Why is it when your wife or girlfriend gets pregnant, all her friends rub her belly and say "congratulations!"
But nobody rubs your dick and says "good work!"
But nobody rubs your dick and says "good work!"
martinhejdesten
14 maj
· 491 Inlägg
martinhejdesten
14 maj
· 491 Inlägg
Tisdagen den 7 maj 2024 återuppstod min Mini från en åtta år lång vila. Dagen började med att se över batteri, koppla in Lambdasond-mätverktyg, se över oljenivån och kylaren. Vi hade haft ett litet läckage från anslutningen men jag hade flyttat slangklämman och spänt åt rejält. Men den läckte trots allt. Vi höll på med den i en timme innan vi gav upp och jag gav mig iväg för att skaffa ny slang, skarvmuff och fler slangklämmor. Total tid fem timmar och 1500 kr fattigare. Nåja, läckaget "no longer exist".
Vi startade upp motorn inne i kontoret och fick återigen lite gåshud. Det låter bra, riktigt bra! Sen vi plockade ner den från dollysarna och rullade ut den. Med ramp denna gång, ni vet ju att avgasröret rev loss golvlisten i garageportsöppningen senast. Det var längesedan Minin fick solljus på sig, men trots damm så gnistrade den fint i vårsolen!
Då var det minsann dags. Bära eller brista. Tändningen på. Bränslepumpen jobbade och oljetrycket byggdes upp och sen startade vi upp på nytt. Vi justerade tomgången litegrann och sen var det dags att provköra den för första gången sedan 2002. Den hade ju stått några år redan innan jag beslutade mig för att genomföra detta experiment med motorbyte och totalrenovering 2016.
Sanningens ögonblick. Lätt gas, kopplade och lade den i växel och rullade sakta ut från uppfarten. Den är styv. Ojojoj, riktigt styv. Och högljudd! Jösses. Men, exakt så rå och raceinspirerad jag ville ha den trots att den har en sober interiör. Körde kanske 100 meter innan jag första "tummen upp" av en hundägare på promenad. Och fler blev det ju längre jag körde. Återvände hem utan problem mer än att det är ovant att hitta dragläge mm.
Farsan hoppade in och så körde vi en kort runda på nytt och denna gång så mätte vi Lambda-värdet. Magert. Vi återvände hem och började skruva av förgasarkitet för att komma åt justerskruvarna, ja jag vet, illa placerat på en bil om man måste rycka bort allt för att komma åt och justera, men det är förvisso mc-förgasare. Vi ringde upp Kim på Charlottendals MC och han menade också att luft-/bränseblandningen var mager. Jag var kvick med att spela in med Röstmemo för man hinner minsann inte anteckna alla goda tips och råd som Kim kom med. Hans förslag var att flytta låsringen på nålen ett hack för att göra blandningen fetare. Sagt och gjort, vi skruvade av locken som satt mtt framför näsan på oss i bästa tänkbara position och plockade ut gummibälgen med nålen ur flottörhusen. Vi testade först på mitt tidigare förgasarkit från UK (det som inte fungerade) och såg låsringens placering. Men på det nya förgasarkitet som jag monterat på bilen (från Holland) satt låsringen annorlunda, men justeringen gick snabbt och sen var förgasarkitet återigen ihopmonterat.
Testrunda #2. Denna gång märkte vi av en förändring i Lambda-värdet även om det var lite. Vi fick tipset av Kim att köra Minin i andra växeln i 50 km/h en stund för att se ett stabilt Lambda-värde, sen öka till 70 km/h och avläsa på nytt. Vi hade ju kört alltför varierat under första testrundan. Vi körde ut på den lite större vägen och körde några kilometer och vände och allt såg bra ut tills... jag såg en vit bilspoiler i backspegeln. Hade svårt att se vad det var för en bil för att backspegeln var inte justerad rätt, men visst såg det ut som en neongul frontspoiler? Ajaj, polisen. Vill bara påminna om att Minin är påställd och försäkrad men ännu inte godkänd av Bilprovningen. Man får förvisso köra fram och tillbaka till verkstaden och den har jag hemma. I kontoret. Hehe. Polisen stannade mig lyckligtvis inte så vi passade på att köra hem. Tyckte dock att fjärde växeln var seg i sista uppförsbacken, men tredje växeln gav rejält med skjuts kan jag säga!
