De senaste veckorna har varit Riktigt hemska..
Livet jävlas verkligen med mig.

Det började med punktering på ena däcket, ett jävla mas innan man fått av det platta hjulet eftersom bilen är för låg för att man ska få under en domkraft när den står på backen..
Fick ju snart reda på att reservhjulet va platt de oxå, efter att jag väl fått på det.
Lagom kul kan jag ju säga..

Ca en vecka senare rasade halva livet ihop på nästan samma gång.
Datorn krascha, telefon ramla i smådelar och bilen vägra starta.
Mer krångel med biljäveln naturligtvis..
Ett par dagar senare rasade vattenpumpen.
Så nu sitter jag i en tom lägenhet i en stad där jag inte känner i princip någon alls,
utan dator, så jag kan inte söka några jobb eftersom CV å hela helvetet ligger på hårddisken,
utan telefon, så jag har lika med noll kontakt med familj och vänner som bor 80 mil härifrån,
utan bil, så jag kan inte ta mig någonstans utan att behöva gå, kan ju nämna att de tar nästan en timme att gå till stan.
och utan pengar, eftersom den jävla förbannade försäkringskassan har fått för sig att dom kan vänta med att betala ut ersättningar.

Sen var det ju inte så längesedan ljuddämparn fick för sig att ramla ner heller..
Kan ju fråga sig om det är någon idé att fixa bilen när det i vilket fall bara är nått annat som rasar så fort man fixat en grej..

Sammanfattning: Sitter ensam varje dag, en timmes promenad från stan, utan bil, utan dator, utan telefon, utan pengar. Har varken mat eller snus hemma dessutom.

Och folk undrar varför man är på dåligt humör?