Min mysiga hemmakväll i all ensamhet gick det åt helvete med. Vid 8-tiden ringde en kompis och undrade om jag kunde skjutsa två personer till Sthlm tur och retur. Och det kunde jag väl, sa jag...

Visade sig dock att det inte var de två personer jag trodde, utan bara en person. Personen som dragit upp en kniv mot mig på fyllan en gång... Dock kände han inte igen mig och jag hade ju redan åkt till andra sidan stan så jag tänkte att jag kan lika gärna köra honom till Sthlm då.
Fan vilken dryg människa. Äkta stockholmare. Trevlig förvisso, men det tog ungefär tio minuter innan jag inte kunde stå ut med hans stockholmska längre och drog upp stereon på icke-konversations-volym. Det hindre tydligen inte honom dock, som drog upp mobilen och började ringa runt till alla de tjejer vi tydligen skulle hämta i Sthlm.
Jag får lite lätt panik av att lyssna på hög musik samtidigt som folk pratar så jag blev till slut tvungen att dra ner stereon och lyssna vidare på hur han "hade passat på bruden och skaffat eget kvart som han cashat för med eget pröjs" och allt vad det var. (Översättning för er från andra delar av landet: Gjort slut med flickvännen och skaffat egen lägenhet som han betalat för med egna pengar.)

Sen blev det faktiskt så att vi satt och pratade en del. Jag är ju själv stockholmare egentligen, 18 år i Vaxholm och 6 år skola i Danderyd/Mörby. Men plötsligt förstod jag vad folk har emot de stereotypa stockholmarna. Riktigt dryg inställning hade han. Bott hela livet i Huddinge och tänkte aldrig flytta därifrån. Han visste inte ens i vilket landskap Mora låg när vi kom in på vart jag bott tidigare.

Vi for runt omkring i Huddinge, Segeltorp, Jordbro, Haninge, Västerhaninge (som tydligen heter "VH" till vardags) och allt vad det var. Hade nog aldrig hittat hem igen om jag blivit ensam kvarlämnad där. Segeltrop var tydligen fint, för där fanns det inga svartskallar som drog omkring. Fan vad jag hatar folk som uttrycker sig så.

Efter typ en kvarts väntan på en parkering, på tre tjejer som "bara" skulle sminka sig när vi ringde dem tio minuter innan ankomst, så bar det av hemåt igen. Tjejerna höll på och snackade om att de skulle till Södertälje på fest. Jag visste ju att de skulle med killen tillbaka till Strängnäs så jag var tvungen att fråga om de verkligen trodde att de skulle till Södertälje? Ja, de var säkra på det. Till och med killen var säker på det.
"Hallå, vi ska till Strängnäs" talade jag om och då fick jag plötsligt tre blonda frågetecken i bilen.
"Var ligger Strängnäs?" Ja det är bara att gratulera, Strängnäs ligger inom 10 mils radie från Sthlm så har man bott i huvudstaden hela sitt liv bör man ha koll på Strängnäs. Men icke...

Vi hade rullat ungefär en mil från "VH" när första tjejen frågade om vi var framme snart? Nja. Inte ens om ni faktiskt SKULLE till Södertälje vore ni framme nu.

När vi sedan rullade ut på E20 och gatulamporna tog slut började en tjej i baksätet skrika om att hon ALDRIG hade varit så här långt ut på landet förut. Hallå, vi är på en stor jävla europaväg en halvmil från Södertälje, det här kvalificerar inte direkt till kategorin "landet" i min bok.

Fyra mil från Strängnäs tändes min bensinlampa. Då fick en annan tjej i baksätet panik och blev övertygad om att vi skulle få soppatorsk mitt på motorvägen "ute i ingenstans" och aldrig komma hem igen. Jag förklarade att bensinen skulle räcka hela vägen fram.
Nästa tjej undrade då om bensinen verkligen skulle räcka ända fram?
"Ja, den räcker i typ 10 mil till och vi har 4 kvar."
Då kommer det från killen, som tydligen håller på en del med bilar själv, "men räcker verkligen bensinen?" (Gissa vad för bil killen hade kört tidigare då, föga oväntat BMW så klart.)

Jag var väldigt glad över att bli av med dessa passagerare när vi äntligen rullade in på kompisens gård i Stränkan. Blev ett besök på macken innan jag rullade hem igen till gården, på helt motsatt sida av stan. I samma ögonblick som jag öppnar ytterdörren hemma och släpper ut hunden, kl 23.15, tre timmar efter avfärd hemifrån, så ringer mobilen. Då är det samma kompis som i början av kvällen som undrar om jag inte vill hämta lite folk i Stallarholmen? (Som ligger en mil från Strängnäs, i riktning mot Sthlm, dvs samma väg tillbaka IGEN.)

"Nej tack du, ni får fråga någon annan."