Väl hemma märkte vi att det luktade bränt och vi misstänkte direkt att det var bromsarna. Japp, de låg an. En hel del bromsdamm på framfälgarna dessutom. Vi stängde för kvällen och var trots allt glada att vi kunnat köra Minin utan egentliga problem.
Dagen efter hissade vi upp den på nytt, tog bort hjulen och justerade trumbromsarna bak och skivbromsarna fram rullade enkelt. Vi passade på att klippa små bitar av trädgårdsslang att ha som distanser på våra spacers så att det var hyfsat centrerade för att undvika obalans. På med hjulen igen. Gav oss ut på stora vägen igen... och där tog det minsann stopp! Inga problem med motorn eller drivlinan, men skivbromsarna fram knep så pass mycket att jag inte kunde köra bilen. Hmm, hur gör vi nu? Ingen följebil, inga verktyg, ingen domkraft. Jag sprang hem och samlade på mig ett nödkit med grejor och tog firmabilen tillbaka. Vi luftade skivbromsarna och satte dem ur bruk och jag kunde därmed köra hem med handbroms och motorbroms. Så där står vi just nu, en fungerande motor som kräver ytterligare smärre justeringar och frambromsar som inte funkar.
Om ett par dagar kommer farsan förbi på nytt och då ska vi se till att motionera skivbromsarna, kolla spelet i bromspedalen, kolla bromsoljan och lufta bromssystemet på nytt. Sen borde vi kunna gasa på ordentligt utan att hållas tillbaka av bromsarna! Och, flytta låsringarna på nålen ytterligare ett hack för att få en fetare blandning och förhoppningsvis komma riktigt nära Lambda 1.00.
• • • TRANSLATION • • •
Reply to post: Well done and good luck with the brakes.
Reply to post: It could be that they're gripping if the servos are 'wrong' (keeping it abstract so I don't sound stupid) as well, though what you're saying sounds more likely - but if they show symptoms with hot brakes even afterward
On Tuesday, May 7, 2024, my Mini came back to life after an eight-year hiatus. The day started with checking the battery, connecting the Lambda sensor tool, checking the oil level, and the radiator. We had a small leak from the connection, but I had moved the hose clamp and tightened it significantly. But it still leaked. We worked on it for an hour before giving up, and I went to get new hose, a connector sleeve, and more hose clamps. Total time five hours and 120 £ poorer. Well, the leak "no longer exists".
We started it up inside the office and got goosebumps again. It sounds good, really good! Then we took it down from the dollies and rolled it out. With the ramp this time, you know the exhaust pipe ripped off the floor trim in the garage door opening last time. It had been a long time since the Mini saw sunlight, but despite the dust, it sparkled nicely in the spring sun!
Then it was time. Sink or swim. Ignition on. The fuel pump worked, the oil pressure built up, and then we started again. We adjusted the idle a bit, and then it was time to test drive it for the first time since 2002. It had been standing for a few years even before I decided to do this experiment with an engine swap and total renovation in 2016.
The moment of truth. Test drive #1. Light throttle, clutch in, put it in gear, and slowly rolled out of the driveway. It's stiff. Oh boy, really stiff. And loud! Oh my. But exactly as raw and race-inspired as I wanted it, despite having a sober interior. Drove maybe 100 meters before getting the first "thumbs up" from a dog owner on a walk. And there were more the further I drove. Returned home without any problems other than it being unusual to find gears, etc.
Dad jumped in, and we took a short spin again, this time measuring the Lambda value. Lean. We returned home and started disassembling the carburetor kit to access the adjustment screws, yes, I know, poorly placed on a car if you have to remove everything to access and adjust them, but they are motorcycle carburetors after all. We called Kim at Charlottendals MC (bike carburetor guru), and he also said the air/fuel mixture was lean. I was quick to record with Voice Memo because you don't have time to write down all the good tips and advice Kim gave. His suggestion was to move the circlip on the needle one notch to make the mixture richer. Said and done, we unscrewed the covers that were right in front of us in the best possible position and removed the rubber bellows with the needle from the float housings. We tested first on my previous carburetor kit from the UK (the one that didn't work) and saw the position of the circlip. But on the new carburetor kit that I mounted on the car (from Holland), the circlip was placed differently, but the adjustment was quick, and then the carburetor kit was assembled again.
