Och så en uppdatering om Kili som legat på Strömsholms djursjukhus sedan i fredags. Blev väckt idag av att telefonen ringde, det var en av veterinärerna därifrån som ville tala om att hon nu mådde tillräckligt bra för att åka hem. Blödningen i/bakom ögat hade gått ner betydligt och misstanken om sprickan kvarstod förvisso men hon ömmade inget och eftersom det ändå inte finns så mkt att göra åt sådant så kunde hon komma hem. Satte mig förstås genast i bilen och skulle åka, men hann inte så långt innan jag upptäckte att det var punka på ett av framdäcken. Sånt jävla skit, jag orkar inte hålla på! (Någon som har ett 215/45-17 däck liggandes?!)
King caben var upptagen men lyckligtvis erbjöd sig Jonas att köra mig. Så jag fick åka s70 till Strömsholm där vi efter en stunds väntan hörde en hund vars skall ekade genom korridorerna på det annars så stillsamma djursjukhuset...
Det kunde förstås inte vara någon annan än min Akilah. ;) Och det var även ett väldigt säkert tecken på att hon mådde bra igen. När jag åkte in akut med henne i fredags brydde hon sig inte ens att skälla på de andra hundarna i väntrummet, och då är något verkligen fel. För skälla, det kan hon.

Så nu är hon hemma igen, mitt lilla hjärta. Trött och förstås lite medtagen, så hon är lite lugnare än vanligt och vilar helst. Ögat ser ok ut även om det rinner lite fortfarande. Hon ska få lite olika mediciner fram till på tisdag då vi ska på återbesök.
Det är SÅ skönt att ha henne hemma igen och veta att hon mår bra!

Jag tackar så hemskt mycket för all omtanke som visats genom garaget, telefon och från dem jag träffat sen i fredags! Akilah tackar nog också om hon varit medveten om alla tummar som hållts för henne under helgen. Tusen tack!