FireTraXX skrev:

.
Men avåkningen i ~100, pajad näsa och trasiga knogar har inte en suck mot ett brustet hjärta.
För sånt går över efter ett tag, men man mår ju skit aplänge när man dumpats.

håller med fullt ut.

Tompa skrev:

När ja opererade mina stortår för nageltrång.Lokalbedövning å sen skar dom med laser in till nagelroten..Tror aldrig ja hafft nån så trängande smärta förr.Sen va ja hemma från skolan i 4veckor per tå för att man inte kunde gå..Vill absolut inte göra de igen.Sen är de ju inte så smärtfritt med nageltrång heller då.

äää nageltrång är la inget...heheh...haft de fyra gånger, två på varje stor tå...men här blir man inte hemma...man sätter sig i en traktor o jobbar eller går i skolan...

_Wallis_ skrev:

DrKamikaze skrev:

4 stygn i min "lille kompis" och 1 månad i bandage, det var smärtsamt

Du får vara mer försiktig med vart du stoppar den..

höhöhö, ja

smärtsammaste jag kan tänka mig att jag upplevt var nog i somras när mitt korsband i knät smällde av under en fotbollsmatch. ENormt högt knakljud, bara att höra det gjorde ont..

psykisk smärta är nog värst som några har sagt tidigare i tråden.
det jobbigaste fö rmig psykiskt är en nära vän som dog utan att någon vet hur han dog.
eller ja han blev dränkt , men ingen vet vem som gjorde det.

sen har man ju sytt en hel efter diverse olyckor.
Var med om en bilolycka där vi var 4personer i bilen , jag och en till blev allvarligt skadade men jag överlevde och den andra killen dog.

Blivit knivskuren vid ett bråk , idiote fick först stryk sen när han reste sig upp så tog han fram kniven och snitta mig i nacken.
Men när jag tänker tillbax på det så gjorde det inte speciellt ont.

Något som jag tyckte gjorde var när jag fick titanskruvar att montera mina nya tänder på.

Har även slått av massa ben i handen och ett finger hoppade urled vid ett slagsmål , det var inget vidare heller.

brutit revben, fått näsbenet avslaget, spräckt pannbenet/ögongloben (gjorde heller inte så ont då det var isamband med bilolyckan ovanför och jag var ju ständigt hög på morfin )
brutit en tå, spikat mig med spikpistol rakt igenom handen, spikat mig med spikpistol (30mm) i fingrarna.
Klyvt en list med hjälp av tummen i en klyvsåg tyvärr var handen snabbare än tanken så tummen blev trasig (trasig var precis ordet dom sa på sjukhuset när dom sydde)
ramlat ner från en trappa och slått i något så man spräckte upp ett stort fint jack i huvudet.


Men som sagts tidigare psykisk smärta är nog den vrsta för den försvinner inte, den kan möjligtvis blekna men borta blir den aldrig.

Fick ett slagskott på armen av en när jag stog i mål. Hade nått gammalt skydd så det var glipor imellan skydden:P Gjorde duktigt ont, Sen så spela jag fotboll hemma när jag var liten så hamna bollen i högt gräs och jag sparka iväg den allt vad jag orka. Såg inte att det låg ett järnspett bakom som jag träffa. Sparka sedan i tån i trappa när jag skulle hoppa på ett ben för att visa mamma:D Tån var bruten rätt fint. Nu är den sne sen har jag spräckt ögonbrynet dock gjorde inte det så ont. tyckte mest det var spännande med allt blod som forsa ut (var 12 år)

Jo, psykisk smärta är bland det värsta, det fysiska läker, oftast, men det psykiska får man ofta dras med på ett helt annat sätt.

Supra_Micke skrev:

Jo, psykisk smärta är bland det värsta, det fysiska läker, oftast, men det psykiska får man ofta dras med på ett helt annat sätt.

Brukar vara så, har ärren kvar och de kommer aldrig blekna typ

att jag sluta prata med min pappa när jag var 16 år... å så gick han bort för 2 år sen å jag har ångest nästan jämt när jag tänker att jag inte fick säga förlåt.. eller att han fick se sitt enda barnbarn.. 

