En tid efter semestern var det bara att konstatera att jag var helt utmattad. Den andra augusti var inget undantag. Trött som en gnu slet jag mig igenom alla måste-sysslor, och bland annat gjorde jag i ordning frukost, men glömde sätta på spisen och upptäckte en halvtimme senare at det inte hänt något med maten... Hur väck är man då?

Stödgruppen fortsätter komma en timme i veckan, men det enda det blir av det är att jag använder timmen till att ge aktuell lägesrapport, för på en timme i veckan hinner man inte få så mycket praktisk hjälp att det gör någon skillnad i alla fall.

Tröttheten tar ut sin rätt, och dubbelseende kämpar jag för att hålla mig på fötter hela dagen. Det går inte. Under eftermiddagen somnar jag spontant, samtidigt som Mattias sliter febrilt med att rekonda alla bilar som ska ut till försäljning.

Denna dag började han med att göra klart Passaten som redan annonserats ut till ett riktigt gör-det-själv-pris på grund av skadorna på framskärmen, men det börjar bli dags att höja priset eftersom han sakta men säkert betar av det ena småfelet efter det andra på bilen eftersom den inte blivit såld.

Under tiden dyker också hans bror och och bestämmer sig för att byta bil! Han vill ha Taxin, och vill att vi kränger hans Lancer åt honom. Den har två månader kvar innan det är dags att besiktiga eller få körförbud, så några kronor hoppas vi kunna få för den.


Taxin sambons bror köpte, det tog en stund att få bort alla dekaler och få ut alla taxitillbehör, men till slut blev den riktigt fin! Fast en fågel på varje dörr sparade jag och dottern bara för att retas lite... De fick han riva loss själv. :)


Sambons brors Lancer, fick vi sälja eftersom han köpte en Peugeot 406 Hdi av oss... :)

När Daniel tagit Peggan och lämnat Lancern och bilen är plåtad precis som den står fortsätter Mattias och gör klart Passaten. När den är ställd åt sidan fortsätter han med 965 så att vi kan ta bilder av den till annonsen.


Annonsbilden av 965, en riktigt fin och trevlig bil, om man bortser från att jag är allergisk mot de gamla klunsiga bakhjulsdrivna Volvobilarna... :D


BLOGGFOTO: Annonsbild av 965. Läderinredningen i begie skinn var det jag tyckte var mest fantastiskt på den fullutrustade och snyggt ihoplackade bilen.

När den är klar fortsätter han med 944 som en släkting "tvingat" oss att köpa av honom, för dyrt tyckte jag, men släktingen hade blivit itutad att bilen var värt närmare 30 000 kronor... Jobbigt. Jag hoppas bara vi slipper gå back på bilen!
Efter en runda med polermaskin och ångtvätt blir bilen riktigt fin, så vi tar den upp till Hällekis på kvällen för att köpa lite mjölk och en TV-tidning, och så passar vi på att åka upp till stenbrottet på Kinnekulle och ta lite bilder i den varma kvällssolen:


Annonsbild av 944, blev lite roligare än bilderna tagna hemma utmed syrenhäcken...

Under tiden som Mattias har kämpat med bilarna, jag sovit som en gris några timmar och Embla sett en hel del på TV har också Mattias andra bror Johannes varit hos oss och arbetat lite. Gräset är nyklippt och han har kluvit lite ved. Snart är hela skulden på mopeden avklarad och han kan börja tjäna pengar på att arbeta åt oss! :)

Under kvällen får vi ut både 965 och 944 på annons, skönt!

// Ellen :)

Jag har slarvat med bloggandet ett tag och försöker skriva ikapp lite... :)

En dag for vi till Maria och Johan för att fika lite, och självklart krockade det med att min pappa dök upp hemma för att lämna kärran. Vi for hem och mötte upp, och han fick se kattungarna och så fick vi umgås en stund.

Under eftermiddagen satte Mattias igång att rekonda Passaten, och den blev riktigt fin. Dessutom fixade han till elfelet i dörren, typsik glappkontakt.


Mattias river med Passaten, måtte vi nu bara få den såld också! Glappet i dörren är i alla fall fixat nu...