Test drive #2. This time we noticed a change in the Lambda value even if it was small. We got the tip from Kim to drive the Mini in second gear at 50 km/h for a while to see a stable Lambda value, then increase to 70 km/h and read it again. We had driven too variably during the first test drive. We drove out onto the slightly larger road and drove a few kilometers and turned around, and everything looked good until... I saw a white car spoiler in the rearview mirror. I had a hard time seeing what kind of car it was because the rearview mirror wasn't adjusted correctly, but it looked like a neon yellow front spoiler? Oh oh, the police. Just want to remind you that the Mini is registered and insured but not yet approved by the Vehicle Inspection. You are allowed to drive back and forth to the workshop, and I have it at home. In the office. Hehe. The police didn't stop me, so we took the opportunity to drive home. I thought that fourth gear was sluggish on the uphill, but third gear gave a real boost, I can tell you!
Back home, we noticed a burnt smell, and we immediately suspected it was the brakes. Yup, they were dragging. Quite a bit of brake dust on the front rims as well. We called it a night and är were glad that we had been able to drive the Mini without any real problems.
The next day we hoisted it up on the lift, removed the wheels, and adjusted the rear drum brakes, and the front disc brakes rolled easily. We took the opportunity to cut small pieces of garden hose to use as alignment on our spacers so that they were reasonably centered to avoid imbalance. Put the wheels back on. Went out on the big road again... and there it stopped! No problems with the engine or drivetrain, but the front disc brakes seized up so much that I couldn't drive the car. Hmm, what do we do now? No follow-up car, no tools, no jack. I ran home and collected an emergency kit with tools and took the company car back. We bled the disc brakes and put them out of use, and I could then drive home with the handbrake and engine brake. So that's where we are right now, a functioning engine that requires further minor adjustments and front brakes that don't work.
In a couple of days, dad will come by again, and then we'll make sure to exercise the disc brakes, check the play in the brake pedal, inspect the brake fluid, and bleed the brake system again. Then we should be able to step on the gas properly without being held back by the brakes! And, move the locking ring on the needle to get an even richer mixture and hopefully get closer to Lambda 1.00.
Senast redigerat av martinhejdesten (14 maj )
martinhejdesten
fredag 16:04
· 491 Inlägg
Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan... för jag var ju bara tvungen till att bli klar med bilen till Studenten. Självklart ville jag köra äldsta dottern i min Mini men tiden började bli knapp. Det var förstås massor att göra innan själva studentfesten så jag dygnade en gång för att hinna med alla småsaker i hemmet, bland annat att bygga en pergola och dra presenning över det pga förväntat regn.
Dagen innan Studenten var jag ännu inte klar med bilen; luftfilter och motorhuv var tvunget att monteras. Så jag dygnade en gång till. Det hör till ovanligheterna att man scannar in en luftfilterfästplatta kl 01.18 för att rita om den och därefter såga itu den så att den får plats mot torpedväggen. Jag kapade av gott och väl 2 cm och nu satt den bra. Ramen som luftfilterskumgummit sitter på var ju förstås också tvunget att justeras, så det återstod att slakta själva ramen och skumgummit för att limma ihop det för bra passform på fästplattan. Det blev lite småpill och man började bli trött framåt 03.30 så det var nära att jag tog fel tub när jag skulle limma luftfiltret ;P
Därefter monterade jag motorhuven och det är inte lätt att få till bra passform med de där gångjärnen. Fick tipset av en följare att borra två små hål i fästena och gångjärnen för att lättare justera in passformen. Lär jag definitivt göra nästa gång det är dags att plocka bort motorhuven. Nu när luftfilter och motorhuv är monterade bör jag nog kontrollera lambda-värdet dvs AFR (air/fuel ratio) så att varken luftfilter och motorhuv gör någon skillnad på min förgasar-setup.
