Ok, först tyckte jag inte att de gjorde något att vår vänskap lades ner ärligt talat. Just på grund av det som vi försökte med...
Men nu börjar det störa mig och göra mig ledsen! Jag ska börja från början så ni kan hänga med i allt som skett..

Det började med lite kommentarer på bilarna här på garaget har jag för mig och sen blev de gb-inlägg o mail...där det sedan övergick till kontakt i telefon...Detta var när jag och exet hade ett uppehåll, alltså kring julen - 08.. Vi småflörtade lite och pratade om allt möjligt, han (jag kan kalla honom för P), alltså P, och jag hade väldigt lätt för att prata med varandra, lika öppna båda två och allt bara flöt på... Sen blev jag och exet ihop igen och P och jag förblev väldigt bra vänner..Vi hade dock inte träffats ännu.. Men vi pratade väldigt ofta, han hjälpte mig enormt mycket i alla mina problem jag hade i mitt förhållande just då..Han hade nyss gått igenom något liknande så han hade ju erfaranheten och minnena väldigt nära av det...

Men även om vi bara var vänner kändes det ibland som om vi drogs till varandra ändå men jag höll mig kvar hos exet och P stöttade mig i precis allt, han var en underbar vän! Visste alltid att jag kunde prata med honom om de va något jag var ledsen över eller om jag bara ville snacka lite..och vice versa såklart!

Vi träffades i maj -09 har jag för mig och det va jättekul att äntligen träffas, snackade på som innan.. Det vart ju nästan som en dejt om man tänker på vad vi gjorde. Han hämtade mig hos föräldrarna där jag just då befann mig sen åkte vi till Halmstad och köpte med mat och åkte till Grötvik där vattnet slår så underbart mot klipporna.. Där satt vi och åt och pratade om allt möjligt :) Sen åkte vi runt i hans vite bil, han visade mig ett jättefint ställe som jag inte minns vad det heter och vi hade supertrevligt..

Vi fortsatte med kontakten såklart och allt flöt på så att säga... På sensommaren förra året, alltså -09, bröt jag med exet och P fanns som vanligt där som ett kanonstöd för mig! Han stöttade, peppade pch vägledde mig en hel del! Vi träffades några gånger till som vänner tills P föreslog att vi skulle ta en riktig dejt... Alltså inte som vänner utan med förhoppning om något mer då... Det är där allt blev fel! Skulle ALDRIG försökt ens fan!
Vi hade väl 2 dejter tror jag innan jag sa att det inte kändes rätt utan att jag ville förbli vän med honom..Då hade han precis träffat en tjej som han numer är tillsammans med, inget fel alls i det! Verkligen jättekul för honom och jag önskar dem sååå mkt lycka! Det är han värd! För han är en väldigt bra kille, aldrig har något stöttat mig så mkt som han gjorde! Att alltid finnas till hands för en, det är en riktig vän det!!
Men det var alltså där vår vänskap blev skit...Jag frågar mig själv varför egentligen? Javisst, vi sa båda att vi nog kommer försvinna från varandra men varför? Är jag inte en tillräckligt bra vän för dig? Jag saknar dig fan! Har inte sagt det till dig och vi har inte hörts av efter vi "la ner" vänskapen men du, FATTA att jag saknar dig!!


Sitter just nu och lyssnar på "vår" låt...Tänker då alltid på dig när jag hör den... Hoppas att du saknar mig med, om så ens bara lite! Det finns inte många vänner som du!

http://www.youtube.com/watch?v=qAMusaGQDU8