BMW_Galen_Tjej skrev:

att jag sluta prata med min pappa när jag var 16 år... å så gick han bort för 2 år sen å jag har ångest nästan jämt när jag tänker att jag inte fick säga förlåt.. eller att han fick se sitt enda barnbarn.. 

det där med föräldrar är riktigt jobbigt, jag har en riktigt dålig farsa som enligt mig är helt jävla pantad i kolan.
men så är det ju det där med att han är gammal och sjuk, hur högt skall man hålla huvudet.. skall man ta kontakt med det där vidriga jävla svinet till farsa man har eller skall man låta lev sitt liv (det som är kvar)

Minns när han fick hjärtinfarkt, då var vi självklart oxå osams .
Flög en jävla massa tankar i huvudet, blev sams för stunden och sen när han blev frisk igen så bröt jag kontakten.

Just nu har jag bestämt mig för att inte ta kontakt med honom mer i varken mitt eller hans liv.
Han har svikit mig så kraftigt flera gånger.
känner bara att den dagen han är död så skall hans jävla kärring få sig sitt livs överraskning jag skall fan kräva allt från hans strumpor till hus,bilar och sommarstugor.
Men problemet är väll det att han har ju sagt att han har skrivit över allt på henne så inte vi ( dom tidigare barnen från hans första äktenskap) skall få något.
Han vill att hans nya familj skall få allt.

Ne fy fan nu kommer den där jävla känslan igen , smärtan som man försöker övervinna med hat... jag skall fan pissa på hans kista under begravningen JÄVLA GUBBJÄVEL.

Om någon undrar VARFÖR är killen så hatisk i mot sin intet anande pappa .
Vi har ju varit någorlunda sams i nått år nu och haft lite kontakt (vi bor 7mil från varran, men det är för dyrt å åka så långt för han)  på telefon.
han var faktiskt å hälsade på här en fredagskväll i januari , 1timma......... det är första gången han kommer och hälsar på mig på ett år och under det året har jag gått igenom en svår sjukdom ( cancer)
han har själv haft cancer och borde veta vilket helvete det är.

men skit samma det som hände här nu i februari var det att gubbjäveln fyllde år, jag tänkte som en trevlig gest att jag ringer och grattar han .
javisst det gjorde , hörde att det var kalas i bakgrunden så jag fråga om han hadde kalas.
han svarar -javisst men det är bara dom närmaste:rolleyes:
kontrade med - så trevligt hoppas det blir ditt sista kalas då.

hoppas ni orkar läsa dett långa tråkiga och hatfyllda inlägg

R-Ted: Ja det där lät inge kul  

On: Plågsamt å plågsamt, har brutit vänster arm 2 gånger och höger lillfinger 3 gånger

r-ted skrev:

BMW_Galen_Tjej skrev:

att jag sluta prata med min pappa när jag var 16 år... å så gick han bort för 2 år sen å jag har ångest nästan jämt när jag tänker att jag inte fick säga förlåt.. eller att han fick se sitt enda barnbarn.. 

det där med föräldrar är riktigt jobbigt, jag har en riktigt dålig farsa som enligt mig är helt jävla pantad i kolan.
men så är det ju det där med att han är gammal och sjuk, hur högt skall man hålla huvudet.. skall man ta kontakt med det där vidriga jävla svinet till farsa man har eller skall man låta lev sitt liv (det som är kvar)

Minns när han fick hjärtinfarkt, då var vi självklart oxå osams .
Flög en jävla massa tankar i huvudet, blev sams för stunden och sen när han blev frisk igen så bröt jag kontakten.

Just nu har jag bestämt mig för att inte ta kontakt med honom mer i varken mitt eller hans liv.
Han har svikit mig så kraftigt flera gånger.
känner bara att den dagen han är död så skall hans jävla kärring få sig sitt livs överraskning jag skall fan kräva allt från hans strumpor till hus,bilar och sommarstugor.
Men problemet är väll det att han har ju sagt att han har skrivit över allt på henne så inte vi ( dom tidigare barnen från hans första äktenskap) skall få något.
Han vill att hans nya familj skall få allt.

Ne fy fan nu kommer den där jävla känslan igen , smärtan som man försöker övervinna med hat... jag skall fan pissa på hans kista under begravningen JÄVLA GUBBJÄVEL.

