Vägen, ditt kungarike som jag ur din synvinkel endast gästar. Jag ursäktar min existens på din väg med hövlighet och respekt, för det mesta och oftast märker vi inte av varandra men just idag korsades våra vägar. Sliten av arbetsdagens tunga börd och på väg mot min ro och trygghets borg. Rött för dig, grönt för mig -våra blickar möts för en sekund,samtidigt möter min fot bromsen och din haka sänker sig och lämnar din mun öppen. Det gick bra, det glädjer mig . Du tappade din kaffe det grämer dig. Din mun stängs, dina ögon drar sig samman dina armar drar ihop sig- din kropp säger det din mun ännu inte yttrat, ilska. Jävla tur säger jag -jävla idiot.. säger du och din mun är nu i fas med ditt kroppsspråk. Jag kör av åt sidan. Din krona av hörlurar och solglasögon i kombination med din spira i form av en kaffelatte som nu förvisso pryder marken får mig att förstå mitt misstag, jag borde förstått att du var du och att det röda ljuset för dig endast och som bäst är ett förslag på att du kan stanna. och likt den prinsessa du är vinkar du av mig högaktningsfullt med långfingret innan du snabbt försvinner in bland den gråa massan.