Detta är historien om en tvådörrars Chevrolet Bel Air årsmodell 1967, en historia baserad på verkliga händelser. Känsliga läsare varnas…. eller inte. Det blir kanske inget projekt i ordets rätta bemärkelse, utan mer en dokumentation av de små förbättringar jag tänker göra innan åksäsongen 2017 börjar.
![https://www1.garaget.org/gallery/images/19/18697/18697-faa18447e348deaa03efff380d6ae8d5.jpg]()
Först specen på min bil:
Renoverad/byggd i Kalifornien för kanske 4-5 år sedan.
Cali-bil utan rost, rensad på lister och emblem, cowl-huv, omlackerad. Allt nytt i chassie med hårda fjädrar, Edelbrock stötdämpare, 2" droppspindlar fram. 12-bult bakaxel med 3.55:1 och diffbroms, justerbara stag, förstärkta bärarmar. Quick ratio styrsnäcka. Skivbromsar runt om, hydraulbooster. Ligger väldigt bra på vägen, bra bromsar och fin styrning! Förstärkt TH700R4-låda – dvs fyrstegsautomat med OD och lockup. Turbin med 2800rpm stallspeed.
Bilen kom till Sverige med en byggd Merlin 540cui BB. Den var till salu i detta utförande och jag ringde redan då men priset var högt såklart. Ett år senare dök den upp igen till ett mer överkomligt pris pga att det nu istället satt en nyrenoverad 454 gen IV (eller 7400 Vortec som den hette när den originalmonterades i stora truckar fån 1996 och nyare). Den har nya smidda kolvar med 10:1 i komp, helrenoverade toppar, ny rullkam, coatade Hooker fullängds-headers, Holley 750, MSD-tändning och dubbelt 3” X-pipe med utblås framför bakhjulen.
Inredningen är omklädd – mer om detta senare!
Jag har länge letat efter en 65-69 tvådörrars Biscayne eller Bel Air. De är verkligen inte lätta att hitta. Tvådörrars Impala finns det däremot gott om och det är ju samma kaross tänker ni. Visst, men Impalan har ett annat tak av typen ”HT” och saknar därmed B-stolpen. Jaha, och? Det är ju snyggt med en coupé utan b-stolpe. Jo förvisso, men:
Ville man ha mest ”bang for the buck” när det begav sig på 60-talet och man knallade in på den lokala ”John Doe Chevrolet” så valde man det absolut snikigaste och billigaste karossutförandet nämligen en tvådörrars Biscayne eller Bel Air. På det viset fick man inte bara den lättaste och styvaste karossen utan även en massa pengar över när det var dags att kryssa i motoralternativ – man skulle såklart ha en big block och gärna den största, vilket var 427:an.
När man hämtade ut sin nya 67:a kunde det se ut såhär:
![http://i359.photobucket.com/albums/oo33/69belair/b-bodies/44491_Front_3-4_Web.jpg]()
...och när det räjsades i veckosluten:
![https://www1.garaget.org/gallery/images/19/18697/18697-fb35455d6e2f419357a8373733f7833a.jpg]()
Just stuket med svarta däcksidor, pressade plåtfälgar och de fattigaste navkapslarna s.k. dog dish (övre bilden) är ju helt rätt!
Inte svårt att räkna ut att på senare år är en tvådörrars 427 Biscayne/Bel Air inte bara sällsynt och eftertraktad utan även väldigt dyr – men det finns ju såklart ett större antal bilar (inklusive min) som fått 250-sexan eller 283:an utslängd till förmån för en BB.
Hämtade min Bel Air i Arboga en mörk höstkväll. Bilen gick fint i ungefär 1km. Jag hade precis kommit ur stadskärnan och hade kurs mot E18. Strax efter att gatubelysning upphörde så försvann även ljuset på bilen och det blev MÖRKT!
