Ja, för dom som känner mig är det väl ingen nyhet med mitt fruktansvärda humör.
jag ser mig själv som en problemlösare, och när jag har bestämt mig så FAN den som sätter käppar i hjulen. Den får det jobbigt.

Mycket av detta har ju min kära sambo fått stått ut med.

Just detta utbrott började visa sig redan i fredags natt:

Jag jobbar o sliter hela dagen. Sliter i regn och helvete.
Klockan blir mer och mer, och mina ögon och hjärna säger att "nu är det kväller....."
Men inte då. Klockan blev 03.20 när jag kommer hem. Trött, skitig och jävligt sliten. tar en snabb dusch o så ner i sängen.
Kl 08.00 ringer klockan på lördags morgonen. Jag kör igång igen.
Fixar det jobbet och åker hem, så jag rensar lite ogräs ur rabatterna och skurar ur ivecon. 3 hinkar svart vatten. Man kan ju blir lite trött på folk som inte använder handskar när dom skitar ner sig ute på jobb... morr.

Fick ca 3 timmar hemma sen fortsatte det.

Hur som helst, klockan blir 04.00 konstant arbetande utan mat och jag har 5 min kvar hem. FY FAN VAD UNDERBART!! ÄTA!!! SOVA!!!
Då slår det mig: nyckel. nyckel hem. fan. i min bil. på jobbet. i stan. jag har 20 min till min bil i stan. fan.

Ringer Jocke (som jag inte hört ett ord av sedan fredags morse) det går fram signaler... och så blir det..... upptaget.
Äh fan. han tryckte säkert fel! ringer igen. mobilsvar. ringer igen mobilsvar. ringer igen HEÖVETES JÄVLA MOBILSVAR!!!
drar tre fruktansvärt förbannade sms om att nu jävlars heövete svara! är det öppet hemma? lås upp, nyckel? lagt ut en nyckel? jag dör fan!! faaaaaaaan dig jocke heövete skit också!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
inget svar.
dampar loss. totalt liksom. helt crazy.

tänker, som den krigare jag är: åker fan inte till stan igen, det bli 40 min fram o tillbaka. jag åker hem o hoppas att han är hemma.

det är han inte. GAGKGSDIKUHAGGSUOGOUGDUO!!!!!!!

okej. nu ska vi lösa detta. hmm brukar ju ha ett fönster öppet... om inte jockefan har stängt. (vid det här laget är allt jockes fel)
hämtar grillbesticken på baksidan. lirkar upp låset! YES!!!
Hur fan kommer jag upp? det är ett litet fönster högt upp.
Slår ett getöga (hahah solsidan ni vet? ;P) på en cykel..

Och här bör jag tillägga att jag skällde på Jocke nån månad tidigare att han drog hem den cykeln. vi ska fan inte cykla jockelfan!! inte jag!! och inte du heller! HAHHAHAH DET GÖR DU ALDRIG!! jag skulle vilja se den lille pöjken cykla! HAH! han tar bilen till postlådan 100 m bort liksom. hahah! HAHHAH!!!

hur som helst. cykelfan ställde jag under fönstret o klättrade in som en jäkla apa i huset, leriga skor som jag försökte ta av mig och tillslut lyckades med. försökte kasta iväg skorna ner i handfatet för att inte skita ner golvet. träffade handfatet! kravlade mig in och sen. Hmm. hoppa ner uppifrån fönstret ner till golvet... :S efter att jag laddat en stund, typ så som katter gör. gungar lite, tänker lite, gungar lite. ah ja VAFAN! *HOPP*
och landar KANON!

Typ som: http://www.youtube.com/watch?v=hl40j8Uk1vc
spola fram till en minut och kolla. typ så såg jag ut.
lika a cat liksom.

Dagen efter ringde pappa: ha ha var du arg igår eller? jocke visade sms:en.

Ja. det går inte att riktigt få detta riktigt i ord. men jag var så arg.
Jocke har inte ens skällt nåt på mig fast jag var så otrevlig :O

hur som helst:
Jag är en klant som glömmer nycklar, och Jocke är kung som släpar hem en cykel.
vad hade jag gjort utan honom? sovit ute!

Men Jocke hade tur. Hela helgen hade han varit med min pappa o åkt runt o fixat o sen drack dom öl på lördagskvällen, Jockes mobil dog när jag ringde.
Han ska tacka gudarna att han inte kom hem tidigt morgonen efter. hahah :P

ja, det är helt enkelt jag. och mitt humör. i ett nötskal?


Over and out / Fröken Miller