Om någon undrar VARFÖR är killen så hatisk i mot sin intet anande pappa .
Vi har ju varit någorlunda sams i nått år nu och haft lite kontakt (vi bor 7mil från varran, men det är för dyrt å åka så långt för han)  på telefon.
han var faktiskt å hälsade på här en fredagskväll i januari , 1timma......... det är första gången han kommer och hälsar på mig på ett år och under det året har jag gått igenom en svår sjukdom ( cancer)
han har själv haft cancer och borde veta vilket helvete det är.

men skit samma det som hände här nu i februari var det att gubbjäveln fyllde år, jag tänkte som en trevlig gest att jag ringer och grattar han .
javisst det gjorde , hörde att det var kalas i bakgrunden så jag fråga om han hadde kalas.
han svarar -javisst men det är bara dom närmaste:rolleyes:
kontrade med - så trevligt hoppas det blir ditt sista kalas då.

hoppas ni orkar läsa dett långa tråkiga och hatfyllda inlägg

Sånt hat du har mot din pappa har jag mot tjejen som jag har barn med. och tyvärr är det inte så lätt att bryta med tanke på att vi har en dotter ihop (hon fyller 4 år i oktober) men ja önska att jag knde det. Så fort jag ser mäniskan får jag typ kväljningar och vill spy ungefär. Hon gav mig den psykiska smärtan för typ ett år sen när vi gick isär. Men nu har jag träffat en underbar tjej som bor i avesta synd abara att det är 20 mil mellan oss

P-G skrev:

r-ted skrev:

BMW_Galen_Tjej skrev:

att jag sluta prata med min pappa när jag var 16 år... å så gick han bort för 2 år sen å jag har ångest nästan jämt när jag tänker att jag inte fick säga förlåt.. eller att han fick se sitt enda barnbarn.. 

det där med föräldrar är riktigt jobbigt, jag har en riktigt dålig farsa som enligt mig är helt jävla pantad i kolan.
men så är det ju det där med att han är gammal och sjuk, hur högt skall man hålla huvudet.. skall man ta kontakt med det där vidriga jävla svinet till farsa man har eller skall man låta lev sitt liv (det som är kvar)

Minns när han fick hjärtinfarkt, då var vi självklart oxå osams .
Flög en jävla massa tankar i huvudet, blev sams för stunden och sen när han blev frisk igen så bröt jag kontakten.

Just nu har jag bestämt mig för att inte ta kontakt med honom mer i varken mitt eller hans liv.
Han har svikit mig så kraftigt flera gånger.
känner bara att den dagen han är död så skall hans jävla kärring få sig sitt livs överraskning jag skall fan kräva allt från hans strumpor till hus,bilar och sommarstugor.
Men problemet är väll det att han har ju sagt att han har skrivit över allt på henne så inte vi ( dom tidigare barnen från hans första äktenskap) skall få något.
Han vill att hans nya familj skall få allt.

Ne fy fan nu kommer den där jävla känslan igen , smärtan som man försöker övervinna med hat... jag skall fan pissa på hans kista under begravningen JÄVLA GUBBJÄVEL.

Om någon undrar VARFÖR är killen så hatisk i mot sin intet anande pappa .
Vi har ju varit någorlunda sams i nått år nu och haft lite kontakt (vi bor 7mil från varran, men det är för dyrt å åka så långt för han)  på telefon.
han var faktiskt å hälsade på här en fredagskväll i januari , 1timma......... det är första gången han kommer och hälsar på mig på ett år och under det året har jag gått igenom en svår sjukdom ( cancer)
han har själv haft cancer och borde veta vilket helvete det är.

men skit samma det som hände här nu i februari var det att gubbjäveln fyllde år, jag tänkte som en trevlig gest att jag ringer och grattar han .
javisst det gjorde , hörde att det var kalas i bakgrunden så jag fråga om han hadde kalas.
han svarar -javisst men det är bara dom närmaste:rolleyes:
kontrade med - så trevligt hoppas det blir ditt sista kalas då.

hoppas ni orkar läsa dett långa tråkiga och hatfyllda inlägg

Sånt hat du har mot din pappa har jag mot tjejen som jag har barn med. och tyvärr är det inte så lätt att bryta med tanke på att vi har en dotter ihop (hon fyller 4 år i oktober) men ja önska att jag knde det. Så fort jag ser mäniskan får jag typ kväljningar och vill spy ungefär. Hon gav mig den psykiska smärtan för typ ett år sen när vi gick isär. Men nu har jag träffat en underbar tjej som bor i avesta synd abara att det är 20 mil mellan oss

det är lag stadgad arv i SE det vill säga du kommer att få ändå.

Som sagt, psykisk smärta är något helt annorlunda mot fysiksk. Frontalkrockade i 100 blås, akuten och smärta. Men att bli dumpad penetrerar hjärtat på mig.

r-ted skrev:

javisst det gjorde , hörde att det var kalas i bakgrunden så jag fråga om han hadde kalas.
han svarar -javisst men det är bara dom närmaste:rolleyes:
kontrade med - så trevligt hoppas det blir ditt sista kalas då.

t-red FTW!

har nog träffat min farsa 3gånger på 20år lär inte bli fler gånger heller....

