedan ett hjul i taget så att grannen han använda domkraften emellan hela tiden. Men så körde han fast, en bult bara tvärvägrade påstod han... Men, jag fick i alla fall loss den åt honom utan problem, förlängare och lite teknik kan göra underverk... :)

Tack och lov kunde jag också få hjälp, eftersom jag ALDRIG någonsin kommit överrens med hjulsidor på fälgar! Har inte kraften och händerna räcker inte till för att hålla emot och trycka, eftersom jag behöver ta lite sats om jag ska orka trycka till dem. Så jag fick passa in och trycka och hålla emot, så fick han komma och trycka till dem. Alla utom en, som jag faktiskt fick på helt själv! :D

Ser verkligen fram emot att lägga nästa omgång vinterdäck på de gamla alufälgarna som de gamla sommardäcken ligger på, så slipper jag allt vad hjulsidor heter!!! :P
Dessutom kanske bilen håller sig lite snygg även i vinterskrud, 15" plåtisar med originalhjulsidor är inte direkt läckert... :D

Men nu är alltså vinterdäcken på plats, och det tog sin lilla tid eftersom jag är van vid att ha kompressor och allt tillgängligt, och nu fick hålla på med handverktyg och springa i trappuppgången och rulla däck till källaren och trassla. Men jag fick till och med rätt däckstryck till slut, med en handpump, bra det, för det är drygt en mil till närmaste mack! :)

Sedan lunchade jag med mamma som var rar nog att ta hand om lite disk och dammsugning medans jag slet med hjulen, och efter det for vi för att handla mat. Tyvärr kom mensen också, så jag kände mig som om någon klämt mig i ett skruvstäd ungefär... :(
Trots det handlade vi, och gick ett varv på stan tillsammans.

Nu har jag mat för ännu en vecka, och jag har vinterdäcken på bilen. Lämpligt nog, för igår kom det lite snöblandat regn och idag kom det en snöbu så jag rentav såg några vita skuggor på marken... :P

Nåja, vinterväglaget kommer väl, det är ju mest en fråga om tid...

// Ellen :)

Skrev ju att jag hade problem med kläder till Embla.
I onsdags hade jag sån jäkla tur att grannen skulle till röntgen, så jag fick lifta med henne till stan! Vi tjejshoppade oss runt Lidköping, så jag har fixade lite nya kläder till Embla!
Hade bara 400 spänn kvar efter räkningarna, men lyckades fixa en hel del: Thermobrallor, långärmad t-shirt, pussel, byxor, tre mössor, en väska, tjockvantar, hårmousse och ett par tights! Samt en skokartong att klä in till mitt kontor...
Torgdag och second hand är inte att förakta! :)

På eftermiddagen dök pappa upp med en overall som Rasmus vuxit ur (passade perfekt för hemmabruk!), och ett par brallor som än så länge är för stora...
Han hade också köpt en hel kasse med nya, jättefina kläder, men Embla var på så uselt humör att vi inte brydde oss om att ta det just då, men det är mer grejor på gång när det är läge helt enkelt! :)

I fredags tog mamma med mig upp till Mariestad så jag fick fatt på en tjocktröja, och på secondhanden hittade jag ett par tröjor och gummistövlar. Och lite spel och pussel, blir fint till jul! :)

Dessutom har flera kompisar hört av sig och ska kolla av lite, så det kanske blir lite arvegods framöver, det vore bra, för nu har jag bara löst det mest akuta så vi klarat veckan...

Visst är det fantastiskt hur mycket hjälp man kan få bara man ber om det?! :D

// Ellen :)

Hehe, tänkte jag skulle ta och visa lite bilder av mitt bagageutrymme. Många tycker det är fånigt att åka kombi och tycker jag ska ha en sportbil eller coupebil, men jag säger ju hela tiden att V40 är det minsta vi får plats i...

