Mattias har just portat mig ur huset.

Jag har haft Embla här sedan i fredags (har massor att berätta om veckan som gått, men jag MÅSTE ha ur mig detta nu!)

Jag sa att jag tänkte åka ut och hämta lite grejor till Embla i morgon, gympapåsen, låneböckerna och andra skor än de sommarskor hon hade på sig i fredags. Fick då till svar att han skulle ställa ut hennes grejor?!
Ut?!
Alltså, jag har saker kvar på vindarna som jag tänkte hämta, har fixat med skjuts och så till i morgon.
Men det gick inte, för jag fick inte gå in i huset.
Han säger att jag repat hans nya dubbelsäng när jag hämtade förra lasset (med TVn jag bad honom om hjälp med men som han inte lyfte ett finger för att jag skulle få ut, fick göra allt själv), och han vill inte att jag går in och slår sönder hans nya grejor, så jag får inte gå in i huset och hämta något alls. Om inte han är hemma.
(Jag säger ingenting om sängen, jag vet inte med mig att den fått repor, men kan heller inte säga att det inte är så.)

Och är han hemma orkar jag inte åka dit. Han har inte träffat mig en enda gång utan att krossa mig fullständigt. Varje gång jag börjat stå upp något sånär så får jag en jäkla pärla som sänker mig totalt och så får jag börja om igen.

Jag har ett stort behov av att avsluta det här nu. Att få samla ihop mina saker och kunna undvika konfrontationer som kostar mig så mycket att jag inte fungerar på flera dagar.

Att få klart för sig att man är hopplös, meningslös och värdelös är en sak. Att sedan bli beskjuten varje gång man försöker resa sig upp är något annat.

Det är inte så jävla lätt att gå vidare. Faktiskt. Men jag försöker i alla fall.

Fattar bara inte hur jag ska palla. Och nu får jag väl skit för att jag skriver om det här också, men jag orkar inte bry mig.

// Ellen

Ja, söndagen den 14 oktober flyttade jag in i min lilla lägenhet. Kände att det var ohållbart att fortsätta packa i huset och plocka mig på plats allt eftersom, efter den där gråtnatten på soffan. Ville bara bort så fort som möjligt.

Borde visa bilderna från hur lägenheten såg ut på lördagskvällen först:


Min vardagsrumsgardin. Blev himla nöjd! Insynsskydd behövs verkligen, på första våning och med gatan något högre än huset och fönstren är 1,5 gånger 1,5 meter!!! Snacka om skyltfönster, och rakt åt söder också så man får värmeslag!


Lådor, lådor, lådor...


Funderar på hur bokhyllorna ska stå, de får inte plats så som jag först tänkt. Tror jag. Det beror på hur stor plats soffan kommer ta i verkligheten.


Matplatsen sent på lördagskvällen.

Söndagen blev intensiv, slet i lägenheten hela dagen och så fick Mattias och Johan köra upp först sängen och sedan soffan till mig. Det blev riktigt bra.
Trångt, men trevligt. Får jag bara bort alla lådor blir det riktigt vettigt tror jag.


Sängen är på plats, och i den har alla soffdynor hamnat till Emblas stora glädje... :)


Mattias och Johan kånkar in soffan åt mig.


Fika i köket efter möbleringen.

Mindre än fyra veckor efter att Mattias släppt bomben flyttade jag ut, men jag fick inte med mig riktigt alla mina saker på en gång. Men jag samlar ihop mig så mycket jag kan och försöker packa upp samtidigt så det inte ska bli kaos.

Söndag kväll fick jag skjuts upp till lägenheten och blev avsläppt innan Mattias tog med sig Embla vidare till pizzerian och sedan hem till huset för att äta. Att äta hos mig passade inte, och nu återstår en veckas väntan innan jag får se mitt lilla troll igen... :(

// Ellen

Japp, jag maratonbloggar lite så vi kommer ifatt då! :D

Här är bilder från den tolfte oktober. Eller, nej, förresten, vi börjar med en bild från den elfte oktober!


Embla har tappat ännu en tand, som värst var det fyra lösa samtidigt...

Men NU kör vi på med bilder av hur det såg ut den tolfte oktober, alltså i fredags förra veckan, två dagar innan inflyttning!


Kokvrån börjar se mer hemtrevlig ut.


Det börjar hamna saker i sovrummet.


Från andra hållet ser man att det är en hel del lådor i sovrummet...


Vardagsrummet är också fullt med lådor!


Massor av lådor...


Men Emblas rum börjar helt klart ta form!


Många lådor även i matrummet...


Syrran och mamma putsar vardagsrumsfönstren, vilken skillnad! Tacksamt arbete! :)

Japp, mer bilder kommer framöver ska ni se! :)

// Ellen :)

Tack för all respons, vad ROLIGT att se att jag är saknad och vad kul med alla glada tillrop!