Klockan 05.15 var det dags att köra dottern till den traditionsenliga Champagne-frukosten. Nu var jag allt lite sliten, men fortsatte med min Mini efter att ha lämnat henne. Två timmar senare var bilen klar och jag körde och parkerade Minin ett par kvarter bort. Jag hade ju gärna kört in till stan och hämtat henne där, men blev avrådd av bekanta som gjort det misstaget tidigare år. Det. Är. Kaos. Och ja, det var kaos, galet mycket folk och bilar som skulle fira och hämta studenterna. Eftersom bilen inte är godkänd av SFRO och Bilprovningen än så ville jag heller inte chansa att köra in till detta kaos. Sen blev det sedvanligt studentutspring och jag som stolt pappa hämtade en mycket glad och lättad student i bruksbilen. Gästerna dök upp hemma kort innan vi kom och vi hann byta till "the main attraction" – min hundkoja. Jag pimpade den med lite ballonger så att det blev en extra festlig entré när vi kom körandes till gästernas stora förtjusning. Film finns på min Instagram.
Två veckor senare bytte jag ut 4-punktsbältena till originalbältena, justerade bromsarna litegrann, monterade vindrutetorkarna och bytte till standardhjulen – det var dags för Registreringsbesiktning! I tisdags plockade jag fram SFRO-byggbesiktningsprotokollet och tog med lite verktyg och höll tummarna när jag nervöst satte mig i bilen för min färd till Bilprovningen, sanningens ögonblick. Halvvägs dit tyckte jag bilen inte hade någon kraft när jag gasade i fyrans växel i lätt uppförsbacke. Några hundra meter stannade jag för rödljus och märkte att det rök från framvagnen, hmm, de där bromsarna ligger an trots tidigare justeringar. Jag pumpade några gånger på bromsen och det verkade fungera för de släppte lagom till att det blev grönt ljus, och jäkla vilken fart jag fick ut ur korsningen. Jag höll mig ändå under hastighetsbestämmelserna när... PANG! Allt blev vitt framför mig, motorhuven öppnades och smällde upp på rutan!
Fan. Turligt nog kunde jag stanna till vid en avfart och kunde till min stora förskräckelse se att motorhuven, kaross, vindrutetorkare och ruta fått rejäla skador. Turligt nog hade jag verktyg så att jag kunde plocka av motorhuven. Nej, jag hade ingen borrmaskin och borrade de där injusteringshålen, men det hade inte spelat någon roll, jag tvingas skaffa ny motorhuv pga skadorna då den var rejält tilltufsad med bucklor, knäckta gångjärnsfästen och lackskador mm. Jag stoppade in motorhuven i bilen och lämnade av den hos en bekant innan jag körde vidare till Bilprovningen. Väl där konstaterade vi att jag först skulle ha gjort en slutbesiktning hos SFRO med manöverprov och bullerprov innan jag ens bokade tid till Bilprovningen för registreringsbesiktning. Så allt detta elände för inget. Man blir illamående.
Idag är det fredag och jag snyftar fortfarande över det oerhört trista som hänt, men... imorrn ställer jag ut bilen på Sofiero Classic. Har du vägarna förbi kan du få skåda denna skönhet, utan motorhuv, och snacka lite med mig. Framrutan var ju också spräckt pga olyckan med motorhuven så den har jag snabbt fått byta ut. Turligt nog hade jag den gamla framrutan kvar men som dessvärre ger dålig sikt. Jag har lyckligtvis hunnit montera ny dekal så att den ser skaplig ut för att ställas ut på bilutställning.
Så, vi tar nya tag. Igen.
• • • TRANSLATION • • •
I'm oscillating between hope and despair... because I just had to finish the car for my daughter's Graduation. Of course, I wanted to drive my eldest daughter in my Mini, but time was running out. There was plenty to do before the actual graduation party, so I pulled an all-nighter once to catch up on all the little things at home, including building a pergola and putting a tarp over it because of expected rain.