Har fått en del mothugg i stil med att "kompisen har en stor schäfer och det är minsann inga problem i en corolla" och sådant, men jag hävdar att det är skillnad på en stor hund och en REJÄLT STOR hund... :P

Nå, för att ni ska förstå tog jag ett par bilder idag när vi varit uppe i stenbrottet på promenad, mamma kom och ville köra inlines så vi drog upp till gamla truckvägen där vi körde dragracing i ungdomen och så spände morsan på sig sina inlines och jag kunde släppa Lofar lös så han fick springa av sig ordentligt.

Förresten, kanske ska visa er rakan där uppe först också, fattar inte varför det ska rejsas i industriområden med massa publik när det finns så här juste ställen ute i ingenstans där ingen blir störd!


Gamla truckvägen där vi rejsade en gång i tiden, undrar varför det inte körs något här längre?

Ja, och sedan var det som sagt hunden i skuffen också! :D


Lofar i skuffen på Volvon, det är inte överdrivet mycket plats när man har en STOR hund... :P


Skuffen full var det ja... :P

Baslådan kommer bli problematisk, men planen är att bara ha den till finåkning, och så får den plockas ur på veckorna när hunden ska vara med i bilen, lär ju aldrig få in båda samtidigt i alla fall... :P

För övrigt rullar veckan på, Embla är ju här så vi har fullt upp om dagarna. Morgonen är frukostbestyr och sedan grejar jag med mitt och hundens tills hon ska mötas strax efter två.
Vi har klätt in lådor som hon ska ha i sitt rum och idag har hon lekt med en klasskamrat. I morgon lär vi få ta bilen till skolan, hon glömde sin jacka där och eftersom jag inte har någon extrajacka så kommer det bli KALLT i morgon.

Måste verkligen komplettera garderoben, ägnade massor av timmar åt det inför skolstarten, men nu när hälften är kvar hos hennes pappa funkar det bara inte. Insåg att eftersom jag inte fick tillbaks de kläder hon hade när hon åkte till honom och dessutom hade smutsiga kläder när hon kom så fick jag problem... Det fanns bara ett par byxor, och klänningarna kan hon inte ha utan tightsen som är... Ja just det, hos pappa... Där är också den rosa mjuka tjocktröjan kvar.
Så, byxor, långärmade tröjor, tjocka vinterbyxor som funkar med jackan, tights och tjocktröjor hör till det som behöver inhandlas. Hur nu det ska gå till med min begränsade hälsa (tar mig ju ingenstans) och ekonomi...

Hade 400 spänn kvar när räkningarna var betalda. Hmm, inte mycket till mat och behandling för en månad. Har tack och lov fått beviljat bostadstillägg som bör komma till nästa månad, men jag lär ändå gå back varje månad. Men det får lösa sig, bara jag kommer iväg på tandsaneringen kanske det vänder och jag hittar lite hälsa igen! Hoppas, hoppas... :)

Kramar / Ellen :)

Haha!

Är mycket nöjd och glad!

Varför det då?

Jo, jag sökte kategorin Styling för Volvon, och det blev godkänt! :D

Min lilla bil! En stylad bil! :D Det hade jag inte trott för ett tag sedan att det skulle spåra ur så till den milda grad att jag skulle kvala in där! Eftersom målet var att bilen skulle bli hel och ren, typ... :)

Känner mig himla nöjd! Och tro inte att framtidsplanerna är lagda på hyllan, det kommer mera! :D

För övrigt har jag kommit framt till att helgerna är det värsta med att bo själv. Då känner jag mig bara ensam! Det känns som om "alla andra" har så mycket kul för sig på helgerna, och här sitter jag och ingen har tid med mig längre... Veckorna är bättre, för då lunkar alla på med sin vardag och det blir inte lika påtagligt att jag är ensam.
Dessutom har jag ju inte haft Embla sedan förra fredagen. Under veckan som gick hade hon höstlov och åkte med sin pappa till Danmark och hälsade på sin kompis (som vi hade som sommarbarn i somras) och hennes familj. På vägen dit körde de över bron, och hem tog de färjan. En dag fick Embla vara med i hennes danska skola också. Många upplevelser! Men jag har som sagt inte träffat henne på ganska lång tid nu, och skulle egentligen fått hit henne igår. Men de blev så sena hem från Danmark att hon fick sova kvar hos Mattias i stället för att stressa hit.

