..redo för slakt!

Jul, denna högtid av mat, dryck och godis. Den ända högtiden på året då man faktiskt även får några extrakilon i julklapp, likt en bonus. Jag vet dock inte om denna gåva uppskattas av så många, jag är inte en av dom iallafall.

Vare sig man vill eller inte börjar julen lida mot sitt slut och ersatts återigen av vardagen, och där tillkommer ångesten. Ångesten av att man vräkt i sig 5 aladin chokladaskar under loppet av en vecka m.m.
Well, that sucks, såhär i efterhand. Why, why did I do it!?

Detta leder mig in på nyårslöften. För hur många nyårslöften lyder inte något i stil med ”I år ska jag börja träna och bli hälsosam”? Ja’a, gott folk, och hur brukar det sluta? Håller ni detta?

På måndag ska jag till gymmet, och jag vet av erfarenhet att det kommer vara knökfullt. Alla ska vara så hurtiga nu och starta sina nya liv. Det nya livet brukar hålla fram till mitten av februari, sedan glider man in på sin vanliga lite halvlata bana.

Och jag själv är ju såklart inget undantag. Men jag säger det, nu jävlar, nu jävlar ska det fanken gå. Beachen 2010, here I come!
Julbordet och aladinbiverkningarna ska bort!

God fortsättning!

Nu ska jag uppdatera er om den lite dolda nya bloggtrenden här på garaget. För er som inte märkt det har det handlat mycket om kvinnor VS män.
Och inte ska jag vara sämre, även jag har lite på lager. Jag vet inte om det är så värst roligt, men det är faktiskt lite tänkvärt, för det stämmer faktiskt, i många fall, något tragiskt kan tyckas.

DEFINITIONER

Män diskuterar
Kvinnor skvallrar


Män visar intresse
Kvinnor är nyfikna

Män inriktar sig på karriären
Kvinnor försummar familjen

Män visar idérikedom
Kvinnor är beskäftiga

Män gör insatser utanför sitt eget arbetsområde
Kvinnor lägger sig i vad som inte angår dem

Män har en fast hand med personalen
Kvinnor är översittare

Män vidareutbildar sig
Kvinnor springer på kurser

Män gör en felbedömning
Kvinnor trampar i klaveret

Män har hög ambitionsnivå
Kvinnor sliter ut sig i onödan

Juldagen, en för många välkänd festdag. Ingen tradition för min del, men kanske en början på en, för igår gick jag ut.
Efter en halv cider sa magen stopp och jag kände att detta får nog bli en nykter kväll. Hela november spenderades i Thailand med magsjuka, och jag är inte helt återställd än, uppenbarligen, för alkohol ville magen inte ha.
Nykter på krogen, jag var väldigt skeptisk, inte för att jag brukar supa mig full, men lite lagom sådär i alla fall, det hör till en utgång.

Hur som helst, det jag vill komma till är; stackars stackars killar.
Igårkväll satt jag och gjorde noggranna iakttagelser på er, och ni har det då sannerligen inte lätt. Och nu pratar jag om raggning.

Som alla vet finns det en markant skillnad på vad för krav det ställs på killar vs tjejer när det gäller sådant. Jag som tjej, behöver inte göra någonting. Man går in, hänger av sig jackan, väntar en stund, sedan får man många erbjudanden och många valmöjligheter. Jag behöver inte ens dra igång en konversation, det är inte mitt jobb. Nu låter bara detta väldigt snobbigt, men är det inte så då?
Jo’o, för ni stackars killar försöker och försöker, det är på ert ansvar, allt för att en tjej ska bli intresserad. Ganska gulligt på ett sätt, man jag blir nästan illa till mods när jag ser hur nervösa vissa blir, dom har suttit och samlat mod och till slut kommer de fram och ”Ää..vad pysslar du med då?” Ja’a, jag står här, eller menar du vad jag jobbar med?.. vad jag gör på fritiden? Eller har jag gjort något dumt? Kan man vara mer specifik kanske? Men som sagt, det kan inte vara lätt, och jag som tjej då kan ju bara vända mig om och himla med ögonen och gå. Inte konstigt att många killar blir rädda, för inte vill man bli nobbad.
Mitt råd; don’t you ever give up boys! Desto fler nobbar desto närmare kommer man ett ja.

