blacken skrev:
sik skrev:
Galad8 skrev:
Det står faktiskt i Bibeln att alla har rätt att döpa. Man brukar dock lämna barnet till församlingens herde/predikant.
Om man skvätter skit på ungen har du nog förstått det här med dop lite fel, eller så är situationen i Kyrkan du går till inte.. helt rätt.
Vi döper oss för att ha gemenskap med Gud:
Romarbrevet 6:4-5 Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död?
Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.
Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans.
Dop har jag aldrig förstått riktigt. Det är ju vanligt kran vatten, kan ju döpa barnen i diskhon hemma med samma resultat.
Men den i kyrkan är väll speciell?
Dopet är en "bekännelse" handling. Och det ska man göra när man är "syndamedveten". Så att döpa nyfödda och små barn är fel.
"Den lutherska kyrkan bekänner: »Om dopet lär vi, att det är nödvändigt för saligheten, och att Guds nåd överlämnas genom dopet. Även barnen bör döpas för att genom dopet överlämnas åt Gud och så bli tagna till nåder av Honom. Vi fördömer vederdöparna, som inte tillåter barndop, och som menar, att barnen blir saliga utan dop» (Augsburgska bekännelsen, artikel IX).
Paulus ser inte något motsatsförhållande mellan tron och dopet, som baptisterna gör. Baptisterna säger, att eftersom tron frälsar, kan inte dopet göra det också. Om det är genom tron som man blir ett Guds barn, säger de, är det inte genom dopet. När de säger så, spelar de ut mot varandra, vad aposteln betraktar som en enhet. Andra delen av bibelordet förklarar faktiskt den första delen: tron har gjort oss till Guds barn, ty när vi tog emot dopet, iklädde vi oss Kristus. Det är därför att de har blivit döpta till Kristus, som de troende är Guds barn genom tron på Kristus. Dopet är från den troende människans sida uttrycket för hennes tro på Kristus och hennes sökande efter förlåtelse. Från Guds sida är dopet den handling, varigenom Herren skänker den troende människan löftena om förlåtelse och bekräftar dem för henne på ett synligt och personligt sätt.
»Ni alla, som har blivit döpta till Kristus, har iklätt er Kristus.» För en baptist betyder de orden bara, att när den troende tar emot dopet, bekänner han för världen, att han tillhör Jesus, att han går i Hans fotspår och försäkrar att han vill följa Honom. I själva verket betyder det mycket mer än detta. Att ikläda sig Kristus betyder att bokstavligen vara innesluten i Hans förtjänster och Hans rättfärdighet, så att Gud betraktar oss genom Kristus. Det är att genom förlåtelsen ha del i Återlösarens rättfärdighet och helighet, så att Gud inte längre ser våra synder. I Hans ögon är vi från och med då lika rättfärdiga och oskyldiga som Hans älskade Son. Jesus blir vår Bror, så att vi med Honom och tack vare Honom är Guds barn. Att ikläda sig Kristus, det är att genom tron ikläda sig den dyrbara klädnaden, som Fadern hade reserverat för sin förlorade son (Luk. 15:22), bröllopsdräkten, utan vilken man inte har tillträde till frälsningen (Matt. 22:11). Det är att tvätta sina kläder och göra dem vita i Lammets blod (Upp. 7:14). Det är att med profeten jubla: »Jag gläder mig storligen i Herren, och min själ fröjdar sig i min Gud, ty Han har iklätt mig frälsningens klädnad och höljt mig i rättfärdighetens mantel, som när en brudgum sätter högtidsbindeln på sitt huvud, eller som när en brud pryder sig med sina smycken» (Jes. 61:10). »Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skall jubla högt» (Ps. 132:16). Att ikläda sig Kristus, det är, för att tala med Paulus, »att bli funnen i Honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lag, utan med den rättfärdighet, som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten av Gud på grund av tron."