En odrägligt rik människa hade lämnat in bilen för länge sen - eller köpt en ny. Tyckte jag hade koll, var positiv, kollade runt och väntade med is i magen till domedagen att lämna in den på märkesverkstad... Satt ju inte i sjön eftersom mitt sk startspärr-problem gick att lösa genom att starta den med växel i. (bokade tid på Motorcentralen 1 Feb för säkerhets skull) Fattar att jag sliter på någon komponent genom att starta den så, men hoppades på "trägen vinner". Sökte, sökte lösningar. Hm... nu är jag inte så jävla positiv längre. Nytt problem dyker givetvis upp om man inte löser det lilla problemet. I dag, på parkering vid Ica Maxi, gick den inte ens de två sekunder som den brukar innan jag "kör" på startmotor med växel i. Nu går startmotorn men den tänder inte ett försök ens. Batteriet starkt och nytt... Grabben skulle hämtas... ringde mitt ex... lämnade "lilla gul" på Ica Maxi... åkte med exet till grabbens kompisar, plockade upp honom och åkte hem sen... fixade bogsering på kvällen till Stilservice... nu står den där... hela min lördagkväll i saknad av min "gula borg". Jag måste vara sjuk som sörjer en bil. Men den är för mig så mycket mer än transportmedel eller fallossymbol (ingen V8 direkt). Min bil är min frihet, mitt "lugn o ro". Det är i den jag får idéer. Det är i den jag löser problem. Det är i den jag trivs och får energi - fast att det bara är en SEAT!!! Nu SJUKSKRIVEN SEAT..... Grymt, fräs, suck!....