Sen är ju krogen förövrigt en ren köttmarknad där alla bara vill ligga, var bara tvungen att tillägga det.. Jag ÄR medveten om det.

Jag såg många killar som satt två och två vid sina bord och ja, bara satt där. Hela krogenlivet är så ojämställt så det finns inte. För inte är det tjejens jobb att gå fram. Personligen klagar jag inte då man glider fram på en räkmacka men nä’ä, igår satt jag verkligen och tänkte på hur det går till på krogen och vilka tydliga mönster där finns.

Sen en annan grej som slog mig ”Jaha, varför dricker inte du då?”. Varför ska man behöva förklara sig? Jag vet inte hur många gånger jag fick den frågan igår och humor som jag har hitta jag på följande saker, att jag var väldigt kristen och brukar inte alkohol, förutom nattvarden på söndagarna då, klassikern; jag är taxi ikväll, jag blir så våldsam när jag dricker, jag är gravid, jag är alkoholist och försöker sluta, jag är i tjänst och är civil här på krogen – jag håller ögonen på er m.m. Det är liksom inte acceptabelt att gå ut på krogen och bara inte dricka. Du måste ha en sjuhelsikes bra förklaring, annars är man en riktig tråkmåns. Och det känns väldigt fel, för jag hade jättekul igår, utan en droppe alkohol.

Nu ar jag inne pa min fjarde vecka i Thailand. Jag lever, an sa lange, men nu fasen borjar det bli pa kransen. Min kropp ar inte gjord for detta klimatet. Enda sedan matforgiftningen har jag haft vatskebrist, jag forsoker att dricka mycket men det hjalper inte, mina ogon ar helt paj. Har slarvat med solglasogonen och nu ar dom helt snustorra och jag ser alldeles suddigt. En vecka till har hade nog tagit kol pa mig.

Pa sondagnatt bar det av hem till kalla regniga Sverige, jag langtar! Jag langtar faktiskt till morkret. Jag behover lite julstammning, aven om dom har tomtar och julgranar har kanns det inte som samma sak, det skar sig liksom. Det ar ju for bovelen 33 grader och sol, jul? Nej.

Just nu bor jag i Bangkok och ja, vad ska jag saga, jag blir helt till mig sa fort jag lamnar huset. 50% av alla bilar har ar stylade! Och inte sa lite heller, shit, jag blir tokig! Sankta, varsta kjolpaketen och heltonat runt om!! Sen for er som inte vet, ar det Honda och Toyota som is tha shit! Det rullar typ inget annat pa vagarna har. Sag en sa snygg tokstylad Honda haromdan, den var ljusrosa, jag blev alldeles lycklig inombords! Lite kar.... =)

Ah, vill hem! Snart snart.... hem och mysa med killen.. *langtar*

MEN jag kommer sakna synen av alla rastylade bilar, Sverige, skarpning!!!

Hej Sverige, som jag faktiskt saknar. Mjolk ar ocksa nagot jag saknar. Jag har bara varit borta en vecka har i Thailand och jag har redan hunnit bli matforgiftad och varit pa sjukhus. Nu gar jag pa medicin och ar val inte helt aterstalld an, det lar nog ta sitt lilla tag. Och inte en knutta sol har jag fatt heller.. men det ska det bli andring pa imorgon, da bar det av till Pattaya for sol och bad, bort fran Bangkoks avgaser.

3 veckor kvar, jag kanske ar konstig, men hur ska jag sta ut, det ar 33 grader, man svettas sa fort man lamnar ac-rummet.. jag ska inte klaga, men gud vad jag alskar Sverige. Tank att fa ta pa sig snygga klader utan att svettas... och fixa haret...och lagga en snygg make up utan att den rinner bort...

Jag ska njuta, jag ska.... men tack gode gud att jag har Sverige att komma tillbaks till, mitt kalla ruskiga Goteborg!