Och framåt kvällen undrade farmor/svärmor om det var läge att ta körsbären innan fåglarna kom före... Jodå, svärmor som är halvblind, Mattias, Embla, Johannes och skröppliga jag gav oss alla upp i körsbärsträdet och plockade någon timme. Det gav nog ungefär åtta liter körsbär, som rensades och kärnades ur vid vårt köksbord under kvällen.


Körsbärsplockning pågår. I trädet hänger Mattias på långa stegen till vänster, Johannes och Embla på byggställningen och svärmor på den andra stegen till höger. Själv var jag med och balanserade på byggställnigen en stund.

Uppdelningen blev sedan sådan att svärmor fick alla körsbär och vi behöll alla kärnor. Orättvist? Nej, ingen här äter körsbärssylt av något konstigt skäl, själv älskar jag det men kan inte äta det längre, och Mattias ville egentligen bara ha kärnorna till sin likör. :)

Under natten spred sig en ljuvlig doft i huset, då kärnorna sakta torkades och rostades på svag värme i vår ugn... Härligt! :)


Nyrostade körsbärskärnor, doftar ljuvligt! :)

Svärmor å sin sida hade stått och kokat sylt halva natten och var också mycket belåten, en släkting fick en burk dagen efter då han fyllde år (60+) och blev alldeles lycklig, körsbärssylt, det var ljusa barndomsminnen det... :)

Som grädde på moset dök samme släkting upp hos oss några dagar senare och fick också med sig de sista körsbären vi lyckades rädda från fåglarna... :)

// Ellen :)

Dagarna efter semesterresan (sista dgarna i juli) blev hektiska. Egentligen har vi ju inte tid att åka hemifrån, eftersom allt genast haltar i vardagen när något blir lite mer än det vanliga. Eller, vardagen haltar ju för jämnan, men med extra belastning faller den.

På lördag kväll for Mattias och hämtade en 850 vi köpt via telefon, och själv var jag allmänt ostadig och medfaren och försökte både packa upp och vila och komma i ordnng med alla saker som varit med på semestern...

Under söndagen grejade Mattias lite med 850, vi hade redan en kund på den som fick komma och titta, vi annonserade ut lite däck och plåtade om en Mazda 323 som aldrig ville bli såld.


Ny annonsbild på 323 som inte verkar gå att sälja... Nu med silvriga hjulsidor, jag fick rätt till slut och de röda fick stryka på foten... :)

Det är problemet med försäljningsuppdrag, är de felaktigt prissatta får vi slåss BÅDE med uppdragsgivaren/bilägaren OCH kunden. Försök förklara för en gubbe som köpt en bil alltför dyrt på firma för tre år sedan att bilen inte alls har samma värde idag trots att han inte kört så mycket med den...
Nå, vi förnyade annonsen i alla fall, och hoppades på bättre tur, och på kvällen hasade vi till svärmor och grillade, trots att jag var tämligen medtagen.

På måndagen gav sig Mattias i kast med taxin som skulle rensas på kommunikationsutrustning och dekaler. Bilen var otroligt fin, trots sina 36 000 mil, men det tog en evig tid att riva ur alla kablar och prylar som var instuvade precis överallt i bilen. Embla hjälpte mig att riva av dekalerna på bilen, och så försökte jag fortfarande komma i ordning efter semestern.


Mattias börjar riva ur taxin som vi köpt för att sälja.


Det är lite kablar att riva ur när man ska rensa en gammal taxibil...


Embla hjälper till att riva dekaler.

Embla ville absolut koka sylt också, så hon plockade vinbär som jag hjälpte henne att göra sylt av. Tyvärr var sylten bara god varm och nykokt, dagen efter dög den inte längre... Men det var i alla fall kul att göra den! :)


Embla plockar vinbär.

Eftersom Mattias ena dyktub havererade i kranen under dykveckan ville han till dykbutiken och kika på lite nya saker, så jag och Embla följde med, eftersom vi dessutom behövde handla lite mat. Embla och jag promenerade utmed Lidan bort till posten och tillbaka medans grabbarna fördjupade sig i dykgrejor, så vi behövde inte vara med hela tiden.

