Jag hade tänkt skriva en glad blogg som vanligt. Jag försöker vara en positiv människa, min filosofi är att man inte kommer någon vart med att klaga. Hinder i livet är till för att ta sig över och att irritera sig över småsaker resulterar bara i negativ energi som i första hand en själv blir drabbad av, men även folk omkring en.

Men jag ska göra ett undantag idag och skriva en helt seriös, allvarlig och inte det minsta glad blogg.

Jag gjorde misstaget nyss att titta på den här filmen:

http://www.facebook.com/home.php?ref=lo … amp;ref=nf

Gör inte det. Jag menar det verkligen, kolla inte på filmen.

Jag har sett många filmer om djurplågeri. Jag har själv varit engagerad i grupper emot djurplågeri. (Då menar jag inte såna grupper som släpper ut minkar och har sig, utan i bland annat Svenska Hästars Värn http://www.shv.org som tar emot sådana hästar som kommunen tagit ifrån sin ägare pga vanvård.)
Jag har sett det mesta och anser mig inte vara känslig. Jag är med på jakt och jag tycker det är intressant att vara med och flå och stycka djuren efteråt. Jag är inte vegetarian, jag förespråkar svenskt kött. Ni som följt min blogg vet min inställning till att avliva hästar t ex, det är ingen big deal.


För fem år sen var jag inne i en typisk tonårsperiod då jag mådde riktigt dåligt. Vi går alla igenom sådana tider i den åldern. En sen kväll satt jag och surfade runt på internet och kollade bl a på filmer om djurplågeri. Jag tycker det är viktigt att ändå se sådant, för det är så lätt att sitta här hemma med sina läderskor och skinnjackor och bortse från att djur dödas för att de ska kunna tillverkas. De flesta djur plågas inte vid slakt, lyckligtvis. Speciellt inte i Sverige. Men jag tycker att om alla någon gång såg en film om djurplågeri och fick se alla hemska bilder, skulle det plötsligt bli mer verkligt och påtagligt, det som faktiskt i vissa fall sker där ute.

Ivf. Mitt under surfandet kom jag över en film som stack ut i mängden. Den återgav en marknad eller liknande i Kina där de slaktade hundar. Inte ovanligt, har sett det förut. Men dessa hundar skinnflåddes innan de dödades. De spände alltså upp hundarna mellan två stolpar, tog fram en kniv och drog av dem skinnet medan de levde.
Det var det värsta jag någonsin sett i hela mitt liv.
Och det blev bara för mycket. Jag fick en panikångestattack den kvällen, så att mamma fick ringa akuten och stoppa i mig lugnande. Och då är jag som sagt inte känslig.


Filmen jag länkade till ovan är i precis samma klass. Jag mår inte dåligt idag som jag gjorde då för fem år sedan. Men jag lovar er att jag skrek rakt ut här hemma, av scenen ungefär en minut in i filmen. Skrek rakt ut och började gråta och skaka. Sedan stängde jag av. Jag tänker inte beskriva vad de gjorde i filmen för mina händer skakar fortfarande och jag vill kräkas när jag tänker på det.


När man ser sådant här, undrar man, och det är en klyscha man hört förut, men man undrar vilken värld vi lever i. Att jag delar luft och tid med människor som besitter sådan total brist på empati för levande varelser är ofattbart. Att det finns sådan brutalitet... Det är fruktansvärt och inte mindre.

Tanken på att sådant pågår dagligen i vissa länder, ger en sådan känsla av total maktlöshet. Kunde jag med min död ändra på det hade jag gladeligen hoppat framför tåget med detsamma. Jag känner lite att när man plötsligt blir så brutalt medveten om sådant så ger man upp lite. Vad kan någonsin vara värt något när sådant pågår. Vad spelar någonting för roll.





Nu har jag skrivit en jättenegativ blogg. Men jag var bara tvungen att göra av med känslorna någonstans. Jag vet inte vad det är i mig som reagerar så starkt på sådant här. För som jag skrivit tidigare anser jag mig inte vara speciellt känslig och jag har sett mycket hemskt, både på bild och i verklighet. Men någonstans trodde jag att brutaliteten tog slut. Jag trodde att någonstans når människan en punkt då denna inte kan göra något hemskare mot en försvarslös individ.

Tyvärr hade jag fel.