Och idag skulle hon till min syster och sova över och för att det skulle bli mindre hattigt för Embla bestämde vi att syrran fick hämta henne hos Mattias i stället, och lämna henne här i morgon.

Tror de kommer ha hemskt roligt i alla fall, det var prat om bingolotto (Embla hittade en sån där specialpenna hos syrran sist vi var där och ville så gärna prova) och så fanns det en plan att baka kladdkaka... Dessutom hade syrrans sambo pratat om att koka chokladkola... :P Och i morgon planerade syrran en fika på stan med Embla... Ser fram emot att träffa dem i morgon och få höra om vad de hittat på... :)

Den kommande veckan ska Embla bo hos mig och gå i skolan som vanligt, så jag hoppas bara jag orkar ordentligt. Ska bli kul att ha henne här igen!

Kramar / Ellen :)

Som sagt var jag på bilträff förra helgen, och inför den rekondade jag ju bilen ordentligt.

Med en alldeles nytvättad bil kände jag att det kunde vara läge för lite nya bilder också, har ju inte tagit några sedan vingen och ögonlocken kom på plats.

Så, i tisdags var det soligt och fint, så jag passade på. Tur man bor nära kanonfina fotoplatser, så efter lunch tog jag en liten sväng. Började ut mot campingen, men alla löv hade fallit redan så där hittade jag inte vad jag hade tänkt mig. Drog vidare upp till stenbrottet och tog några bilder där:


Insåg vid fotograferingen att jag behöver göra något åt grillnätet, kanske sätta i ett till bakom så man inte ser rakt in? Och hålet under kofångaren?! HJÄLP!!! Får ordna det, helt klart! :)


Bilens status den 30 oktober 2007. Fotad uppe i stenbrottet på Kinnekulle. Behöver en hajfena (kompisen har fixat det så jag får den nästa gång vi ses) för antennen tar i vingen...


Vackra omgivningar...


Startklar? ;)




Kompisen pratade om att plåta vid en pöl, och när jag hittade en lämplig var jag ju tvungen att prova... Fronten behöver åtgärder, nät i nederdelen och något för att ge mindre insyn i grillen..


Fortsatte runt utsidan av berget och njöt av de vackra vägarna...


På vägen hem stannade jag till i det mjuka kvällsljuset på utsiktsplatsen högt över sjön...

Gå gärna in och titta på alla bilder av bilen, finns bland annat detaljbilder som ligger bland de tidigare tagna.
Dock kom jag såhär i efterhand på att jag inte har några bra bilder uppe av mina blå hjulmuttrar, får försöka fixa det också. Ska börja med att kolla om jag har några bilder från monteringen, annars är det rätt jobbigt att polera fälgarna, men jag behöver ju visa även dem... :)

// Ellen :)

Förra veckan hade jag ju Embla hos mig, och det var himla trevlig! Blev dock inte så mycket annat gjort, får ju välja vart jag lägger min kraft. Första veckan ensam blev det ju mest uppackning och organisation för att lägenheten skulle fungera.
Andra veckan gick energin åt till Embla och att hon skulle ha det bra.
Den här veckan (när Embla har lov och är hos sin pappa) hade jag inte planerat något, men kände att jag behövde få återhämta mig och göra annat än att jobba med lägenheten. Lite ledighet alltså.

Så i fredags tog mamma med mig till Skövde, och vi hälsade på min lillayster. Var urtrött efteråt, men det var verkligen trevligt. Gick till och med en sväng på stan, men efter en stund började jag se dubbelt och fick ge upp... Tur man har en syster och en mamma som man kan ta stöd emot när allt börjar rotera... :) Annars hade jag aldrig vågat ge mig ut...

På lördagen var det en bilträff här i närheten, och Matte hade tjatat på mig att jag bara måste komma med. "Du kan ju inte sitta själv i lägenheten, du måste med ut och träffa lite folk, om du inte orkar köra får vi hämta dig..." Det var ju smickrande att faktiskt vara efterfrågad....