När vi kom hem fick jag en yrselattack vid köksbordet så jag höll på att ramla i golvet, och resten av kvällen var tämligen besvärlig.

Även natten blev jobbig och jag vacklade ur sängen på morgonen. Mattias hade blivit hämtad av en kompis tidigare på morgonen för att ta hem en Volvo 965, så jag och Embla var ensamma.

Plockade lite med tvätt och räkningar, trots yrsel och ledvärk, och ringde lite för att knyta ihop några tidigare bilaffärer och försäkringar och annat plock som hör till firman.

När Mattias kommit hem igen ringde LSS-handläggaren från kommunen. Han ville träffa oss igen, och förslog en hel radda insatser eftersom han inte tycker att jag är i behov av personlig assistent. Bland annat ville han att vi skulle koppla in Resurscentrum för att se till Emblas behov så att hon inte kommer i kläm för att jag är sjuk. Alltså vill han inte ge mig hjälp, utan placera bort Embla till dagmamma mer tid för att jag inte orkar med henne när jag inte får hjälp i hemmet?!

Vem som helst kan för helvete städa mitt hem, men det är BARA jag som är hennes MAMMA!!! Blev så arg och så upprörd och så ledsen att jag bara bröt ihop i telefonen och fick lämna luren till Mattias i stället. Det slutade med att handläggaren lade utredningen vilande i två veckor så att jag fick lugna mig lite, (eller snarare fick inse att jag är helt i händerna på att ta emot det han erbjuder).

Blev så stressad att huset började svaja, jag fick yrsel och började skaka i kroppen. Fick tvinga mig till lugn igen och ringde sedan stödteamet och försökte även nå handikappombudmannen. Det kan inte vara meningen att en person som inte orkar med många olika kontakter ska bollas runt mellan fem-sex olika team för allehanda utredningar!? Efter en stund landade jag lite igen och dagen förlöpte utan allvarliga tillbud.

Mattias var duktig och lagade diskmaskinen som behagat strejka, och jag dammsög. Dessutom fick vi iväg den 850 som Mattias hämtade på lördagen.


En god vän och hans sambo hämtar en 850 hos oss. Han kör en likadan fast guldfärgad sedan ett år tillbaka... :)

En jättefin och välskött bil som inte alls gått särskilt långt. Köparen är en god väns sambo, han köpte själv en likadan 850 för ett år sedan. Vi fick ta hennes Renault i inbyte, och i bästa fall kan vi till och med få betalt för den... Nej, den är inte överdrivet snygg... :)

// Ellen :)

Jag råkade ju kasta om bloggarna lite upptäckte jag just!

På vägen hem från kusten hoppade vi ju in på Biltemabutiken på Torp i Uddevalla för en bensträckare och toabesök efter att vi suttit fast i köer på E6 i en timme och börjat tappa humör och lust.

Märkligt nog så hittar vi alltid saker på biltema, även om vi inte planerat att vi behöver något speciellt!
Den här gången var inget undantag!


Embla och Mattias klämmer på fina hjulmuttrar till Volvon. Fast Embla tyckte de röda (i hennes ögon rosa) var finast...

Med fylld kundvagn nådde vi kassorna, och någon dryg timme senare var vi hemma. Fyra dagar hade vi varit borta, vi var trötta och det var rörigt och det mesta var nedpackat och...

Mattias började med att prova några hjulmuttrar redan innan jag låst upp ytterdörren!


Mattias provar muttrarna.

Himla fint blev det i alla fall, fast det började regna så Mattias flydde in utan att göra klart. Mer bilder kommer framöver! :)

// Ellen :)

På lördagskvällen när vi kommit hem från dykveckan blev vi fler i familjen!

Vi visste ju att Törnrosa haft dem, först att de var på gång och sedan noterade vi att hon nog lagt dem någonstans. Inte så konstigt, vi har ju två hankatter och en stor hund, så hon ville väl vara någonstans där hon fick ha dem ifred. Troligen i höladan intill vårat ställe.

Och på lördagen tyckte Mattias att det började låta väldigt mycket på gården när han höll på att packa upp alla dyksaker, och mycket riktigt, vid grinden kom Törnrosa med den här sötnosen:



Vi kom snabbt fram till att man visst kan ha FYRA katter, även om vi egentligen är mer än nöjda med att ha tre...