Kan ju berätta att lägenheten är en liten trea på 62 kvadratmeter inklusive balkong och mellanväggar.... :)
Det finns också en hel del renoveringsbehov, även om jag gömt en hel del av dem genom min möblering. Till exempel hålet i sovrumstapeten, där sängen står framför och gömmer, och i matrummet där ekskåpet effektivt döljer att förra ägarens hund ätit upp en del av tapeten... Matbordets placering gör också märkena i tapeten mindre uppenbara.

De flesta fönstren är hopplösa att öppna och stänga eftersom mekaniken i handtagen är helt utsliten, och dessutom har någon eftermonterat plåtar på utsidan av fönstren, och dessa tar i så det skrapar emot!

Nå, ska inte klaga, det är ju mitt eget nu, och jag fixar till det så mycket jag bara kan... :)

Här kommer mer bilder, från tisdagen den nionde oktober!


Embla fikar i matrummet. Gardinen är en katastrof som kommer att rättas till... :) Vaxduken på bordet är nödvändig eftersom skivan är helt förstörd efter tio år på vedbodsloftet. Kanske ska skaffa en annan, utan julmotiv, framöver... :D


Syrran putsar fönster och mamma dammsuger i mitt blivande sovrum!


Mamma dammsuger och hennes sambo Bengt fixar till takfläkten som förre ägaren var vänlig nog att lämna kvar.


Emblas säng på plats i hennes rum. Rummet är 260x270 centimeter så en loftsäng kändes som enda lösningen för att det skulle fungera... Trångt, men det blev ändå bra! :)

Mer bilder kommer, jag har ju lite att ta ikapp! ;)

// Ellen :)

På lördagen den 6 oktober fick jag en nyckel till lägenheten och på söndagen fixade jag först en loftsäng till Emblas rum, en fin träsäng med skrivbord och en bäddfotölj under. Blocket är fantastiskt!
Mattias hjälpte mig att hämta den och sedan montera den.

Senare på eftermiddagen åkte jag med min styvfar till Skövde för att fira min syster som fyllt år, och Embla åkte också med. Eftersom jag lyckats hitta en fin frys på Blocket passade vi på att ta med släpet och hämta frysskålet samtidigt, ett prima huskvarnaskåp från 2001 för bara 700 spänn! :D

Måndagen den åttonde oktober, två dagar efter att jag fått en nyckel, började vi erövra mer av lägenheten, jag och min mamma, och när skolan slutade kom även Embla och var med...


Mina fönster var minst sagt smutsiga... Urk!


Mamma skurar bordet jag ska ha på matplatsen, det har legat på min styvfars loft i vedboden i snart tio år, och är fullt med fågelbajs... Usch! :(


BLOGGFOTO: Mamma och Embla gör rent i köket, eller kokvrån som det ju faktiskt är...

Sent på eftermiddagen for vi ner till Götene och handlade lite snabbt, och sedan tog jag ut pengar för att kunna betala lägenheten. Klockan sex skrev vi kontrakt, och sedan hade jag en egen lägenhet!

Under dessa dagar var situationen på hemmaplan minst sagt kaotsik, så jag nämner inte mycket om den, mer än att jag packat så mycket jag orkat och däremellan försökt hålla mig på fötter och känt mig tämligen utsatt.

// Ellen

Hej !

Har inte haft bredband sedan jag flyttade, och jag har heller inte haft tid, ork eller lust att sitta i huset och blogga...
Därmed har det varit tyst härifrån, men idag har jag hämtat mitt nya modem och fått igång bredbandet i lägenheten, så nu ska jag uppdatera lite...

Vi börjar med lite bilder från lördagen den 7 oktober, då jag fick en nyckel till lägenheten för att kunna börja flytta in i ett av rummen:


Embla i lägenhetens vardagsrum.


Embla vid de stora fönstren i vardagsrummet.


Det finns en del skador i lägenheten...


Ena sidan av kokvrån, tidigare hyresgäst håller fortfarande på att packa sina saker...


Andra sidan av kokvrån.


Mitt blivande badrum... Det finns en del att göra, toaletten är lös, toaringen trasig, handfatet sönderslaget, duschstången hänger på trekvart... Jaja, det ordnar sig...


Embla och Mattias försöker montera en loftsäng som visar sig lukta fuktskadat, så den åkte ut på balkongen en stund efter att bilden togs... De befinner sig förresten i matrummet.

Så såg det alltså ut från början, och i sovrummen var det fortfarande fullt med grejor så där blev det inga bilder alls.

Det var första intrycket det!

// Ellen :)

Här händer inte så mycket att berätta om.

Jag packar, packar och packar. Huset ser allt mer ut som ett bombnedslag och jag liknar verkligen allt annat än ett bombnedslag... ;)
Är så jäkla trött att jag snart inte vet vad som är upp och ner, och ser jag mig i spegeln ser det mest ut som en skugga ur en spökfilm! Fast hade jag varit ett spöke hade jag väl inte synts alls i en spegel, så än finns det kanske hopp om livet... ;)

Har också kontrollmätt på alla håll och kanter, och lägenheten är alltså på 62 kvadratmeter INKLUSIVE balkong och mellanväggar!!!! Det är ju normalstorlek för en tvåa! Men jag får ta med spett och vaselin i flytten och se vad jag kan få in, det lär ju bli compact-living i vilket fall som helst.