Hej då kalla regniga Sverige! Ja vädret är ju något jag inte kommer sakna iallafall. Jag ska byta ut Sverige mot Thailand i en hel månad.
32 grader och sol... vita stränder, åh va härligt det ska bli! Jag ska gå på spa och få massage och jag ska shoppa i mängder och bara ta hand om mig själv. Sen kommer jag hem utvilad och knallbrun! =D

Bye bye!..

Det här året har varit helt fullspäckat. Det vanliga dödliga hinner med på 5 år har jag buntat ihop på knappt ett år. Och det här är inte bara positiva grejer, nej, långt ifrån.

Allt började långt ner på botten och jag har sakta men säkert kravlat mig uppåt.
Jag har blivit dumpad och krossad totalt, jag hade ett jobb som jag avskydde mest av allt på jorden, jag var ute varje helg och försökte dränka mina sorger, jag umgicks med ”fel” människor tills en dag då det bara tog stopp. Jag stod inte ut.

Jag sa upp mig från mitt helvetesjobb, jag bad folk dra åt helvete, jag tog tag i mitt liv helt enkelt, för så som jag mådde då var ohållbart.

I all tumult bytte jag jobb, jag förstår inte såhär i efterhand hur jag orkade med allt, alla intervjuer, all rekrytering, men det gick. Och mitt mål var att bli väktare, och det blev jag. Nu har jag jobbat som det i ett halv år och idag avslutade jag min sista utbildning så nu är jag helt klar. Jag var till och med bäst i min grupp på slutprovet, känns lite extra bra inombords. Nu har jag visserligen nya mål, men det är hemligt än så länge.

Jag har träffat många nya människor det här året. Jag har sårat en del, och jag har själv blivit sårad. Och det var något som jag fick lära mig på kursen, att skuld är något som tar väldigt lång tid att bearbeta, om det ens försvinner överhuvudtaget. Ångest kan man bota på 20 minuter, sorg blir bättre med tiden, men inte skuld. Och ja, jag har dåligt samvete, även fast jag egentligen inte har gjort något fel.

Jag har blivit så illa behandlad av vissa, men jag har lärt mig att inte acceptera sådant. Detta året har verkligen gett mig skinn på näsan.
Nu äntligen efter ett år känner jag att jag är på fötter igen, och jag mår riktigt bra.
Jag har till och med träffat en kille, en underbar kille, där allt känns rätt från början, inga tvivel, och när man hittar någon som man känner så med, då vet man att man hittat rätt.

Efter allt detta tycker jag att jag förtjänar en rejäl semester, och det är precis vad jag ska på också. Nästa vecka åker jag iväg själv till Thailand, en hel månad.
Jag har tänkt på den här resan i ett halv år, att det är precis vad jag behöver, komma bort från allt och alla.
Alla behöver distans, och för mig betyder denna resa vila och återhämtning. Och framförallt, jag ska inte tänka. Nä, för sådant gör man inte när man är på semester.

Så hej då allihop, ha en bra slaskig novembermånad, så ses vi i december.
Och då hoppas jag att ni har ordnat snö till mig!

Det var inte min mening att ta ditt liv ifrån dig...

I open my eyes
I try to see but I'm blinded by the white light
I can't remember how
I can't remember why
I'm lyin' here tonight
And I can't stand the pain
And I can't make it go away
No I can't stand the pain

How could this happen to me?
I've made my mistakes
got nowhere to run
the night goes on
as I'm fadin' away
I'm sick of this life
I just wanna scream
How could this happen to me?

Everybody's screamin'
I try to make a sound but no one hears me
I'm slippin' off the edge
I'm hangin' by a thread
I wanna start this over again

So I try to hold onto a time when nothing mattered
And I can't explain what happened
And I can't erase the things that I've done
No I can't

How could this happen to me?
I've made my mistakes
got nowhere to run
the night goes on
As I'm fadin' away
I'm sick of this life
I just wanna scream
How could this happen to me?

I've made my mistakes
got nowhere to run
the night goes on
as I'm fading away
I'm sick of this life
I just wanna scream
How could this happen to me?