Törnrosa förvissade sig om att vi tagit hand om kissungen och försvann sedan iväg. Under tiden hann Embla namnge den lilla till Bubblan Hagemar, och vi fick in kattburen och bäddade en låda med handdukar.

Efter en halvtimme var det dags igen. Det pep vid grinden och där var Törnrosa och nästa ullboll:



Ojojoj. TVÅ långhåriga söta, och FEM katter... ?! Jaja, båda kissungarna togs in, och nu var Törnrosa tydligen nöjd för att hon la sig tillsammans med dem.


Törnrosa och hennes kattungar.

Katt nummer två var en pojke och fick namnet Johan Törnblom. (Nej, fråga mig inte varför, när sexåringar bestämmer blir det lite märkligt ibland...)

Hur gick det då med hunden? Jodå, han kom och pep och ville tvätta kattungarna och grejade och var mäkta bekymrad om dem. Själv har jag mest varit bekymrad att han ska råka trampa på dem, han är ju så stor!


Lofar och Bubblan

Och gissa vem som varit överlycklig över de nya familjemedlemmarna? Men vi har nu bestämt att vi inte ska ha kvar kattungarna. Vi har ju redan tre katter som alla är ett år gamla, det blir inte kul den dag de blir gamla och sjuka så gott som samtidigt!

Och Bubblan är redan tingad, av Emblas farmor redan dagen efter att Törnrosa kom hem med dem, hon ville gärna ha en honkatt för att "föryngra" sin "gamla kattpark" där de två gamlingarna börjat bli lite halta och lytta. Ungkatten de skaffade för några år sedan försvann redan när hon hade sin första kull kattungar, troligen blev hon påkörd. Annars borde hon inte lämnat sina ungar i alla fall. Och den katten var vår Törnrosas mamma, så på något vis känns det lite som om cirkeln sluts nu när farmor ska ha Bubblan.

Johan är dock inte tingad ännu, men eftersom de är födda i början på juli är det ett par månader kvar tills det är dags att flytta så det hinner förhoppningsvis lösa sig på något bra vis!


Embla och kattungarna i hallen.

Vaknade på lördagen och hade två planer: Frukost och städa ur rummet. Var mycket glad att vi tagit med vår lilla kärra, där kunde jag packa in allt och ändå komma åt det efter att vi skulle vara ute ur rummet!

Dykarna drog iväg för ett förmiddagsdyk och jag och Embla åt frukost och laddade inför städningen. Plötsligt kom Julia och Boen åkande och Julia ropade att barnen skulle komma om de ville se ett spektakel?!

Barnen åt, men Embla fick ta sin macka i handen och jag slängde med kameran och låste rummet och drog jag också. I bilen på vägen ner till stranden fick jag klart för mig att båten under nattens blåsväder strandat och nu låg nästan en meter från vattnet...

Spadar var hämtade, och nu skulle båten tillbaks i vattnet! Så lagom lätt med en stor katamaran i aluminium, byggd för att rymma tjugo dykare och försedd med en stor och tung utombordsmotor!


Båten ligger på stranden. En stor och tung katamaran som vickat sig fast är inte så lätt att flytta på...


Mattias sliter med en spade för att få vatten kring båten igen.


Efter en stunds hårt arbete närmar sig båten vattnet igen... Observera den höga sandvallen som bildats mellan skroven.

Det gick åt mycket folk, många spadar, ett antal rep, en Explorer som drog, ett gäng dykare som drogg, knuffade och svettades, men till slut var båten i vattnet igen. Dock var det inte så många som var sugna på att dyka efter det arbetspasset. Mattias rygg sa bestämt ifrån, Per hade spränghuvudvärk (någon infektion som spökat hela veckan som exploderade) och många tyckte det blev för stressigt när arbetet med båten tagit så mycket tid.