Här är förresten en bild av lägenheten med lite möbler på, hoppas ni förstår vad som är vad... :)


Lägenheten möblerad. Det blir trångt, men det går nog.

Och nej, jag har INTE en rosa soffa, den är ljusbegie, men för att jag inte skulle slarva bort den bland alla små klippbitar på bordet målade jag den rosa! :D
Plutten utanför ritningen är ett sängbord, och ekskåpet intill matbordet är jag inte alls säker på att jag verkligen får plats med. Har inte de exakta måtten på bordet, det står nämligen kvar i min styvfars vedbod vid mitt föräldrahem... :)

Kalabaliken till trots finns det i alla fall lite struktur i kaoset:

Biblioteket är nästan färdigpackat, tolv bananlådor är fyllda med böcker och väger bly! Skivorna ligger i en egen låda, och pysselgrejorna och albumen blev flera flyttlådor vardera. Trots det är hyllorna inte helt tomma ännu...

Det som inte är mitt har jag stuvat in i ett annat skåp, men nu är det fullt så en del står ännu kvar i hyllorna, plus att det är några hyllplan jag ännu inte gått igenom. Hela rummet har i vilket fall som helst försvunnit bland alla lådor!

Vardagsrummet har fem bananlådor med bara fotoprylar... Och jag vill inte slänga det heller, det var ju mitt liv innan jag blev sjuk, och jag hoppas få användning för grejorna igen!

Kontoret är snart helt genomplockat, och det var ett riktigt hästjobb! En hel låda är klubbgrejor för Club of American Ford, och resten är sådant som jag använder ganska ofta, men den sista lådan får stå öppen tills det är dags att lyfta ut den och köra iväg den!

Idag har jag börjat packa dukar och handdukar, men det verkar som om det mesta av mina handdukar försvunnit under åren här, men det gör inte så mycket, det kan ju vara trevligt att köpa lite nytt som passar i lägenheten också. Handdukar är inte världens dyraste att skaffa...

Sedan har jag gjort lite anteckningar om vad jag behöver skaffa också, och en ny skrivare är viktig eftersom jag ofta skriver ut mycket. Jag är ju en skrivande person... :) Hittade en likadan som den vi har, fast utan fax, och den kostar 1 595 kronor. Den vi har ligger nu på 2 995, men SÅ viktig känns inte faxen.

Köksporslin saknar jag också, eftersom mitt ansågs för fult och tråkigt för att användas här gav jag bort det till någon som behövde det och uppskattade det, och nu kan jag säga att jag saknar det! Ett vitt basic-porslin för tolv personer... Men, men, jag hittar väl något hoppas jag. Tyvärr har jag inte sett något jag fallit för, och det känns fånigt att slänga ut flera hundra på något man inte ens gillar...?

Och appropå porslin, jag behöver ett handfat också! Det som sitter i lägenheten saknar en bit, det är alltså hål i det...

Sedan är det några stora och dyra grejor jag behöver ordna med också:
*Frys, eftersom jag inte kan åka iväg och handla så ofta.
*Tvättmaskin, så jag slipper andras parfymerade tvättmedel i min tvätt och dessutom kan sköta tvätten när jag är på fötter och orkar och inte behöver boka i förväg för att sedan upptäcka att jag inte fungerar den dag jag fått tvätt-tid...
*Bänkdiskmaskin, så jag slipper stå med eksemhänder i diskvattnet.

Ja, och en hel del annat småplock också såkart, mycket har ju slängts under åren, eller slitits ut.

Jag hoppas på att få tillgång till något av rummen i lägenheten redan till helgen, så kan jag kanske få iväg bokhyllorna och några av lådorna.
Sängen, kläderna och köket lär hur som helst bli det jag flyttar sist, liksom en av kontorslådorna och datorn.

En dag i taget!

Kram // Ellen :)

Japp, nu har jag sagt att jag tar lägenheten! Det känns skönt att veta vart jag är på väg nu, även om det är ganska annorlunda från det boende jag hade tänkt mig!

Vicevärden hade inga ritningar, så jag ringde kommunen och fick dem mailade från Tommy på tekniska kontoret, den karln är en klippa! Han har hjälpt till med bygglov för pannrum, avlopp och garage här på landet, ser alltid möjligheter och kommer med tips och råd (och glada tillrop) och nu har han tålmodigt letat efter ritningar och radonmätningar på den ena fastigheten efter den andra när jag letat boende! Alla kommuner borde ha en Tommy!!! *hyllningssång* :D

Lägenheten är extremt liten! Har fått olika uppgifter om 63, 66 eller 68 kvadratmeter, så jag är inte helt säker på storleken.
Det lilla sovrummet är bara 230x240 cm och vardagsrummet är 380x320! Kan inte ha soffan som jag först tänkt, den är 250 cm så då hamnar man i den i stället för i rummet...