En dag som denna har jag inte mycket att göra, mina tankar flödar fritt och jag tänkte därför få er att le en stund på jobbet genom att berätta för er om följande dilemman;

TANDLÄKAREN:

Vi har väl alla varit hos tandläkaren, då vet ni också hur otroligt många rum där finns. ”Följ med mig här, kom kom, vi ska till rum 27”. Sen är det såklart en pina att sitta där i den förbaskade stolen. Det spelar ingen roll hur mycket komplimanger jag får, jag tycker inte om det ändå. Och nu till dilemmat. ”Då ses vi om ett år, hej hej”. NU, nu kommer problemet. Var är jag!? Hur kommer jag ut?! Kom jag inte från höger, eller var det vänster. Jag måste hitta en EXIT skylt. Så går man där helt bortkommen och kikar in i rummen i hopp om att se ljuset bort från denna hemska plats. Pinsamt är vad det är, jag skäms alltid. Det är ju inte det att jag oroar mig för att aldrig komma ut, jag vet ju innerst inne att om några minuter är jag ute i friheten, men dom där minuterna i ovishet gör mig illa till mods. Riktigt i-landsproblem skulle jag nog kalla det. Men som sagt, ut kommer man alltid, till slut. Vilket leder mig in på nästa punkt, nämligen dörrar.

DÖRRAR:

Dörrar finns överallt! Det är tur att man inte har fobi för dom, det vore hemskt jobbigt. ”Ånej, en dörr! Spring! Ånej, en dörr till, Gaaah, dom är överallt!” Skämt å sido, det är inte själva dörren i sig som är dilemmat, det är dörrens funktion, öppna/stänga. Det är 50% chans att göra rätt, varför lyckas man då alltid välja fel? Och det är pinsamt, speciellt när man har massa folk omkring sig, så står man där och sliter, dock på ett graciöst sätt, det får ju inte se dumt ut. ”Konstigt, det måste vara något fel på dörren”, för inte är det mig det är fel på, nej nej, jag håller mig fast till mina 50% chans att jag har rätt att dörren öppnas inåt. Så kommer där en översittar, skuffar undan en lite och öppnar den, enligt mig, låsta dörren vars gångjärn går åt fel håll. Hur som helst, självklart har jag tips till er alla där ute som väljer fel. Jo, gör på följande sätt, närma dig dörren långsamt, se dig omkring, (för är det någon annan som närmare sig dörren och tycks hinna före dig låter du denna person ta striden) titta efter gångjärnen och lyckas du ändå inte förstå vilket håll dörren öppnas tar du tag i dörrhandtaget och gör ett väldigt försiktigt ryck. Skulle du känna att det är fel kommer ingen märka att du drog i dörren, eftersom hela din vistelse fram till dörren har varit i någorlunda långsam art. Herregud, vad håller jag på med, jag beskriver hur man öppnar en dörr. Iallfall, detta leder mig in på att ta i hand eller kramas, nej, det gör det inte alls, det har inget med dörrar att göra men jag vill skriva om det i alla fall!

TA I HAND VS KRAM:

Det här, är om något ett väldigt vanligt dilemma. Och pinsamt, när det väl blir fel! Jag själv har som regel att alltid kramas, OM jag nu inte ska till ett läkarbesök, det ger liksom fel signaler, ”Hej, jag är psykiskt sjuk, jag behöver närhet!”. Nä, nu pratar jag om ”vänskapskontakter”. När man träffar någon för första gången. Jag brukar underlätta för den andra personen genom att inta en kramställning, och nu undrar ni hur det ser ut, och nej, jag ser inte särskilt störd ut när jag gör det, håller bara ut armarna och ler. För vem vill inte ha en kram? Skulle du däremot inte markera tydligt att du vill hälsa genom en kram kan det bli fel. För mycket tankeverksamhet ger en osäker signal och man vill inte hoppa på någon som ser livrädd ut med en kram. Så mitt tips är att markera tydligt vad du vill. Och vill du ta i hand ska du sträcka ut handen långt så att inte personen i fråga har en tillstymmelse till att komma i närkontakt med dig.

