Bilen bor i norra Vallentuna och körs till Knivsta två ggr de flesta vardagarna.
Jag skulle inte dra mig för att köra ända till Skåne för motorns skull. Jag är förvisso beredd
på att det kan smälla till precis när som helst men efter 1800 mil finns ingen anledning att
tror den skulle vara sämre än vilken gammal skrothög som helst med 15.000 mil på mätaren.
Den var onekligen roligare att köra medan motorn hade alla fyra kolvarna på plats, kanske lite FÖR rolig
med sitt korta slag och MC-liknande varvvillighet, men jag är ändå förbaskat glad att ha fått anledning
att testa min gamla idé och att den dessutom visade sig hålla så bra!
Som ren jämförelse hade det varit intressant att göra samma ingrepp på en likadan bil men spara
de två mittersta kolvarna istället. Den mekaniska balansen hade blivit svårare att få till garanterat men
bilen hade förmodligen blivit aningen mer lättkörd och mindre ryckig vid låga varv.
Jag har under ett flertal år kört 1000-tals mil med den mindre Fiat 126 som har en tvåcylindrig 600-kubikare där bak. Den motorn har "vanlig" 360-graders vevaxel (parallellöpande kolvar) så som de
flesta fyrtakts MC. Trots rejäl motvikt mitt på vevaxeln vibrerar den motor något grönjävligt.
Bakre upphängningen är en rejäl spiralfjäder som måste vara så pass mjuk att motorn gör ett rejält
"bonk!" när man kör över lite större gupp. Stöten känns tydligt i bilen. Jag provade en gång att sätta i en vanlig gummikudde istället och det vibrerade hemskt. Jag tror därför jag gjorde helt rätt som valde
motgående kolvar och osymmetrisk tändföljd. Och som sagt, ljudet är ju mycket coolare så!