Jag har i alla fall scannat en ritning åt er! :D


Ritning av lägenheten jag ska köpa och flytta till! Den är rätt liten för en mamma med barn som lämnar ett hus... :) Men det löser sig! Har klippt ut möblerna och möblerar för fullt på pappret just nu! :D

Ja, och så har jag packat en hel massa lådor. Nästan alla böcker är nere ur hyllorna, nio bananlådor proppfulla och ändå är det lite kvar. Skulle tro det blir ett par-tre lådor till innan bokhyllan är tömd...

Det börjar bli trångt här i huset, eftesom det står lådor lite överallt. Men jag stretar på. Kroppen skriker högt, och det är inte så konstigt. Har börjat komma på att jag behöver komplettera med en del saker också, eftersom jag gjort av med en del av det jag hade med mig hit. Åtta år i huset gör ju att man tycker man kan ge bort en del av det man har dubbelt av... Mest akut just nu är porslin, och jag hittar inget jag tycker om. Eller, det gör jag ju, men då är det typ i Stockholm eller Malmö eller Gävleborg... :D Vi får se vad det blir...

Sedan behöver jag en tvättmaskin tror jag, delad tvättstuga i ett annat hus med tvätt-tider att passa är inte så kul, särskilt som jag har ont av om någon kört parfymerat tvättmedel före mig också. Men det finns plats för en liten rackare i badrummet. Spett och vaselin kanske behövs, men det finns plats!!! ;)

Och så tänkte jag satsa på en bänkdiskmaskin, inte för att det är överdrivet gott om bänkyta, men för att slippa stå med mina eksem i diskvatten. Då kommer jag ha nästan en hel meter bänk kvar i min kokvrå, där jag kan ha micron, vattenkokaren, assistenten... Får nog baka på köksbordet om jag vill baka! :D

Står redan i kö till garage, men kan ni tänka er?!
Det finns en slang i soprummet så man kan tvätta bilen på baksidan av huset, och dessutom el ut genom fönstret i förrådet så man kan ha motorvärmare (om jag haft någon...) och dammsuga, polera och så vidare! :D

Hoppas såklart på garage ändå, men det kan nog ta lite tid, det är 22 lägenheter och elva garage... VARFÖR byggs det inte fler garage i det här landet? Är det någon som inte vill ha ett garage kan jag inte drömma om att det är svårt att hyra ut, finns det någon här som inte vill ha mer garageplats?! :D

Nej, jag ska peta i mig min lunch och se om jag hinner packa lite till innan det är dags att gå och möta Emblas buss om en stund.

Kramar // Ellen :)

(Torsdag första veckan i september)

Mattias ville inte ha något nätverksmöte. Tystnaden i hushållet är kompakt, den går att ta på!

Att dra in soc och alla möjliga och starta en utredning kring Embla går han inte med på, sedan han pratade med sin mamma om saken har han varit helt sluten.

Igår när tanten från Resurscentrum ringde avböjde han bestämt, utan att ens ha diskuterat saken mer med mig. Om jag behöver hjälp får jag söka den utan att dra in honom och Embla i det... Jaha?!

Kan ju säga att luften gick ur mig där.

HUR i helskotta ska jag kunna komma någonstans med min ansökan nu? Mötet var ju avsett att påvisa Emblas behov av en fungerande mamma?! Men det slutar väl desvärre med att jag måste ha tag på en egen lägenhet för att kunna söka hjälp som ensamstående, om inte alla uppgifter ska falla över på Mattias när LSS-handläggaren tänker ut hur det ska fungera här.

Var rätt risig i går kväll, och vet inte riktigt hur jag ska göra något alls nu. Men jag har i alla fall kommit på att det är torsdag idag, och att jag lurade Embla att tro att det var fredag och utedag när vi packade väskan igår. Så hon har med sig regnkläder och fika och sånt... Hoppas hon inte blir alltför besviken för att det INTE är utedag trots allt...

Jag är nog för snurrig för att få något vettigt ur händerna just nu. Och trött. Har legat och frossat i natt, drömt att jag fumlar och tappar saker och att jag skakar och krampar. Jag MÅSTE nog hitta ett sätt att jobba vidare, fast jag mest känner för att lägga mig och dö just nu, för så här jobbigt kan det inte vara meningen att livet ska vara!

// Ellen

Föregående blogg:
http://www.garaget.org/mypage/blog.php? … post=11769

Nästa blogg:
http://www.garaget.org/mypage/blog.php? … post=12042

Och nu ringer den där idioten från skyddat nummer IGEN!!!

Säger inget vettigt utan bara massa dravel på bruten svenska, men jag är inte alls säker på att det verkligen är en nysvensk.

Blir så less! Låter som om det är en IP-telefon och mycket kvävt fnitter...?

ORKA?!

Gläh!

Det har nu pågått i fem veckor!

// Ellen

Föregående blogg:
http://www.garaget.org/mypage/blog.php? … post=11759

Nästa blogg:
http://www.garaget.org/mypage/blog.php? … post=11804

(En onsdag i början av september)

Huh! Jag vet snart inte vad som är upp och ner?