Så, nu kan ni fortsätta jobba, ha en fortsatt bra dag!
Nu efter jobbet kan ni gå till tandläkaren och öppna dörren åt rätt håll och sedan krama sköterskan!

Jag och Johan bjuder på det här! XD

[video]http://www.garaget.org/video/2eh0wq4u70ec[/video]

Jag har fått många kommentarer på Ninjan ZX10R, vissa tror tydligen att det är min hoj, men nej. Jonas (TCG) kan ta åt sig av komplimangerna istället för det är faktiskt hans. =)

Den ni nu ska få se är min hoj! Eller kanske inte riktigt, men den kommer bli min nästa sommar, jag måste bara ha en, jag är kär! Tack Johan (Quantic) för att jag fick leka lite.

Idag "körde" jag själv för första gången, säkert 3 hela meter. Fram.....och rulla tillbaks, och gasa på igen. Så kul så, det pirrar i magen när man vrider på.
Nästa år ska kortet bli av, och denna hojen ska bli min nybörjarhoj! Längtar till min första övningskörning!



[video]http://www.garaget.org/video/a5mjudxu0x0d[/video]

Nu är det dags för nya fälgar och däck!
Om ni visste vilket erbjudande jag har fått skulle ni alla bli avundsjuka!

Jag är tokglad.. det kommer bli så snyggt!

Jag väljer mellan dessa två, vad tycker ni jag ska ta?


ALUTEC CULT (ALUC)

eller...


OXXO BOND (D668)

Ibland sitter man funderar.. ibland på helt ointressanta och onödiga saker som inte har någonting med någonting att göra.
Förra veckan hade jag en sådan fundering, och den löd; Undra om handbojorna möjligen skulle gå runt min vrist..Hmm..

Ja, den bästa lösningen var ju att testa, sagt och gjort..

Där fick jag svar på min undran, det gick.. Helt onödigt får jag tillägga, jag skyller på att jag var sysslolös.
Sen kom nästa fundering, var är nycklarna!?

Min kollega var på lunch, och där satt jag.. Tänk om det kommer någon!? Hur ser detta ut egentligen?!
Jag hoppar jämfota ut till dörröppningen och ropar ut mot köket. "Öhum.. Hjälp, hjälp! Jo, nu har jag allt satt mig i en konstig sits du, lite svårt att ta mig ur" sa jag och pekade ner mot fötterna.

Slutet på historien vet ni ju redan, jag sitter ju här idag, så uppenbarligen kom jag loss =P


Jag har en förmåga att sätta mig själv i konstiga situationer..

Det är frågan om man möjligen kan ha tråkigare än vad jag har nu, ja, den frågan ställer jag mig. Jag har till och med fått huvudvärk för jag har så otroligt tråkigt. Och då har man tråkigt, extremt tråkigt.

Jag hade hela helgen planerad men allt gick åt skogen.
Det är sol ute, varför går jag inte ut? Vad ska jag göra ute? Ska jag ställa mig mitt på gräsmattan likt en trädgårdstomte och bara stå där? Nej, för det är tråkigt. Ska jag ta en promenad? Det har jag redan gjort idag, och det var surprise, tråkigt det med.

Sen undrar jag var alla är? Varför är alla borta, varför har alla något att göra förutom jag?
Nu sitter jag bara och väntar, jag vet inte exakt vad jag väntar på men jag tror jag väntar på att något ska hända. Det händer inget, nej, det står still. Men jag ger inte upp än, jag ska vänta en timme till tror jag, sen ger jag upp att någon annan ska göra min kväll glädjefylld.
Nä, för då får jag ta tag i saken själv, japp, då tar jag bilen och sticker ner på stan… åker en vända, jag vet att det inte kommer vara särskilt kul, ingen vill leka med en 206:a. Nä, då drar jag ut till havet, sätter mig där på en klippa och stirrar. Och det är inte, tro det eller ej, tråkigt, för det gillar jag, det är lugnt, skönt och framförallt avkopplande.
Okej, det är min nya plan för kvällen!!!

Jag tror jag har fått svininfluensa i underlivet!
Min mus ser ut som en gris!