Fördelen för mig var att Mattias var med och städade ur rummet så jag slapp göra det ensam. :)


Färdiglastade, minikärran är fantastisk, inga sandiga och saltvattensstänkta dykprylar i bilen, och inget överlass som saboterar fjädringen! :)

Sedan väntade vi bara in de andra fram till lunch, och efter maten drog vi iväg hemåt. Härligt, det är kul att komma hemmifrån och så, men det är allt lite omständigt. På vägen hem blev det stopp på E6, vid Munkedal, så vi satt fast i någon timme. Under den tiden hann alla i bilen ledsna kraftigt, och därför bestämde vi oss för att göra en bensträckare på Biltema i Uddevalla...

Mer om det i nästa blogg! :)

// Ellen :)

Fredagens semesterdag på kusten innebar som vanligt att dykarna gav sig av direkt efter frukost. Själv lagade jag frukost till mig och Embla på förläggningen och så hade vi en lugn förmiddag. Trevligt nog dök ytterligare en familj upp, med en trevlig mamma och ett lite mindre barn.

Vi hittade varandra direkt, och jag var mycket glad att hon var där. Vi bestämde att vi efter lunch skulle gå ner till Capri så hon fick se lite av omgivningarna. Min baktanke med det var att hon skulle tycka det var så trevligt att hon skulle välja att hänga med nästa år, för henne vill jag gärna ha med! :) OCH hennes man eller sambo, vet inte om de är gifta faktiskt, för han är trevlig och en bra dykare att ha med. Fast han brukar vara med ensam i vanliga fall, dottern är som sagt lite mindre och det har inte varit aktuellt att hela familjen skulle med tidigare.

Nå, efter lunch regnade det, men jag var bestämd, drog på regnkläderna och så gick vi ändå. Alla följde med, så vi blev fyra mammor och lika många barn som hasade nedför backen till Capri. Jag tog med kex och lite dricka samt en filt.

Väl därnere blåste det fortfarande hysteriskt, men det höll upp och solen bröt igenom lite. Barnen tyckte det var jättekul att gå i vågorna.


Barnen leker i vågorna, Embla i lila kläder och röd regnjacka.

Efter en stund började plaggen ryka, eller bli blöta. Embla var ganska snabb med att riva tightsen och sedan kom hon med kjolen. När jag sa att hon fick bada om hon ville så åkte tröjan raskt, och sedan plumsade hon i, trots att vädret var allt annat än inbjudande.


Jodå, Embla badade allt, här är hon på väg i!

Efter en liten fika (jag klämde en matlåda) ville de andra mammorna gå tillbaka, så jag och Embla fortsatte själva genom Capri och ut på klipporna. Det är härligt där på berget, trots blåsten så njöt vi i fulla drag!



På vägen över klipporna nådde vi samma utsiktplats som dagen innan, fast från andra hållet. Med fin utsikt ner över viken där dykbåten brukar ligga bestämde vi oss för att sitta en stund, Embla åt pizzabullar och så spanade vi efter båten.


Embla äter och spanar ut över havet.

Efter en stund kom båten och vi gick ner tillsammans för att möta dykarna.


Dykning är mycket bärande av grejor. Embla travar ner mellan bilarna för att kolla.

Lyckades lifta i en av bilarna upp till förläggningen så jag kom upp utan att ta ihjäl mig. När vi återvänt började det regna, så vi tänkte ligga i vårt rum och vila en stund, men det tog inte många minuter förrän alla barn var i vårt rum igen.

Pyssel-lådan åkte fram och jag hjälpte barnen igång med stämplar, ritmallar, kritor, pennvässare, målarböcker, mönstersaxar och annat, och när de väl kommit igång blev det lugnt och trevligt.

Jag somnade som en sten och vaknade först efter en lång stund, då en av mammorna kom in och undrade om jag sett barnen...

Behövde tydligen sova.

Såg sedan till att fixa lite med bilförsäljningen, lite pappersjobb och några telefonsamtal som behövde tas om hand. Tydligen gör vi ganska mycket i firman hemma utan att tänka på den, för det blev ett himla sjå med allt när vi skulle vara borta i fyra dagar...