Vad hände igår? Eller hände det idag? Är det viktigt? Får man sova sen? Är det ide att sova? Tog jag mina tabletter? Vad bestämde vi nu igen? Vad var det jag höll på med egentligen?!

Okej, ska försöka få ihop vad som händer. I måndags hade vi mötet kring Embla och Mattias blev jätteupprörd och vill absolut inte ha något möte där soc är inblandade, för att utreda hur Embla påverkas av min sjukdomssituation och de begränsningar vi får som föräldrar när all kraft går åt till att existera.

Igår var Embla trött och grinig när hon väcktes vid 05.30 för att åka till dagmamman som sedan tar henne till skolbussen 08.30. Undra på det, det blir ju urlånga dagar för en sexåring! Och i detta ligger jag med alla mina symptom och känner mig allmänt oduglig!

Mattias kommunicerar knappt alls sedan mötet i måndags. I eftermiddag ringer samordnaren och vill ha besked på om vi ska gå vidare med något nätverksmöte eller inte, och jag har fortfarande inte lyckats får något vettigt ur Mattias.
Det enda jag kan säga är att han låste sig än mer efter att ha varit hos sin mamma i måndags, hon har jobbat inom den kommunala missbruksvården och har den vägen haft sina kontakter med myndigheterna. Jag tror att hennes grunduppfattning är att man ska klara sig själv utan inblandning utifrån, och visst, det är väl bra, OM det går! Nu har vi kämpat i sju år och orkar inte mer, och nu vill jag ha hjälp!

Igår satt han och surfade medans jag åt sista middagen och såg en film på tv, och så kom han in och visade en radda med lappar med massa skojiga bildelar till Volvon. Det var neonrör, dumpventil, shiftlight och massor av snygga slangar och rör i blått, tuffa lampor och annat. Kul, javisst, men knappast vad jag orkar ta ställning till just nu!

Idag har jag ringt till näringsterapeuten och beställt mer tabletter då en del är på väg att ta slut för mig, och han gav mig sitt fulla stöd i LSS-trasslet och lovade att skriva ett intyg jag kunde använda i min ansökan.
Dock var han bekymrad över att jag ännu inte kommit igång med min behandling - alltså själva saneringen!

Sedan ringde också specialpedagogen från skolan helt spontant och undrade hur jag tycker det fungerar nu, jag hade kontakt med henne i våras för att informera om situationen här hemma så skolpersonalen skulle vara medvetna om det och kunna stötta Embla om det körde ihop sig.

Hon tyckte att ett nätverksmöte kunde vara bra, men jag har som sagt inte fått med Mattias på det ännu, så vi får väl se hur det blir i eftermiddag.

Och så måste jag väl sätta igång att utforma min egen LSS-ansökan också...

Är bara så trött, så trött... :(

// Ellen

Föregående blogg:
http://www.garaget.org/mypage/blog.php? … post=11687

Nästa blogg:
http://www.garaget.org/mypage/blog.php? … post=11769

Första veckan i september)

Är så helvetes less!

Renaulten står där den står, det är trist! Jag är sjuk och inget verkar lösa sig, det är trist! Det regnar som fan, det är trist!

Nej, mest av allt är jag grinig över gårdagens möte. Resurscentrum! Så fan heller! Trasselcentrum är ett bättre namn på det hela!

LSS-utredningen är som en enda härva, och utredaren vill inte blanda in Emblas behov i den. Nej, då ska en separat utredning dras igång för hennes behov. Med möten och krångel som tar tid och energi, när jag knappt har kraft att klara vardagen?! Det är ju liksom därför jag sökt personlig assistent via LSS...

Hur svårt ska det vara att fatta att Embla kommer må bra om hennes föräldrar får den hjälp de behöver för att vardagen ska fungera? JAG är sjuk och behöver hjälp med en hel massa saker, bland annat för att ta mig till behandling och orka fungera i vardagen här hemma. Mattias har burit hela det ansvaret i mer än sju år nu, och har därmed kört slut på sig, och det är inte ett dugg konstigt. Och i detta sitter Embla med föräldrar som inte längre orkar med. HUR komplicerat är det då att sätta in hjälp till mig så att Mattias kan leva lite mer normalt och jag kan lägga min kraft på Embla i stället för på att klara vardagen?

Blir så trött och less på det här.

På mötet igår ville de samla till ett stormöte med soc, läkare, specialpedagoger, lärare, LSS-utredare, oss, släktingar osv. HELVETE vad jobbigt! Bara för att JAG är sjuk?! Har de tänkt omhänderta Embla i stället för att ge mig hjälp i hemmet?!

Vet inte hur jag ska gå vidare nu, men kommer antagligen att skriva en egen LSS-ansökan med bilagor för bedömning, eftersom handläggaren så totalt missat att se till våra behov och önskemål i det han skrivit, och därmed också föreslagit avslag på ansökan.