På förmiddagen stämde vi av via MSN, och ett "Nu har jag tvättat min bil, hur går det för dig" triggade ju igång mig ordentligt... Släpade således ut min dammsugare ur lägenheten (där det också behövde dammsugas, men ibland får man välja...) och lyckades få igång ett uttag som hänger ut genom min matkällarventil. Således kunde jag använda dammsugaren, och bilen fick sig en omgång. Mycket skräp blev det, har ju inte städat ur bilen efter flytten, och dessutom var det ganska mycket hundhår i den också. Till slut kände jag mig helt färdig, och packade ihop dammsugaren och hivade in övriga biltvättsaker i bagaget... Hmmm... Hade glömt dammsuga insidan av bagageluckan, den var gul-luddig i min annars gråa bil, och det blev till att dra ut alla sladdar en gång till...

Kände mig mycket nöjd med mig själv när jag gick in och satte igång att koka grönsaker och värma lunch, och tänkte jag skulle passa på att spola av bilen lite snabbt också... Kan ju säga att jag var ganska långt från sinnebilden av tjejen i bikini som står och tvättar med mycket skum... Med sju graders temperatur och bara en kallvattenslang till handa var det stövlar, tjock blåklädertröja, mössa och gummihandskar som gällde... Och som sagt, nu skulle jag snabbt spola rent bilen...

Hah! Det visade sig att slangen i källaren var allt annat än smidig att använda...
Fem-sex centimeter grov, stehård och sedan var alla slangkopplingarna spruckna...
Först och främst var det ett helvete att få fast munstycket, och när jag sedan satte på vattnet sköt det såklart iväg! Kan ju säga att jag var tämligen slutkörd när jag till slut hade lyckats pressa på det, och att jag vart ganska blöt på kuppen. Den proceduren upprepades några gånger innan bilen var ren dessutom...

Slangen och jag kom alltså inte alls överrens, men jag spolade bilen och tog sedan min hink och svamp och tvättade av det värsta lite hastigt. Noterade en begynnande rostskada som jag måste fixa innan vintern, såg några tjärfläckar som jag inte orkade bry mig om (har för den delen inget medel för att kunna ta dem här heller) och, värst av allt, det var mycket lövfläckar på bilen! Taket var hemskt! Det blir till att polera för att få väck dem, för den där syran är fruktansvärd!

Nå, till slut var bilen ren, jag genomsvett, hade vatten i stövlarna och grus i öronen, men bilen blev himla snygg... Att få in slangen på kroken igen skulle kunna omfatta några sidor till, men jag bespar er den kampen... :)

Jag stressade in, konstaterade att grönsakerna blivit överkokta och började äta samtidigt som jag fick mess om att grabbarna samlats på Preem i Götene och de undrade om jag var på G... Skrev att jag skulle komma direkt till mötesplatsen i stället, och att jag behövde saneras före avfärd. Var på plats en kvart sen, men parkerade upp mig och det var lagom att gå direkt in på den bokade restaurangen och börja umgås.


Samling vid bilträff i slutet av oktober. Många åkte vinterbil, men vad gör det när det trevliga är att träffas? Min bil står längst bort.

Himla trevligt. Efter ett par timmars snack och ätande blev det däcksparkande på parkeringen (eller, kanske inte just däcksparkande, men vi drog runt och klämde lite på varandras bilar och kollade in varandras projekt). Livsfarligt, man får bara massa ideer... Nu ska jag bygga ljud, bara för att jag hittade så snygga basar... :P Kompisen stönade högt och tyckte att man inte kan köpa en anläggning för att den är SNYGG, men eftersom jag är tjej får jag visst göra så tycker jag! :D


Baslådan jag föll för... Fatta hur bra den kommer passa i min blå bil... Tur Matte kom på att han behövde ha nytt ljud så jag får lägga vantarna på snygg-basarna! :P