På kvällen satt alla inne i matsalen för att det regnade och blåste så mycket, så jag åt tillsammans med de andra. Barnen nattades med en gemensam film i vårt rum, och flyttades sedan åt var sitt håll. När jag åt lyssnade jag återigen på historier och skrönor, och eftersom det var fredag skulle delar av sällskapet in till Strömstad och partaja. Det passade mig utmärkt, när de for vid elvatiden stöp jag i säng och sov som en gris och noterade bara vagt när de återvände med buller och sång under natten... Även Mattias somnade som en stock.

// Ellen :)

Natten var som sagt mest spring och jag kände mig inte alls utvilad när jag vaknade den andra dagen. Jag var fortfarande lite skakig, ostadig och yr. Och frös. Dåsade till nio, trots att det började bli livat i huset redan vid sex på morgonen. Och vid den tiden ringde dessutom en bilspekulant, superstressad eftersom han inte nått oss på hemtelefonen dagen innan och vi inte svarat på hans mail! Fyra dagar hemmifrån och det utbryter kaos kring våra annonsbilar!

Mattias och de andra dykarna drog iväg ut strax efter nio, och jag fixade frukost till mig och Embla och sprang några vändor på toaletten. Trivsamt nog träffade jag på lite andra stamgäster i köket, sådana vi pratat med för ett eller två år sedan då vi också var på Källviken vecka 30.

Fick kämpa med frukosten, var så yr och diffus att jag ibland trodde jag skulle ramla av stolen, men till slut var jag klar. Ett lätt regn fick barnen att ge upp uteleken och komma in och se en film i vårt rum. Eftersom jag mådde rätt uselt tog jag det lugnt, borstade håret på mig och Embla, fixade flätor till henne och vankade lite fram och tillbaka mellan rummet och toaletten.


Filmvisning i Emblas säng.

Vid lunch var dykarna tillbaka och jag och Embla fixade lunch och åt. Satt först på trappan, men när Embla ätit klart och stack för att leka satte jag mig vid bordet under tallen på framsidan, dit också Mattias kom när han var klar i matsalen. Efter en stund skulle han dock tillbaks ut och dyka, och eftersom de andra mammorna tog med sig sina barn och åkte in till Strömstad blev jag och Embla ensamma kvar.

Tog med mig en ganska ledsen Embla (Jag vill också åka och handla mamma!) in på rummet och plockade fram pyssel-lådan. Embla gjorde några fina kort att skicka till släkt och vänner, och jag åt klart min lunch.


Embla pysslar och gör kort att skicka hem.

När vi heltröttnat på att sitta där och klippa och rita bestämde vi oss för att gå ut. Embla ville visa en utsiktsplats hon hittat på berget precis intill restaurangen, bara några tiotal meter från förläggningen vi bodde på, men på andra sidan ett krön så det kändes inte alls som om vi var så nära.


Årets "på klipporna-bild" av mig och Embla.

Satt på två olika ställen och spanade, och sedan bestämde vi oss för att ha picknick där uppe. Gick tillbaks till förläggningen och lagade mat och plockade med lite kakor. Precis när vi skulle ge oss av igen kom de andra tillbaks från stan, fullastade med kassar, leksaker och godis som de glatt visade upp, och Embla blev jätteavis. Påminde henne om att vi ju var på väg till en picknick, och då sken hon upp lite igen, och sedan tassade vi iväg.


Embla har hittat en bra utsiktsplats och spanar efter dykbåten.


Embla och jag har picknick på berget.

Satte oss på berget med utsikt över viken där dykbåten brukar ligga, och så åt vi och småpratade och hade det riktigt trevligt. När vi nästan ätit klart kom de andra barnen och ville vara med, och jag hade inte hjärta att köra bort dem, så de fick kakor och lekte sedan på berget vid sidan av där jag satt. Själv satt jag ovanför områdets enda stup, så ingen skulle råka gå för nära det.

Efter en stund såg jag dykbåten komma in, och ropade på barnen. De blev ivriga och rusade ner för att möta dykarna, och själv satt jag kvar på berget och vinkade till dem när de sprang förbi där nere. Var mycket trött och måste sedan ha somnat, för jag vet i alla fall att jag vaknade av att en mås flaxade precis intill mig!

