Jaha, då har man nyss kommit hem från begravningen.
Har inte skrivit om det tidigare så kan ju förklara att en kompis omkom i en bilolycka i december.
Det var ett bra tag sedan jag pratade med honom. Man ångrar att man inte lägger ner tid på att umgås o prata med sina vänner.

Vi tar livet förgivet. "Inget händer mig eller mina vänner" Det är bara sånt där som står i tidningen. Det känns inte på riktigt.

Men när det drabbar någon man känner blir allt annorlunda. Det kan hända vem som helst.

När jag satt där i kyrkan tänkte jag på att när vi tex var i verkstaden och skruvade. När killarna hissade upp varandra i traversen o busade, eller när vi träffades ute på nån tillställning o han kom där gåendes med ett leende o pratade en stund innan han försvann iväg till fler han kände. jag kunde då aldrig föreställa mig att ca 4 år senare ska hans liv ta slut i en bilolycka.

Tänk om man visste att det skulle hända. Skulle man kunna se till att den där mötande lastbilen hade blivit försenad. Eller att Robin hade tagit en annan väg.
Måste ha varit en hemsk upplevelse för lastbilschauffören, när han ser vad som håller på att hända och han kan ingenting göra.

Vad var det egentligen som hände?
Den enda som vet, finns inte längre.
Vi vet bara hur det gick till.


Robins syster sjöng i kyrkan. Starkt gjort av henne och det var jättefint. Jag är säker på att han var där och hörde henne.
Jag tyckte det var jobbigt, och jag är bara en gammal vän. Hans familj måste ha en otroligt svår tid framför sig. Men jag hoppas verkligen att dom kan acceptera detta och gå vidare i livet.
Utan sin son.



Tänk på att ta det lugnt i trafiken nu, och var extra uppmärksamma när det är halt.
Ni vill inte att era familjer ska gå igenom det Robins familj fick göra idag.




RIP Robin 1990 - 2009




Over and out / Fröken Miller