Uff. Nej, jag har att göra känns det som! Men som väl är var mamma här hela dagen igår, så det är i alla fall städat så att det är rent. Dock finns gott om sortering och bortplockning kvar, men det är RENT och det är huvudsaken! Det är andra måndagen i rad hon jobbar heldag hos mig nu, och ändå kommer vi inte ikapp!

Jo, förresten, en kul grej också! Igår kom grannen och köpte Pickupen! Bara sådär. Vi hann inte ens annonsera ut den, och Mattias fick plocka ur sina saker bums, eftersom grannen kom till fots och tog med sig bilen hem... :)
Men nu börjar det tunna ut bland salubilarna, har bara tre kvar. Passat VR5 Syncron, den säckade Renault 19 och släktingens 944.

Vi får väl se vad som dyker upp härnäst!

// Ellen :)

Föregående blogg:
http://www.garaget.org/mypage/blog.php? … post=11605

Nästa blogg:
http://www.garaget.org/mypage/blog.php? … post=11759

(Första helgen i september)

Har ägnat helgen åt att slita mig igenom den där !!#¤%!! LSS-utredningen. Handläggaren har verkligen förenklat och förbisett ungefär ALLT som jag grundat min ansökan på. Allt bortförklarar han som psykiskt, med stöd av en psykolog. Vad två andra läkare och en tandläkare och en näringsterapeut säger tycks vara helt irrelevant!

Känner mig både arg, ledsen och överkörd! Det värsta av allt är att jag sitter fast också, jag kan inte fortsätta med min behandling utan att få beslut om stödinsatser, för jag kommer inte till behandlingen till att börja med, och om jag sedan blir sämre (vilket är troligt i samband med amalgamsaneringen) kommer det bara inte fungera här hemma längre.

Så helgen har gått åt till att skriva och ordna med utredningen, med lite lagom stress på det också, då handläggaren vill dra mitt ärende i Trepartsgruppen på måndag redan, men det kommer jag nog vägra gå med på, för han har så totalt missuppfattat hela situationen så jag är rädd att han presenterar det på helt fel sätt så jag inte alls får den hjälp jag behöver!

Dessutom annonserade vi ut Renaulten i fredags kväll. Hade en som sagt att hon skulle ha den och Mattias hade gjort upp om att möta henne vid bussen i fredags, men hon dök aldrig upp, och därefter har hon heller inte gått att nå på mobilen längre... Så nu åkte den ut på Blocket. Jäklar vad det har ringt!
Hade säkert tio-femton visningar på den i lördags, telefonen ringde i ett och sambon sprang runt på gården eller var iväg med pickuppen och försökte hitta förvirrade spekulanter som inte hittade hit själva utan irrade runt i bygden... :)


Renault 19, ute på annons sedan i fredags.

Märkligt nog har alla blivit mycket besvikna över att 6000-kronorsbilen från -96 har säckat i bakvagnen?! Det står liksom i annonsen, och det är därför bilen är så billig! Och ändå ser de så ledsna ut och säger oj-oj, ja det där vill vi inte greja med...
Priset säger väl ändå att det inte är en helt ny bil i perfekt skick? Den är i alla fall skattad och besiktigad februari ut, det betyder att man kan köra den och vill man sedan inte laga den har den i alla fall inte kostat mer än 1000 kronor per månad att äga, det är väl inget rån direkt!?

Idag har vi varit och hjälpt väninnan med flytten igen, andra helgen i rad. Det var skönt att komma iväg och riva i hennes bröte och bara komma ifrån tankarna på allt här hemma. Arbetsleda är jag duktig på, så det har jag gjort! Pojkarna har kört och burit och den flyttande väninnan och ytterligare en väninna har packat efter mina instruktioner... :) Själv har jag organiserat och sorterat en hel del, samt ätit några gånger.

Hon är ledsen och vill egentligen inte alls flytta, efter elva år tillsammans har han ny gått i "husflykt" och bor växelvis hos sin mamma och sin mormor i väntan på att hon ska ta sitt pick och pack och lämna huset. Svår sits. Men vi har hittat en riktigt fin lägenhet, en trea på 85 kvadrat och med en jättestor balkong, mer som en altan faktiskt. Så jag hoppas att det ska bli bra när hon väl kommer i ordning.


Passat VR5 Syncro som kompisarna är lite sugna på att köpa trots att de egentligen tänkt sig en Volvo v70.

