jgranath skrev:
Vill ni jobba så finns det jobb.
Samma gamla skitsnack man som arbetslös brukar få höra.
Det är inte så att det alltid finns jobb såvida man inte är beredd att flytta, och det är inte alltid lika lätt gjort som vissa vill få folk att tro. Har man familj, vänner, övrigt kontaktnät samt exempelvis villa och dylikt är det inte bara till att rycka upp allt med rötterna.
Under mina tio år i "yrkeslivet" kan jag med gott samvete påstå att jag sökt flera hundratals utannonserade arbeten, allihop med inidividuellt skriven ansökan. Så ofta som möjligt har jag dessutom besökt företag vid inlämnandet av dessa och har även besökt gott om företag för spontat inlämnande av ansökningshandlingar. Därutöver har jag varit mycket aktiv vad gäller kontakt och uppföljning under rekryteringsprocessen genom besök, telefonsamtal och i vissa fall mail.
Oftast när jag sökt jobb har jag dessutom blivit kallad till intervjuer, men för det mesta utan resultat. Mina referenser är det heller inget fel på, vare sig de skriftliga eller muntliga (jag har haft möjlighet att kolla upp detta).
Enligt experterna på området har jag en mycket sund ansökningsstrategi, så pass att jag vid ett tillfälle blev ombedd att ideellt arbeta med att stödja andra i sina ansökningsprocesser.
Trots allt detta är jag ändå inte den som ligger på latsidan. När jag inte arbetat har jag istället pysslat med praktik hos potentiella arbetsgivare, startat egna företag och även sadlat om - nu för tredje gången - genom utbildningar: först till ekonomiadministratör, sedan till yrkeschaufför och nu sist till CNC-operatör med extra utbildning inom CAD. Allt för att hålla sig sysselsatt, parasitera så lite som möjligt på samhället, skapa nya kontakter, skaffa mig mer erfarenhet och generellt sett göra mig mer anställningsbar.
Tidigare fanns det endast en sak jag drog mig för - att flytta. Nu är det ytterligare en grej - jag tänker inte ta några provisionsbaserade arbeten. I övrigt är och har jag varit öppen för allt. Trots det har det inte funnits, och finns inte heller, några jobb.
En sak ska erkännas, vissa jobb klarar jag inte längre av (monotona och tunga rörelser) på grund av en tidigare arbetsskada som förvärrats av en förslitningsskada. Numera är jag alltså ofrivilligt begränsad.
Så, om vi nu då antar följande...
- Jag har gott om erfarenhet av olika arbetsuppgifter på grund av praktiker, tidigare arbeten, osv
- Jag har, förutom arbetserfarenhet, även en del utbildningar i bagaget
- Jag har goda referenser, såväl skriftliga via arbetsbetyg som muntliga vid påringning
- Jag har även andra referenser, från exempelvis förtroendeuppdrag som ledamot av elevrådsstyrelse, etc
- Jag är allt annat än kräsen när jag söker jobb (enbart provisionsbaserade jobb eller arbeten som kräver flytt ratas)
- Jag kan påvisa att jag inte sitter hemma och tycker synd om mig själv som arbetslös
- Jag har en ansökningsstrategi som till och med experterna lovordar
...hur kommer det sig att man inte får något jobb, om det nu finns så gott om dem?
Trots detta får jag inget arbete utan håller nu därför på att utbilda mig för tredje gången inom en 10-årsperiod. Att jag i övrigt är attraktiv på arbetsmarknaden och anställningsbar tycker jag ändå visar sig i att jag vid sidan av studierna har två stycken extrajobb.
Och så kommer folk som du och säger att "det finns alltid jobb bara man vill"... Då blir man jävligt trött alltså.
Är ju som svetsare jag vill jobba så 
, hoppas att det slutar med ett jobb