Lite senare ville ynglingarna vidare in mot stan, och jag behövde äta igen, så jag tog en matlåda och liftade med Matte och lät min bil stå kvar. En timme blev flera och tiden bara flög medans vi pratade på det kylslagna torget.
Emellanåt märktes det dock att jag var "lite" äldre än de andra... :P
"Nu har jag bara ett par månader kvar av min prövotid, så himla skönt!"
"Hur lång är prövotoden nu för tiden, fem år?"
"Nej, två är det...?"
"Jaha, ja det var så länge sedan så jag minns inte. Jag är ju inne på mitt andra körkort..."
"VA? Har du varit av med ditt körkort?!"
"Nej, men du vet att efter tio år får man ett nytt..."
Kom fram till attjag haft mitt i fjorton och ett halvt år... :D

Vid sextiden var vi frusna och trötta och jag fick skjuts tillbaka till min bil.
Lyckades ta mig hem i sakta mak, men det var rejält jobbigt och jag var tacksam över att veta att killarna skulle hämta mig och hjälpa mig att få hem bilen om jag bara messade. Hade besvär med att turbotrycksmätaren blev mycket bländande i mörkret, så den måste jag göra något åt så den lyser svagare.

Kom hem i alla fall, och fick mess direkt för att jag skulle bekräfta att jag tagit mig hem välbehållen. Skrev nog mer mess på en enda dag i lördags än jag gjort på ett helt år tidigare! :O
Efter några timmar hade jag vilat, ätit och fluffat hunden och var helt slut och stöp i säng. Dessvärre tog jag nog ut mig, för söndagen var verkligen allt annat än rolig. Yrselattackerna avlöste varandra och jag mådde INTE bra alls, men det var bara att försöka ta sig igenom dagen på västa sätt ändå. Till kvällspromenaden fick jag ta med grannen, eftersom jag var rädd att tuppa av och inte ta mig hem... Men hem kom jag och på måndagen var jag något bättre igen, tur det, för då behövde jag iväg och handla...

Men jag är ändå himla glad att jag tog mig iväg och var med, och jag är jättetacksam för att Matte tjatade så på mig så jag verkligen gjorde det. Ska försöka hänga på fler gånger, men jag kanske samåker för att slippa påfrestningen att köra själv, så kan jag ägna mig åt att umgås utan oro över hemfärden.

// Ellen :)

Det har ju pågått en längre tid, så jag borde förstått vartåt det barkade. För varje dag har det känts allt tröttare och allt mer oinspirerat. Trögheten har ökat, för att till slut passera gränsen för det acceptabla. Ändå har det känts enklast att köra på i gamla hjulspår, kanske mest av gammal vana och av rädsla för förändringar.

MEN, nu blev det helt ohållbart. Det som redan i somras var ett problem var nu akut, ingenting fungerade till slut.

Först testade jag med töm och glöm. Det hjälpte inte ett dugg! Då följde en kontroll, kunde det vara lus eller virus som ställt till det, och varifrån skulle då det ha kommit?!

När inte det heller gav resultat följde förnekelsen. Det ÄR nog inte så illa ändå, egentligen... Men det var det såklart.
Efter ett tag började vännerna kommentera problemet. Hur länge ska du ha det sådär egentligen? Du måste ju göra något åt det, det är ju allvarligt! De goda råden haglade...

Igår låste sig alltihop fullständigt. Det krävdes något drastiskt.

En stor striptease inleddes tidigt på kvällen och följes av mer djuplodande åtgärder. Fick uppleva saker jag aldrig kunnat drömma om här hos mig! Hur många varianter som helst! En del var mindre behagliga, men över lag kändes det riktigt bra... Gick igenom allting mycket grundligt för att vara riktigt säker.

Efter några timmar var jag på det klara med hur jag ville ha det, och vad jag INTE ville ha hade jag också konstaterat! Gick vidare med att bara släppa allt gammalt och bestämde mig för att våga försöka på nytt med nya infallsvinklar.

Framåt tvåtiden på natten var jag verkligen inne på djupet. Det var alldeles för länge sedan sist!
Det fick bli en rejäl sugning... Det kändes helt klart bättre efteråt.
Efter några timmars vila följde så en utprovning av allt nytt, allt måste ju stoppas in och undersökas och provas...