Ja, och nu ikväll har det varit rusning på gården. Ett par vänner letar egentligen efter en V70, men när de klämt lite på Passaten var de inte lika säkra på att det verkligen var en Volvo de behövde... Dealade fram ett riktigt bra pris åt dem, så nu får vi väl se vad som händer... :)


Skoda Pickupen som är till salu. Grannen är sugen och Mattias har lockat med att skicka med några hundra liter diesel, ju längre han väntar desto mer hinner han köra upp... :)

Dessutom kom grannarna och klämde på Skoda Pickupen. Efter en provtur var hon helt lyrisk, och Mattias sa till dem att de kunde få med den dieseln vi har står också om de köpte bilen, dieseln riskerar ju bara att bli vattenskadad av att stå här på gården när vi inte har någon dieselbil att använda den till... Det betyder att ju snabbare de bestämmer sig, desto mer diesel blir det, eftresom Mattias kör med bilen till jobbet om dagarna. Det verkade locka lite! :)

I morgon är det dags för ett förmöte för att planera vad vi kan göra för nätverk kring Embla för att stötta henne när jag blir dålig. Tycker bara det är så synd att jag inte bara kan få hjälp att få det att fungera här hemma så att jag kan lägga kraften på att vara en bra mamma, utan att hon ska stöttas genom skola och dagmamma i stället. Ett hem är ett hem och hon har bara en mamma, det måste vara bättre för henne om hon får komma hem till mig om eftermiddagarna i stället för att fara till dagmamman efter skolan och sedan komma hem till ett hem i förfall som det då ska vara Mattias uppdrag att sköta... Nej, jag fattar bara inte?!

Nå, min mamma dyker upp ganska tidigt här i morgon för att hjälpa mig få ordning inför mötet och sedan ska hon också vara med och stötta. Mattias kommer också hem, och så är det bara att hoppas att de på Resurscentrum begriper vad det handlar om, till skillnad från LSS-handläggaren!

Natti-natti! // Ellen :)

Föregående blogg:
http://www.garaget.org/mypage/blog.php? … post=11376

Nästa blogg:
http://www.garaget.org/mypage/blog.php? … post=11687

(Torsdagen den 30/8)

Gårdagen blev just så lång som jag var rädd för.

Förberedde maten innan telefonmötet började, och satte mig sedan med pennan i hand. Mattias skulle natta Embla under tiden.

Först fixade han kvällsmat, mackor med faststekta ägg. Märkligt nog blev Embla "mätt" nästan direkt, och striden tog sin början. Äter hon inte kommer hon snart ner och är "hungrig" så det är bara att kämpa på.
Hyssjade dem flera gånger för att höra vad som sades i telefonen, ett styrelsemöte innefattar några personer och det är inte så kul med gapande familjemedlemmar i bakgrunden.

Efter många om och men kom hon iväg upp, och jag fick en kram på vägen. Mattias sjönk ihop i soffan, och själv kunde jag koncentrera mig på mötet. Efter någon timme kom Embla och var kissnödig... Gestikulerade vilt åt henne och viskade med handen för luren att hon MÅSTE sova för att orka till skolan.

När klockan närmade sig halvelva kom hon ner IGEN! Då blev Mattias arg och for upp med henne och hivade undan leksaker hon rivit fram och släckte lamporna. Då somnade hon äntligen.

Mattias hivade till mig kameran, han hade tagit bilder av Skodan under dagen så att jag skulle kunna fixa en annons på den. Orkade inte bry mig just då.

Jag avslutade mitt telefonmöte, med ytterligare några saker på min "att-göra-lista" och tänkte gå och lägga mig. Mattias hade hittat ett intressant program om chokladproduktion, så vi fastnade lite där.

När Mattias borstade tänderna upptäckte jag köket! Totalt kaos, disk överallt och inget rent porslin i skåpet! Det blev till att börja röja där, fylla diskmaskinen, plocka äggskal ur vasken... Skickade ut Mattias med soppåsarna och då tog han in katterna och kattlådan samtidigt.

Till slut hade jag fått igång diskmaskinen, borstat tänderna, matat hunden och kunde gå upp och göra Mattias sällskap.

Natten har varit alltför kort, vaknade med smärtor i morse och Embla var såklart på uruselt humör och jättetrött, och sedan har jag gjort rent spisen och burit ut kattlådan och grejat nu på morgonen fast jag är så groggy att jag knappt kan stå!

Som grädde på moset ringde damen som ansvarar för Personligt Ombud i området också. Först förstod hon inte att hon pratade med mig utan trodde hon pratade med min mamma...? Efter att jag gjort klart för henne vem hon pratade med undrade hon om jag ville ha ett ombud, och det är klart jag vill, annars hade vi kanske inte ringt och bett om det?!

Förklarade att jag tänkte använda stödgruppens personal till hjälp att introducera ett Personligt Ombud i vår komplicerade situation, varpå tanten säger "att då hör du av dig när du tänkt igenom det här, så får vi se om du vill ha något då". Öh? Va?

Jag SA ju att jag ville ha ett ombud, och att jag var på det klara med HUR jag ville inleda den kontakten?! En sak är säker, DEN tanten vill jag INTE ha i alla fall, siktar in mig på hennes ena kollega som har ett gott samarbete med stödgruppen också.

Hon envisades i alla fall med att jag skulle återkomma till henne när jag pratat med LSS-handläggaren och stödgruppen om saken. Doooh!? Det kanske jag redan har gjort, under veckan som gått utan att hon hört av sig som det var sagt?!

Jaja, det där får lösa sig. Dagens att-göra-lista är skrämmande lång och har en hel del punkter med sig från både igår och i förrgår och ännu längre tillbaka, och jag förstår inte hur jag ska få ihop dagen.