Hade ju nästan 20 mil att köra i mörker men ville inte åka hem utan bil! Joxade med ljusknapp och helljuskontakt, rotade lite i motorrummet och till slut hoppade ljuset igång. OK – det får bära eller brista! Låg på E18 i god hastighet och lågt varv tack vare 4-stegslåda med OD och lockup. Strax före Örebro blev det svart igen. Rullade av på en rastplats och försökte leta fel. Mörkt, blåsigt och iskallt. Alternativ som att sova i bilen och köra hem i dagsljus for genom huvudet. Men efter felsökning i kabelhärvan hittade jag och kompisen till slut ett par flatstift som glappade lite. Fixade detta och sen var det full fart hemåt utan problem. Väl hemma skulle jag skjutsa hem kompisen och testade en fullgasrepa från stående. När jag skickade i tvåan var det som att få i friläget. Det går bra nu! Automatlådan hade alltså rasat efter 2h motorvägskörning i 110…
Jag hade ju tänkt använda bilen några veckor innan pallbocksmontage, men så blev det alltså inte. Efter att ha läst på nätet om TH700R4-lådan så kunde jag konstatera att:
a) Det finns nåt som heter TV-kabel (inte kabel-TV alltså) vilken styr hela växellådan utifrån hur mycket trottelöppning man har. Rent mekaniskt alltså.
b) Infästning av TV-kabelns ände på gasreglaget ska ha en exakt geometri mot spjällaxel annars funkar det inte. Man kan inte bara godtyckligt haka fast kabeln bredvid gaswiren på en förgasare. Gör man detta kommer ens liv gå åt helvete - frun kommer att lämna dig, huset brinner ner, hunden dör och du kommer att tappa håret, bli gravt överviktig och lätt alkoholiserad - plus att växellådan rasar!
c) Tidigare ägare hade godtyckligt hakat fast kabeln bredvid gaswiren på förgasaren.
d) Jag måste helrenovera växellådan
e) Jag måste köpa ett speciellt framtaget TV-kabelfäste för Holleyförgasare för att få ett bra liv framöver!
![https://www1.garaget.org/gallery/images/19/18697/18697-ff42bf66c6ac00d0f35b685e505d7f6a.jpg]()
![https://www1.garaget.org/gallery/images/19/18697/18697-24802df58d9dd84ef5bce1c731982e6d.jpg]()
Sagt och gjort. Bilen pallas upp och jag plockar ner avgassystem, växellådskylare och kardan, lossar lådan från motorn och turbinen från flexplattan. Sätter stora garagedomkraften så långt fram som möjligt på lådans tråg och plockar bort växellådsbalken. Börjar sakta sänka ner domkraften och växellådan släpper fint från motorn. Men! Det händer nu något, nämligen att växellådan glider på domkraften och allt blir liksom snett och tråkigt. Växellådan har nästan helt vält av domkraften men stödjer mot sidan av kardantunneln. Stödjer växellådan med handen samtidigt som jag rycker till i domkraften för att den ska komma i läge igen. PANG! Plötsligt ligger lådan på garagegolvet och ser dum ut. Allt verkar ha gått bra och enligt devisen ”ner kommer man alltid”. Tyvärr upptäcker jag ganska snart att aluminiumhuset har spruckit.
![https://www1.garaget.org/gallery/images/19/18697/18697-71103e07490cabc878c5a278340ddb50.jpg]()
Först specen på min bil:
Renoverad/byggd i Kalifornien för kanske 4-5 år sedan.
Cali-bil utan rost, rensad på lister och emblem, cowl-huv, omlackerad. Allt nytt i chassie med hårda fjädrar, Edelbrock stötdämpare, 2" droppspindlar fram. 12-bult bakaxel med 3.55:1 och diffbroms, justerbara stag, förstärkta bärarmar. Quick ratio styrsnäcka. Skivbromsar runt om, hydraulbooster. Ligger väldigt bra på vägen, bra bromsar och fin styrning! Förstärkt TH700R4-låda – dvs fyrstegsautomat med OD och lockup. Turbin med 2800rpm stallspeed.
Bilen kom till Sverige med en byggd Merlin 540cui BB. Den var till salu i detta utförande och jag ringde redan då men priset var högt såklart. Ett år senare dök den upp igen till ett mer överkomligt pris pga att det nu istället satt en nyrenoverad 454 gen IV (eller 7400 Vortec som den hette när den originalmonterades i stora truckar fån 1996 och nyare). Den har nya smidda kolvar med 10:1 i komp, helrenoverade toppar, ny rullkam, coatade Hooker fullängds-headers, Holley 750, MSD-tändning och dubbelt 3” X-pipe med utblås framför bakhjulen.
Inredningen är omklädd – mer om detta senare!