Emellanåt blev det för mycket på en gång, och då blev det till att vila lite igen. Men nu, efter nästan ett dygn känns det nästan som en pånyttfödelse ägt rum!

Allt fungerar igen, som på den gamla goda tiden, det finns ingen tvekan, responsen är omedelbar, och det har återigen blivit lustfyllt!

Är så glad att jag äntligen gjorde något åt saken!

Det är något alldeles särskilt med att ha en alldeles nyss ominstallerad dator! ;)

Det är alltså inte gjort på två och ett halvt år, så ni förstår att det blev hopplöst till slut!

Det sista tog det nästan tio minuter att starta Photoshop, och att spara en enkel fil kunde vara ett omöjligt uppdrag. Då och då har datorn stängt av sig helt utan förvarning, vilket inte var så konstigt med tanke på vilka enorma dammråttor som låg i kanalerna intill fläktarna. Stängde jag av datorn själv fick jag alltid problem med klockan, eftersom batteriet till BIOS slutat fungera. Explorer har hängt sig tusentals gånger och jag har totalt tappat räkningen på hur ofta jag inte kunnat öppna Word överhuvudtaget... "Ovanliga undantagsfel" har uppstått regelmässigt flera gånger om dagen.

Nu har jag återigen Windows trots att jag länge övervägt att byta till Linux, men många onödiga processer som brukar snurra på i bakgrunden har stängts av helt, och så har jag bytt webläsare till Firefox... Det tar nog ett tag att komma in i nya rutiner, men nu hoppas jag att allt ska fungera ett tag framöver. Och nästa gång det är dags blir det inte lika jobbigt, eftersom jag nu har en uppdelad hårddisk där programmen ligger för sig och dokumenten för sig.

Jag kan inte i ord säga hur tacksam jag är över den hjälp jag fått för att få ordning på detta!

// Ellen :)

Natten har varit orolig, jag har sovit illa, och det var hopplöst att vakna i morse, det var både jag och Embla eniga om. Pratade med Mattias sent i går kväll, trots att jag vet att det är bättre för mig att låta bli... Jag lär mig väl så småningom.

I morse hade jag värk i hela kroppen, var yr och diffus och fick koncentrera mig för att hitta till toaletten. Där jag för övrigt tillbringat större delen av morgonen, med avbrott för att fixa frukost och peppa Embla.

Som tur är verkar hon inte ha så ont av mina kamper, och jag försöker också agera så hon inte ska märka så mycket av dem. Det är ju trots allt så att hon måste känna sig trygg här, paniken får jag behålla inombords. Och skiter det sig helt hoppas jag att mina nätverk fungerar.

Kan dock konstatera att jag är rätt slut efter den här veckan, och även om jag kommer sakna mitt lilla troll ska det bli skönt att vila ett par dagar. Det är skillnad att ha ständigt ansvar och att veta att någon annan kommer hem på kvällen...

Nå, vi fuskade idag för att slippa stressa igenom frukosten, så jag fick skrapa bilen. I hallen på skolan blev Embla ledsen, hon insåg att vi nog inte kommer att träffas på en vecka, men jag tröstade med att hon och pappa har massa grejor planerade, de ska ju till exempel åka till Danmark nu.

Åkte hem utan barn och plockade i mig min frukost, vilket inte var helt enkelt med yrsen och smärtor, men till slut var det klart. Då återstod hunden. Min luddiga gosiga polare som är både min lust och min last.

Fick på mig ytterkläder och tog fram reflexselen och nosgrimman. Lofar studsade av glädje och vi vacklade ut i den skarpa höstsolen. Lyckades med tanke på bloggen faktiskt få med mig kameran ut också!
Började på framsidan och tog ett par bilder av huset jag bor i nu.


Huset där jag har min lägenhet. Precis bakom är det fin lövskog och överallt i omgivningarna finns fina strövområden som passar för hundpromenader.

Gick sedan ner på baksidan (efter en våldsam dragkamp med Lofar, det kom nämligen en annan hund på vägen och jag fick kämpa hårt för att distrahera honom...) och tog stigen genom skogen. Det var härligt där nere!