Börjar med att äta frukost i alla fall, det brukar vara ett bra grepp!

Kramar // Ellen :)

Föregående blogg:
http://www.garaget.org/mypage/blog.php? … post=11338

Nästa blogg:
http://www.garaget.org/mypage/blog.php? … post=11605

Jag blir snart knäpp!

Idag (onsdagen den 29/8) vaknade jag före Embla och Mattias och hade så jäkla ont att jag höll på att smälla av! Vacklade upp och kissade och låg sedan och dåsade några timmar till innan jag fick fixa frukost och alla morgonbestyr.

Sedan brakade dagen lös och någonstans mitt i föll den samman över mig! Ja, så kändes det i alla fall...

Förmiddagen var jag märkligt yr och diffus, fick verkligen koncentrera mig för att klara att göra en köttfärslimpa, och sedan började jag ringa byggfirmor om en ev ombyggnad/utbyggnad av huset. Hade vi haft större kunde vi tagit en au-pair och det hade löst en del vardagsproblem.

När posten kom hade jag fått LSS-utredningen av kommunen, den där utredningen som görs för att jag sökt personlig assistent. Avslag såklart, då han inte tycker att mitt behov är tillräckligt stort. Nähä. Mattias klarar alltså allt som läggs på honom, och att allt faller ihop här är inget problem. Typ. *Ironisk*
Scannade utredningens tolv sidor och mailade över dem till min mamma.

Mitt i det ringde ordföranden i Fordklubben och undrade hur det går med klubbtidningen! Skrik och panik! Lyckades summera den hjälpligt, och det verkar fan i mig som om det kommer kunna bli en tidning den här gången också...

Drog också en arbetskopia av LSS-utredningen till mig själv och började skriva kommentarer där samtidigt som jag försökte peta i mig lunchen. Någonstans där i började jag tappa sugen kände jag. Hur mycket kan man missa i en utredning? Hur mycket ska ens liv braka samman för att man ska få hjälp? Hur många hjälpinstanser ska blandas in för att livet ska fungera? Hur många kontakter ska man förväntas orka med?

Satt där och strök och kommenterade med tårarna trillande när Christer från stödteamet kom. Förklarade läget för honom och han kommenterade också att jag återigen blivit gulare. Visade också mitt stora handeksem, eller vad det nu är. Han ställde massa frågor, och det slutade med att jag ringde mamma och lät dem prata en stund, för hon har bättre koll än jag på vilka utredningar som gjorts och vad som sagts. Själv passade jag på att plocka lite i köket och borstade håret (kunde inte lyfta armarna i morse).

Kom plötsligt på att det var hög tid att möta Emblas buss. Christer följde med och Lofar var överlycklig över att få en liten promenad. Bussen var som vanligt sen, en jäkla tur för mig! Embla hade haft en bra skoldag och berättade om skolmaten och boklån och de nya skorna och...

Hemma satte hon sig vid TVn och jag och Christer försökte summera lite vad som behövde göras framöver med utredning och kontakter, och jag skrev en lista för att inte glömma något.

Plötsligt knackade det på dörren, och det visade sig att den ena byggfirman jag kontaktat hade tid över och kom för att kolla lite. Christer for och jag tog hand om byggaren. En kort diskussion visade att vår tanke om utbyggnad i flera steg skulle bli väldigt dyr, och han rekommenderade i stället en stor utbyggnad åt ett håll. En sådan skulle landa på omkring 250 000 oinredd... Det var ju billigt... Eller inte...

Alternativet är att försöka inreda garaget till hobby och företagsverksamhet och få ut det ur huset, samt att flytta tvättstuga och badavdelning till gamla vedskjulet för att frigöra mer plats inne. Det verkar vara det allra mest ekonomiska.

Men då måste vi få upp verkstaden också så vi får iväg det som är i garaget just nu... Och bara grunden skulle gå på närmare 30 000 kronor om vi lejer bort det.

Ja, en himla massa att tänka på blev det i alla fall, och sedan kom Mattias hem och byggaren åkte, och jag behövde laga mat igen, och...

Mattias gick ut för att testa den nya eldrivna motorsågen, och själv plockade jag lite i köket innan jag tog maten och gick ut och satt i solen på vedbacken och kollade.

Nu har jag ramlat ihop i en hög framför datorn efter att ha pratat med en vän som lovat hjälpa oss med att kolla igenom bokföringen och sedan har jag skrivit denna blogg, och härnäst måste jag skriva en planering för Fordklubbens tidning som ska lämnas till tryck nu i veckan, och så behöver jag förbereda mig inför kvällens styrelsemöte som ska ske via telefon.

Det känns som det blir en lång kväll som avslutning på en lång dag...

Sköt om er! Kramar // Ellen :)

Föregående blogg:
http://www.garaget.org/mypage/blog.php? … post=11336

Nästa blogg:
http://www.garaget.org/mypage/blog.php? … post=11376