Jag har länge letat efter en 65-69 tvådörrars Biscayne eller Bel Air. De är verkligen inte lätta att hitta. Tvådörrars Impala finns det däremot gott om och det är ju samma kaross tänker ni. Visst, men Impalan har ett annat tak av typen ”HT” och saknar därmed B-stolpen. Jaha, och? Det är ju snyggt med en coupé utan b-stolpe. Jo förvisso, men:
Ville man ha mest ”bang for the buck” när det begav sig på 60-talet och man knallade in på den lokala ”John Doe Chevrolet” så valde man det absolut snikigaste och billigaste karossutförandet nämligen en tvådörrars Biscayne eller Bel Air. På det viset fick man inte bara den lättaste och styvaste karossen utan även en massa pengar över när det var dags att kryssa i motoralternativ – man skulle såklart ha en big block och gärna den största, vilket var 427:an.
När man hämtade ut sin nya 67:a kunde det se ut såhär:
...och när det räjsades i veckosluten:
Just stuket med svarta däcksidor, pressade plåtfälgar och de fattigaste navkapslarna s.k. dog dish (övre bilden) är ju helt rätt!
Inte svårt att räkna ut att på senare år är en tvådörrars 427 Biscayne/Bel Air inte bara sällsynt och eftertraktad utan även väldigt dyr – men det finns ju såklart ett större antal bilar (inklusive min) som fått 250-sexan eller 283:an utslängd till förmån för en BB.
Hämtade min Bel Air i Arboga en mörk höstkväll. Bilen gick fint i ungefär 1km. Jag hade precis kommit ur stadskärnan och hade kurs mot E18. Strax efter att gatubelysning upphörde så försvann även ljuset på bilen och det blev MÖRKT!
Hade ju nästan 20 mil att köra i mörker men ville inte åka hem utan bil! Joxade med ljusknapp och helljuskontakt, rotade lite i motorrummet och till slut hoppade ljuset igång. OK – det får bära eller brista! Låg på E18 i god hastighet och lågt varv tack vare 4-stegslåda med OD och lockup. Strax före Örebro blev det svart igen. Rullade av på en rastplats och försökte leta fel. Mörkt, blåsigt och iskallt. Alternativ som att sova i bilen och köra hem i dagsljus for genom huvudet. Men efter felsökning i kabelhärvan hittade jag och kompisen till slut ett par flatstift som glappade lite. Fixade detta och sen var det full fart hemåt utan problem. Väl hemma skulle jag skjutsa hem kompisen och testade en fullgasrepa från stående. När jag skickade i tvåan var det som att få i friläget. Det går bra nu! Automatlådan hade alltså rasat efter 2h motorvägskörning i 110…
Jag hade ju tänkt använda bilen några veckor innan pallbocksmontage, men så blev det alltså inte. Efter att ha läst på nätet om TH700R4-lådan så kunde jag konstatera att:
a) Det finns nåt som heter TV-kabel (inte kabel-TV alltså) vilken styr hela växellådan utifrån hur mycket trottelöppning man har. Rent mekaniskt alltså.
b) Infästning av TV-kabelns ände på gasreglaget ska ha en exakt geometri mot spjällaxel annars funkar det inte. Man kan inte bara godtyckligt haka fast kabeln bredvid gaswiren på en förgasare. Gör man detta kommer ens liv gå åt helvete - frun kommer att lämna dig, huset brinner ner, hunden dör och du kommer att tappa håret, bli gravt överviktig och lätt alkoholiserad - plus att växellådan rasar!
c) Tidigare ägare hade godtyckligt hakat fast kabeln bredvid gaswiren på förgasaren.
d) Jag måste helrenovera växellådan
e) Jag måste köpa ett speciellt framtaget TV-kabelfäste för Holleyförgasare för att få ett bra liv framöver!
Sagt och gjort. Bilen pallas upp och jag plockar ner avgassystem, växellådskylare och kardan, lossar lådan från motorn och turbinen från flexplattan. Sätter stora garagedomkraften så långt fram som möjligt på lådans tråg och plockar bort växellådsbalken. Börjar sakta sänka ner domkraften och växellådan släpper fint från motorn. Men! Det händer nu något, nämligen att växellådan glider på domkraften och allt blir liksom snett och tråkigt. Växellådan har nästan helt vält av domkraften men stödjer mot sidan av kardantunneln. Stödjer växellådan med handen samtidigt som jag rycker till i domkraften för att den ska komma i läge igen. PANG! Plötsligt ligger lådan på garagegolvet och ser dum ut. Allt verkar ha gått bra och enligt devisen ”ner kommer man alltid”. Tyvärr upptäcker jag ganska snart att aluminiumhuset har spruckit.
Senast redigerat av Wargen (27 januari 2017)
0
0
0
0