Min polare råkade ut för en skön grej, han fick en minigolfklubba slungad stenhårt från sidan, rakt på kiden. Tänderna kom ut ur kinden, inte så fint alls..

När jag var tolv så fastnade jag med foten i ett fobollsnät. Märkte det inte så jag fortsatte och springa. Vred sönder hela knät så det blev kryckor i ca ett års tid. Har blivit tre operationer sammanlagt nu, den senaste blev i för 1,5 år sen. Är nu 22 år och känner fortfarande av sviterna efter olyckan. Kan bero på att man är plattsättare så man ligger ju ca 4 timmar i snitt på knäna varje arbetsdag.. Fotboll får jag inte spela längre för min läkare och arbetsgivare
mvh

Volvotjej84 skrev:

Kracshade min DT50 i ett broräcke byggt av stadiga stålrör. Någon hade fifflat med bromsarna (inget konstigt i detta området har jag lärt mig efter detta) och vem fan kollar bromsarna varje dag? de funkade ju igår...
Skarp kurva i nedförsbacke, dags att börja bromsa, inser att jag inte kommer kunna ta kurvan, försöker lägga omkull mej och moppe för att missa räcket, inser att det kommer gå åt helvete...

... vaknar av att någon skriker. inser att det är jag själv, sliter av hjälmen för att få luft och skriker lite till för att sedan försöka koppla läget. Fryser om foten. Varför har jag bara en sko på mej, Vänta lite, skit i skon, varför står foten åt fel håll... Bäst att ringa morsan...

Brutet ben, minst fyra brott i foten samt avslaget ledband i höger handen. Vet ni hur ont det gör att hoppa på kryckor med trasig tumme? Vet ni hur ONT det gör att stå på en bruten fot och GÅ på denna. Mitt illvrål av smärta på sjukhuset dagen efter operation besvarades med ett snäsigt "vad skriker du för, vi har ju spikat ihop benet". Lyckades morra något om fothelvete och fick ett "ojdå, vi kanske ska titta på röntgenplåtarna". Det gjorde inte smärtan mindre...

ja, jag vet hur ont det gör att gå på en bruten fot ^^ brutit foten/vristen två gånger på 3olika ställen första gången i 7an tror jag, hoppade från ett lagertak ner på ett "isberg" så båda benpiporna gick av, andra gången i ettan på gymnasiumet, hoppade ner i ett dike där det låg sten och annat trevligt under snön, trodde att jag stukat foten rejält, men efter 3dagar åkte jag till akuten och fick reda på att en benpipa var av läkarna frågade om jag seriöst var dum i huvudet xD

Sen så har jag fått en "bob" i skallen så jag fick hjärnskakning.

Och i somras klämde jag bort toppen på vänster långfinger i en hiss = nagel, skinn och en liten bit av fingret borta

Cyklade en hel del för några år sen med. kedjan hoppade på en bmx utan kedjeskydd så jag for med smalbenet rakt på dreven, 3fina 1cm djupa spår där

Och när jag gick på dagis vart jag så glad när pappa kom och skulle hämta mig så jag halkade och slog skallen i en träsoffa = 5stygn 2cm från ögat..

det är väl mina bravader so far

EDIT: när mor och far skilde sig var inte så kul, är nu 8mil mellan dem.

När man var en liten knatte råkade man ut för diverse "olyckor". Har dragit ner ett varmt strykjärn så det landade i pannan, har kört pannan i en keramikfönsterbräda så jag fick sy, lekte på en bock när vi byggde vår övervåning, slutade med att jag trillade av den och satte örat i en såg... Bar runt en kompis på ryggen när jag snubblade och föll raklång ner i golvet, kändes rätt så bra i pannan det med...

Kommer dock inte ihåg smärtan av dessa "bravader", var väl lite för liten för att jag skulle ha kommit ihåg det.

herrsiba skrev:

När man var en liten knatte råkade man ut för diverse "olyckor". Har dragit ner ett varmt strykjärn så det landade i pannan, har kört pannan i en keramikfönsterbräda så jag fick sy, lekte på en bock när vi byggde vår övervåning, slutade med att jag trillade av den och satte örat i en såg... Bar runt en kompis på ryggen när jag snubblade och föll raklång ner i golvet, kändes rätt så bra i pannan det med...

Kommer dock inte ihåg smärtan av dessa "bravader", var väl lite för liten för att jag skulle ha kommit ihåg det.

Har du ont i pannan eller ?