Jag och Lofar på väg ut i skogen på stigen bakom vårt hus.

Fortsatte över vägen och tog en bild ner genom järnvägsviadukten och ut mot sjön, så ser ni hur nära den är också...


Järnvägsbron strax bakom huset, sjön syns några hundra meter längre ner, där finns båthamn och badstrand.

Gick utmed bäcken och lyssnade både till det glada porlet av den och till det ploppande ljudet av fallande löv. Det lät nästan som regn. Stora, gula löv singlade hela tiden genom luften och föll till marken och jag noterade verkligen ljudet! Dessutom doftade det härligt. Vek av över järnvägen och ner mot Falkängens hantverksby som är stängd för säsongen.
De gamla arbetarbostäderna av sten såg trots stängningen inbjudande ut. Om några veckor är det julmarknad i husen, måtte jag vara på fötter så vi kan gå dit då, jag och Embla lilltroll! :)


Falkängens hantverksby är igenbommad och öde i väntan på julmarknaden som är om några veckor.

Fortsatte in i villaområdet, och passerade huset jag försökte få köpa och sedan även hyra. Gick åter över järnvägen och tog en sista sväng ner utmed vår egen väg i skogskanten innan jag vände och gick hem igen.

På det viset blev det faktiskt en ganska lång promenad, men jag har gått i öglor som hela tiden tillåtit mig att avbryta och komma hem på bara några hundra meter...

Hoppas nu bara jag orkar med resten av dagen, ska åka till psyket i Lidköping för att träffa psykologen igen. Har inte sett honom sedan i våras, då jag började undra om han verkligen var rätt person att hjälpa mig. Eftersom jag dessutom var så dålig hela tiden att jag ofta fick avboka våra möten beslutade vi om att ta en längre paus. Att avsluta helt kändes inte bra, då jag vet att det är åratal av väntetid för att få komma dit om man inte redan är inne i systemet, men idag vet jag inte riktigt vad jag ska dit och göra. Rapportera om kalabaliken kanske?

Har också fått erbjudande om att börja sanera redan på onsdag i nästa vecka, men tvekar... Embla ska komma till mig på fredagen, och sedan måste ju jag fungera hela veckan när hon ska till skolan... Hade det varit idag hade jag inte tvekat, nu är hon ju hos pappa en hel vecka, men ett par dagar innan hon ska till mig... Jag vet inte om jag vågar!

Kanske ska försöka få en tid precis i samband med att jag lämnar henne till pappa i stället? Och dubbelkolla med mamma och grannen så att jag kan få hjälp med både mig själv och hunden om det går åt skogen. Några dagar lär jag väl bli liggande i alla fall, det har jag ju alltid blivit hittils när vi rotat i mina tänder...

Att det ska vara fråga om så svåra beslut hela tiden, varför kan inte livet bara vara enkelt och okomplicerat?

// Ellen :)

Ja, som ni förstått har det varit minst sagt turbulent att separera. Jag är arg och bitter och tycker jag blivit grymt sviken, och dessutom är jag grinig över att jag inte får samla ihop mina saker och avsluta utan att han ska vara med - jag VILL inte träffa honom och utsätta mig för massa tjafs, vi är helt enkelt inte redo att kommunicera som folk än!

Däremot saknar jag en massa saker som är kvar... Laddaren till tandborsten till exempel... En del saker i frysen. Anslagstavlan som sitter i garaget, då jag ständigt tappar bort lappar här i röran i lägenheten. Torkställningen att sätta på väggen i badrummet. Ja, ni fattar, hela tiden i vardagen kommer jag på saker som skulle varit bra att ha här nu.

Och just nu vet jag inte hur det är tänkt att lösas, men jag hoppas det ordnar sig. Jag vill gärna hämta mina saker när Embla är i skolan också, så hon slipper vara med i röran och bråken.