The day before the Graduation, I still wasn't finished with the car; the air filter and hood had to be installed. So, I pulled another all-nighter. It's not every day you scan in an air filter mounting plate at 01:18 to redesign it and then cut it to fit against the bulkhead. I cut off a good inch and now it fit nicely. Adjusting the frame that the air filter foam sits on was also necessary, so I had to cut and glue the frame and foam together for a good fit on the mounting plate. It was a bit fiddly, and I was getting tired around 03:30, so I almost grabbed the wrong tube when gluing the air filter ;P
After that, I installed the hood, and it's not easy to get a good fit with those hinges. A follower suggested drilling two small holes in each bracket and hinge to adjust the fit more easily. I'll definitely do that next time I need to remove the hood. Now that the air filter and hood are installed, I should probably check the lambda value once again, that is, AFR (air/fuel ratio), to ensure neither the air filter nor the hood affects my carburettor setup.
At 05:15, it was time to drive my daughter to the traditional "Champagne breakfast". Now, I was a bit worn out, but I continued with my Mini after dropping her off. Two hours later, the car was ready, and I drove and parked the Mini a couple of blocks away. I would have liked to drive into town to pick her up, but acquaintances who made that mistake in previous years advised against it. Because. It. Is. Chaos. And yes, it was chaos, crazy crowds and cars celebrating and picking up students. Since the car is not approved by SFRO and Bilprovningen yet (transportation authorities), I didn't want to risk driving into that chaos. Then came the traditional graduation ceremony, and as a proud dad, I picked up a very happy and relieved graduate in the family car. The guests arrived at home shortly before we did, and we managed to switch to "the main attraction" – my Mini. I pimped it with some balloons to make it an extra festive entrance to the delight of our guests.
Two weeks later, I replaced the 4-point safety harnesses with the original seat belts, adjusted the brakes a bit, installed the windshield wipers, and switched to standard wheels – it was time for the Registration inspection! This Tuesday, I took out the SFRO construction inspection protocol, grabbed some tools, and nervously sat in the car for my trip to the Bilprovningen (MOT), the moment of truth. Halfway there, I felt the car had no power when I accelerated in fourth gear on a slight uphill. A few hundred meters later, I stopped at a red light and noticed smoke from the front end. Hmm, those brakes are still gripping despite adjustments. I pumped the brake a few times, and it seemed to work as they released just as the light turned green, and boy did I get speed out of the intersection! I still kept under the speed limits when... BANG! Everything went white in front of me, the hood opened and slammed against the windshield! Nooooo!
Damn. Luckily, I managed to pull over at an exit and, to my horror, saw that the hood, body, windshield wipers, and glass were severely damaged. Luckily, I had tools so I could remove the hood. No, I didn't have a drill and drill the adjustment holes, but it wouldn't have mattered, I need to get a new hood because of the damage as it was seriously damaged with dents, broken hinge mounts and paint damage and more. I stuffed the hood into the car and left it with an acquaintance before driving on to the Bilprovningen. There we found out that I should have done a final inspection with SFRO including maneuver and noise tests before even booking an appointment for Registration inspection at Bilprovningen. So all this misery for nothing. It makes me feel nauseous.
Today is Friday and I'm still sniffing over the incredibly sad thing that happened, but... tomorrow I'm exhibiting the car at Sofiero Classic. If you happen to be around, you can behold this beauty, without the hood, and have a chat with me. The windshield was also cracked due to the accident with the engine hood, so I quickly had to replace it. Luckily, I still had the old windshield, but unfortunately, it doesn't provide good visibility. Fortunately, I managed to install a new decal to make it look decent for the car show.
Oh well, untill next time...
Senast redigerat av martinhejdesten (lördag 00:42)
Motorer utan turbo suger. Kolla in mina Projekt här.
Audi 80 GTE quattro GTE quattro -86
Audi 80 quattro -84 urq sedan
Bruksbilen BYD Atto 3 BYD Atto 3
Audi 80 GTE quattro GTE quattro -86
Audi 80 quattro -84 urq sedan
Bruksbilen BYD Atto 3 BYD Atto 3
Audi 80 quattro 8532N2 "urq sedan" (1984)
Audi 80 GTE quattro (1986)
Audi A3 Sportback 2,0T quattro "Kikkis" (2006)
Lucif3r
fredag 17:06
· 2 275 Inlägg
Nåja, kunde varit värre! Kunde ju varit motorn som exploderat och att det var anledningen till att den upplevdes som orkeslös 
Gäller att se det positiva i kråksången.