Vacklade tillbaka över bergskanten mot förläggningen och nerför klipporna på andra sidan, yr, diffus och vinglig, och satte mig en stund utanför förläggningen för att vakna till. Dykarna kom efter att de ätit i matsalen, och barnen som varit i stan retades med sitt godis och sina nya leksaker och Embla fick det riktigt jobbigt en stund. Löste det genom att gå till kiosken på området, som tyvärr inte hade polkagrisklubbor som de andra barnen vevat runt med, men lite annat fick duga som plåster på såren.

Sedan städade jag av i vårt rum, det blir mycket sand när man dyker, leker i sand och bor i ett litet rum. Mattias kom in och la sig för att vila och lyssna på en bok och själv stöp jag på min säng. Då kom alla barnen in för att se på film i Emblas säng. Trött som jag var blev jag bara sittande tills det var dags att laga mat igen.


Mattias vilar ryggen och lyssnar på en bok.

Åt min mat ute tillsammans med alla de andra (Men är det inte TRÅKIGT att äta bara kött och grönsaker, ta lite öl vettja och det är klart att du måste äta lite godis ibland?! Undra på att man känner sig sjuk, krånglig och lite knäpp när det ska tjatas hela tiden...) och lyssnade på historier från dykningen, fräcka historier och roliga anekdoter. Barnen var kvar i vårt rum och såg på film tills jag gick och la mig.

Fick i alla fall sova ordentligt, sov som en gris hela natten utan att behöva gå upp en enda gång! :)

Dag tre i nästa blogg!

// Ellen :)

Haha, läser igenom det jag skrivit och ser på bilderna och tänker här och nu att OM jag valt att inte berätta allt hade mitt liv framstått som helt annorlunda. En pysslig, duktig mamma som hittar på saker och går på utflykt hellre än att shoppa... Synd bara att jag inte kan göra valet själv utan att det är mitt sjukdomstillstånd som tvingar fram situationer. Fast vi hade en härlig dag på berget, jag och Embla, kramades och myste i filten och pratade mycket, så det har helt klart sina värden mitt liv med, även om det ser annorlunda ut än för många andra. :)

Semstern var det jag skulle berätta om. Fyra dagar, tre nätter. På Källvikens kursgård utanför Strömstad, helt nära stugbyn Capri. I fel sällskap blir jag verkligen sjuk och handikappad. Det framkom tydligt under dessa dagar. Hemma har vi anpassat tillvaron efter mina förutsättningar, nu blev det riktigt tufft.

Veckorna innan avresan har jag ju inte mått bra, rasat i vikt och blivti rejält gul. Gallproblem gissade IFM-kliniken i Falun och skickade preparat. Jag kan väl säga att jag inte blivit sämre, men bra är jag INTE.

Vi kom iväg några timmar senare än tänkt i onsdags, och resan upp gick bra. Inga akuta toabesök på vägen och bara ett totalstopp på E6 norrut, vid Munkedal ungefär. När vi anlände hade de andra dragit ut på första dyket redan, så det missade Mattias. Vår rumsnyckel var lämnad till några dykarfruar som var på stranden med barnen, så vi fick knalla ner dit för att hämta den. Barnen började leka och vi satt och pratade en halvtimme-en timme, innan vi kände att vi behövde ta oss in i rummet och flytta in och vila.


Embla leker på stranden nedanför Källviken.

På vägen tillbaka (hundrafemtio meter, en uppförsbacke) fick jag vila tre gånger. När vi kom upp till rummet fick jag lägga mig en stund. Efter lite mat organiserade jag våra saker, och Mattias hängde med ut på andradyket.

Under seneftermiddagen satt jag ute och pratade med de andra mammorna medans barnen lekte, och då slog det mig verkligen att jag inte är som andra, friska mammor. Kände mig extremt utanför när de pratade om båtar och sommarhus och att ligga på stranden och fixa bränna och gå och shoppa...

Själv vet jag inte vad jag skulle med båt eller fritidshus och ligga och sola klarar jag inte, än mindre att gå och shoppa... Jag vill liksom bara bli frisk nog att klara mig själv, och tills dess hoppas jag få hjälp av en personlig assistent. Men när jag försökte förklara hur mitt liv ser ut och varför jag inte hade intresse av båt, shopping och solbad fick jag mest konstiga blickar och kommentarer som "men om du äter allt mår du säkert bättre" och "men om du blir gravid blir det säkert bra, jag har aaaaldig mått så bra som när jag är gravid - och dessutom får jag ju så fin hy då!" eller saker som att "men du MÅSTE väl äta lite godis ibland i alla fall, och dricka vin?!"

