Tänk om man varje dag levde sitt liv, så som vi tror att vi ska leva det. Vi lever inom en viss mall, vi är lärda att leva på ett visst sätt. Vi är lärda att ta vissa beslut, vi är lärda att lära oss det vi "ska" kunna.

Är de verkligen så viktigt att kunna andra världskriget? Historien som vinnarna själv skrev och där dom säkert glömt att få med vissa viktiga grejer och även överdrivit andra grejer. Men vi måste ju kunna allt om de kriget, så att vi inte funderar på att starta ett själva. Men är de inte då bättre att istället för att slösa tid på att läsa om de kriget, så kan vi ägna tid åt att älska? För lär vi oss att älska, varför i hela världen skulle vi då försöka starta ett krig mot en viss folkgrupp?

Världen idag är ju uppbyggd på ett konstigt sätt. Vi är lärda att lära oss rätt saker och att blunda för andra. Vi ska koncentrera oss på oss själva och inte bry oss om grannarna. Men bryr vi om oss själva när vi bara koncentrerar oss på saker som andra säger att vi ska kunna? Visst vi tar våra egna beslut, men de besluten vi tar skapades av andra. Vi borde sätta oss ner och fundera över hur vi lever våra liv. Över hur andra lever sina liv. Kanske borde vi fokusera oss mer på oss själva och vad vi egentligen vill? För att sen eller samtidigt stötta andra personer. '

Människan är ju ett flockdjur, men numera så är vi folkskygga. Vad ska folk tro, vad ska folk tycka? Frågan är vad du själv tycker? Vill du verkligen ha den 42tums tvn för att kunna se bilden på tvn bättre eller är de för att du vill se bättre ut inför andra?
Materiella saker underlättar ju alltid. Vi slipper ju ta vissa beslut genom att istället köpa oss dyra och fina grejer. Vi slipper tex fråga hur en person mår, vi kan istället säga att vi köpt en väldigt stor tv, och att då denna personen gärna får komma o titta på den tvn om han/hon vill! För han/hon har ingen sån tv själv, så då blir hans/hennes fattigare liv lite roligare kanske?
Och eftersom vi då hjälpt denna personen, genom att ge en kort stunds tvtittande på en gigantisk tv med HD-bild, så mår vi själva bättre. Men när denne person ska hem igen, till sin ensamma lägenhet, så finns bekymmrena kvar.
Vi såg inte personen vi "hjälpte", vi såg bara tvn som ett hjälpmedel. Vi ville inte se personen. Vi ville fly de problemen han/hon går och bär på.

Tänk om våra egna beslut påverkar andras? De gör dom. Så underlätta för andra och välj rätt beslut. Men tänk först över, vad vill du? Älska dig själv innan du älskar andra, för annars kan du inte älska den andra ändå. Du kan inte ge kärlek du inte har!

Orka ligga på dödsbädden o undra varför man aldrig egentligen levde?