Volvo V70 T5 (1997)
Volvo 945 FTT (1998)
martinhejdesten
lördag 00:16
· 491 Inlägg
martinhejdesten
lördag 00:22
· 491 Inlägg
Lucif3r skrev:
Nåja, kunde varit värre! Kunde ju varit motorn som exploderat och att det var anledningen till att den upplevdes som orkeslös
Så sant så. Ja, jag är galet nervös varje gång jag startar motorn med tanke på tidgare haveri med oljetrycksfall. Men jag har ju installerat en extra åtgärd för det i form av en lampa som lyser illrött ifall jag får oljetrycksfall på nytt.
Det tråkiga är ju att en ny motorhuv inte bara går att smacka dit. Farsan var ju tvungen att kapa av nederdelen, svetsa dit en distansremsa ihop med nederdelen för att passformen mot grillen skulle bli bra. Och sen slipning och spackling på det. Och hitta samma färg med samma fina lackeringsfinish som ursprungligen gjorts, och stripning… njae, jäkla skit är det och känns riltigt surt när man kämpat i så många år för att få felfri finish.
Senast redigerat av martinhejdesten (lördag 00:46)
martinhejdesten
lördag 19:21
· 491 Inlägg
Trots sprucken ruta och sabbad motorhuv så fick jag den färdig lagom (timmen innan) till det var dags att ställa ut bilen på anrika bilutställningen i Helsingborg – Sofiero Classic. Det bjöds på strålande solsken och många motorentusiaster och lika många otroligt många fina bilar. Jag stod uppställd vid de engelska bilarna och tror minsann att den lockade mest besökare sv detta brittiska följe. Vissa nöjde sig inte med att bara skåda min lilla Mini, de ville höra hur den lät. Jag var inte sen att infria deras önskan, hehe. Jag startade upp den kanske tio gånger under dagen och direkt efter kom det massor med folk som undrade hur det kunde komma så mycket racerljud från en sådan liten bil. Minin överröstade en Porsche GT2RS som stod bakom och brummade lite nätt, hehe.
Jag fick många glada tillrop och lyckönskningar inför besiktningen och framtida framfart på våra vägar. Många uppskattade även det passionerade jobbet man har lagt ner – ren kärlek till bilar.
Imorgon ställer jag ut igen och står denna gång tillsammans med rally- och racingbilarna. Men det spås bli ösregn och jag har ingen motorhuv att täcka motorutrymmet med. Får se hur jag löser detta. Gör jag inte det så får jag tyvärr stanna hemma.
Njut utav lite sommarbilder på min lilla Mini.
• • • TRANSLATION • • •
Despite a cracked windshield and a damaged hood, I managed to finish it just in time (an hour before) to exhibit the car at the prestigious car show in Helsingborg – Sofiero Classic. The weather was glorious with bright sunshine and plenty of car enthusiasts, alongside an impressive array of beautiful cars. I was lined up among the English cars and believe it or not, mine attracted the most visitors. Some were not content with just admiring my little Mini; they wanted to hear how it sounded. I didn't hesitate to fulfill their requests, hehe. I must have started it up about ten times throughout the day, and each time, a crowd gathered, amazed at how such a small car could produce so much racing sound. My Mini outshone even the Porsche GT2RS parked behind it, purring ever so sweetly, hehe.
I received many cheerful cheers and well-wishes for the inspection and future adventures on our roads. Many also appreciated the passionate work I've put into it – pure love for cars.
Tomorrow, I'm exhibiting again, this time alongside rally and racing cars. However, heavy rain is forecasted, and I don't have a hood to cover the engine bay. I'll have to see how I solve this. If I don't manage, I'll unfortunately have to stay home.
Enjoy some summer photos of my little Mini.
Senast redigerat av martinhejdesten (Igår 00:29)