Tjoooheeeej

Jag har en stort behov av att skriva av mig allt som snurrar i huvudet nu, det är förmycket troligen kommer huvudet "blå skärma" och slå av snart :P

Vart ska man börja....

Hmm jo vi kan börja med att allt i mitt liv känns uppochner just nu, inte negativt då, eller jo...men inte negativt, negativt om någon fattar?! :P

Allt vekligen ALLT i mitt liv håller på att förändras och det känns bra men är sjukt rädd för hur det kommer sluta, vill bara vara 6-7år igen krypa upp i pappas knä känna hans stora trygga armar runt mig och höra honom säga att allt blir bra.

All min trygghet och mitt liv som jag byggt upp under mina snart 21 år kommer vara som bort blåst, får börja om från scratch...men det är troligen precis vad jag behöver för att släppa allt från att brorsan tog livet av sig, misshandlande pojkvän, falska vänner till skit snack och krossade framtidsplaner.

Vi kan börja med att min mitt punkt i livet har varit mamma och pappa. Flyttade juh hemifrån redan som 15åring men har alltid kunnat åka till mamma och pappa om det varit något. Det har varit min borg där inget ont kunnat nå mig. Dom tog emot mig med öppna armar trots att det inte fanns plats när jag gick ifrån HAN för sista gången. Och vore det inte för dem skulle jag säkert hamnat i det misshandlande svinets klor igen...

Nu har dom kommit på att dom ska flytta, det är väl inte så farligt tänker de flesta. Men nu är det så att dom ska flytta 100mil norrut.
Kommer aldrig mer kunna spontant bara åka dit för att bara vara där och känna tryggheten innanför den stora röda villans väggar. Och mina små syskon sen då, vem ska kunna se efter dem när dom bor där uppe?!

Ahh!!!! Känns skit jobbigt mamma och pappa ska juh finnas här när jag köper mitt första hus, väntar mitt första barn och allt sånt...Vill inte göra allt detta ensam, kommer behöva mamma och pappas tjat och deras "goda råd". Kan inte stolt åka dit och visa upp min nya bil, mina nya skor eller bara för att få lite beröm för ett beslut man tagit.

Men jag förstår dem oxå dom kommer därifrån, dom trivs juh där uppe., och dom är verkligen värda ALL lycka i världen!
Hur många föräldrar i dagens samhälle har stått sida vid sida genom 6 barn och ett självmord?! CREDS till mina föräldrar tycker jag, dom är mina förbilder!

Sen, mitt jobb. Det är ett helt sjukt bra jobb jag har. Jobbar som personlig assistent, har bra betalt och alla är trevliga och helt underbara. Men det händer för lite, jag som har så sjukt mycket energi och nästan jämt måste ha nått att göra orkar inte med all dö tid på jobbet. Tro det eller ej men jag anser att mitt jobb är för slappt.

Har därför länge funderat på att söka nytt. Känner at jag ska ha ett jobb där man har att göra konstant så tiden bara springer iväg och jag måste gilla att göra det så man nästan längtar till att gå till jobbet.
Ytterligare en faktor som vänder mitt liv uppochner som sagt. Ska jag bara säga upp mig och börja leta jobb och börja om igen att ha det olika från månad till månad, avsäga mig stabil ekonomi?!

Ibland är man bra knäpp alltså men vad ska man göra då?! Ibland när jag kommer från jobbat kan jag bara sätta mig innanför dörren hemma och tårana bara rinner för att jag har är så sjukt under stimulerad. Så nytt jobb är en viktig faktor för att jag ska orka med allt annat som har med livet att göra.

Jag har juh nyss flyttat från lägenheten till mitt hus. Som att det inte är nog med att flytta 3ggr på mindre än ett år?! Men nu ska jag flytta IGEN.
Och inte nog med att jag ska flytta jag ska flytta upp till Alingsås.

Vilket alltså betyder att jag lämnar allt jag kämpat för i 21år hemma i kommunen bakom mig och för börja om helt från scratch med allt från vänner till vilken matbutik man ska handla från?!

Vet att det kommer vara jätte jobbigt i början inga vänner att spontant dyka upp hos för att dricka lite kaffe, tjöta lite skit med och slåihjäl lite tid. Nytt jobb, nya arbetskamrater, nya kontakter att knyta.

Sen, inte nog med att jag flyttar dit så ska jag flytta ihop med Tim oxå! Kommer bli nytt det med, ska komma överens och få allt att fungera. Jag tvivlar inte en sekund på att det kommer fungera, men det är så himla mycket nytt.

Som jag försöker säga är att verkligen ALLT i mitt liv kommer att förändras vilket det redan har börjat göra men snart blir det definitivt letar jobb och lägenhet/hus varje dag.
Jag längtar tills att jag hittar ett jobb och vi får en bostad! Men jag är även rädd, så himla rädd, kommer jag hitta nya vänner?! kommer jag trivas här i Alingsås?! kommer jag hitta ett bra jobb?!

Det kommer vara jobbigt ett tag men det är han helt klart värd min helt underbara och älskade Tim.
Visste inte att det gick tycka om någon såhär mycket. Trodde aldrig jag skulle gilla någon så mycket att jag frivilligt flyttade från kommunen och all min trygghet. Han betyder så sjukt mycket för mig och för Rexie såklart. Rexie blir lika glad som jag varje gång vi kommer till Tim eller han kommer från jobbet. Allt känns verkligen rätt med honom, allt känns lätt och helt självklart med honom. Älskar honom mer än jag någonsin älskat någon/något! Precis som han och jag diskuterade häromdagen så känns det lite sådär "to good to be true" men vare sig man tror det eller ej så är det faktiskt SANT. :)

Känsliga ämnen idag, inget lätt att skriva,det var juh mer än en gång jag fick avbryta för en gråt attack. Men nu känns det bra igen :D behövde nog bara sortera lite i hjärnan och detta var ett ypperligt sätt.

Detta var mina tankar om livet just nu får återinföra ordentligt bloggning tills nästa gång :P

Susann+Tim=Sant ;)