Hade tänkt jag skulle ta bilder av lägenheten och omgivningarna, men jag har faktiskt glömt det fullständigt, och nu behöver det nog komma upp en blogg i vilket fall! :)

Embla har bott hos mig sedan i fredags, det är underbart! Mötte henne vid skolan och så gick vi hem tillsammans. Under helgen har vi pysslat lite i hennes rum och satt upp fönserlampor och grejat lite. Mest av allt bara försökt komma in i nya omgivningar.

I fredags fick jag också igång mitt bredband, då modemet ÄNTLIGEN kom (var beställt till den 6 oktober, men kom alltså först ett par veckor senare) och jag kunde få igång både det och TV-abbonemanget som också går via bredbandet. Verkar fungera bra, till slut, först fungerade allt hyffsat utom telefonen som bara brusade och väsnades, men det visade sig att jag inte kunde använda den förlängningskabeln jag hade utan jag fick koppla om för att få det bra. Nu fungerar det, men jag har sladdar över hela golvet i väntan på att bestämma vart datorn ska stå i förhållande till TVn... Det ordnar sig, har ändå inte hunnit se på TV de här dagarna... :D

Ett stort äventyr tyckte Embla det var att GÅ till affären, 500 meter på stigar genom skogen - Hällekis är ju inte så stort och vi bor med skog åt alla håll utom rakt över gatan, och överallt går det små stigar! Vi handlade mjölk och lördagsgodis, och Lofar satt så fint vid sin stolpe utanför affären under tiden! På vägen hem gick vi över en spännande, porlande bäck, och så plockade vi kastanjer och bokollon. Kinnekulle har så fantastisk vegetation, det är kalkstensgrund på berget och ädellövskog, så det är lövsalar vart man går! Härligt! :)

Väl hemma vid lägenheten var grannen ovanpå ute på balkongen så vi pratade en stund och då dök också grannen snett ovanpå upp och hånglade lite med hunden. Embla blev otålig och tjatade, vi skulle ju baka! Och grannarna sken upp, varpå vi bjöd in dem en halvtimme senare. Vi fixade vi chokladmuffins med glasyr och violströssel, och så fick de komma in och fika. Och spela ankspel med Embla... ;)

På kvällen skulle Embla ringa till Mattias och säga godnatt, men det var hopplöst, för han var ute och roade sig och gick inte att nå på mobilen. Embla var jättebesviken och jag började ringa till vänner som jag misstänkte kunde vara med ute. Efter ett par försök fick jag napp - Thomas svarade och kunde ge telefonen till Mattias. Det var rejält med glam i bakgrunden, så han hade nog trevligt. Embla var nöjd med att få natta, och somnade sedan utan väsen.
Undra på att han inte hade tid att ha någon hund i helgen, han var ju inte hemma varken fredag eller lördag...?

I söndags var det jobbigt, skrev ju om att Mattias portat mig ur huset, men jag kom ändå i ordning på måndagen och fick iväg Embla till skolan. Men visst är det typiskt att det ska bli väsen när det är en ny situation jag måste fungera i? Varför kan jag inte bara få jobba mig igenom detta i lugn och ro?
Nå, skolvägen är i alla fall trevlig. Femton minuters stillsam promenad genom ett välskött villaområde och ett skogsparti med cykelbana, och sedan är man framme.

Förmiddagarna har varit jobbiga med mycket yrsel och konstiga synupplevelser (dubbelseende, prickar och färgade fält) men efter lunch har jag kunnat möta Embla utan problem.

Känns som om jag mest äter, går med hunden, går med Embla och äter igen... Men det känns rätt okej!

Måndag kväll var det utvecklingssamtal i skolan, och jag hoppades nästan att Mattias skulle ha glömt det, för jag ville verkligen inte träffa honom. Men han kom. Frächare än någonsin, i jeans och välborstat hår, och luktade gott gjorde han också. Men efteråt hade han bråttom, Embla ville gärna ha skjuts hem, men det hade han inte tid med, så jag vet inte vart han skulle ta vägen...? Hur som helst promenerade vi hem tillsammans och pratade hela vägen. Och bestämde att det var dags att ta fram mössor och vantar... :)

Nu blir bloggen så lång, så jag avslutar här och skriver en till i stället! ;)

Kramar // Ellen :)