Öh? Mitt liv handlar mer om att överleva än om att glassa med att sola och åka båt och lyxa, faktiskt. Men det kommer jag aldrig kunna förklara så någon begriper, så jag skiter i det. Fast jag kände mig som sagt mer sjuk och knäpp än vanligt när sällskapet var som det var. Lutade mig tillbaka i stolen och läste en tidning och försökte strunta i det.

Första dagen kom således mest att bestå av uppackning, mat och vila. Ändå ville det sig inte riktigt. Under kvällen satt vi tillsammans ute och pratade allihop och några av dykarna grillade kammusslor som de plockat upp under dyket. Stora vackra skal och små fiskbulleliknande muskler som grillades.


Per grillar musslor, Mattias och Embla ser på.

De flesta smakade på musslorna, fiskbulleutseende och en smak som påminde om räkor tyckte Mattias, vilket Embla inte alls höll med om, men det grillades även korv så folk blev mätta. Jag satt med ute tills jag skulle natta mig själv och Embla. Då var klockan tio-elva någonting.

Behövde en påse till vår tvätt, och när jag tagit den ur mitt skåp i köket och skulle gå tillbaks till vår korridor snurrade det till. Jag höll på att missa dörren helt, för jag for iväg ett par meter åt fel håll och var på väg att falla, så på en meters höjd krachade jag in i en matgrupp i stället. Dessa jäkla yrsel/svimingsattacker!

Trevade mig försiktigt tillbaks till rummet och började krampa och skaka. Lyckades lägga mig ner och dåsade sedan genom natten med avbrott för toabesök och vattendrickande ungefär en gång i timmen. Kan ju säga att jag svor över att ha tredje rummet från toaletten och önskade mig det närmast i stället!

Framåt sex på morgonen började kroppen lunga ner sig igen. Man kan inte säga att jag vaknade utvilad.

Dag två får en egen blogg! :)

// Ellen :)

Japp, nu är det dags. Är trött och lite osammanhängande och fortfarande oduschad, men nu ska vi iväg. De andra samlades i Lidköping vid åtta i morse, men vi har meddelat att vi kommer senare, för vi visste redan från början att det skulle bli hårt för oss att hålla den tiden.

Har plockat av i köket, burit ut sista packningen och fixat med mat för semestern och matlådor för resan. Mattias har stuvat in dykutrustningen, vi har med oss våra egna kuddar...

Hur jag mår vet jag inte än, har inte hunnit känna efter, och för den delen brukar det inte märkas förrän jag börjar äta. Och det kommer jag göra i bilen.

Ha det gott, vi återkommer på lördag kväll! :)

// Ellen :)

Prinsessan Embla är lycklig. Igår slog hennes föräldrar knut på sig för att göra klart utklädningshörnet.

Det började med att jag fick en ide som Mattias nappade på. Vi har byggt det av plywoodskivor, och sedan har Mattias och Embla målat det tillsammans. Sedan har det stått i garaget och vi har väntat på att färglukten ska ge med sig.

Igår i regnet beslöt vi oss för att det var dags att ta in det. Dels för att få lite mer plats i garaget, dels för att det faktiskt kan vara lämpligt att avsluta sådant man påbörjat.

Först fastnade vi i trappan och fick ge upp och bära ut det igen. Sedan fick Mattias sätta fram stegen och knuffa upp det hela uppför stegen till balkongen. Där fick jag stå i hällregnet och hålla fast och balansera bygget tills Mattias kastat sig uppför trappan och kunde lyfta det över balkongräcket med mitt stöd.

Till slut hade vi baxat det hela genom övervåningen och in i Emblas rum. Mattias började sätta i spegeln med belysning, jag kom på att vi hade fönsterlampor med kristaller låg i en loppislåda och sedan satte jag mig vid symaskinen medans han fixade alla sladdar och borrade och ordnade.


Symaskinen och prinsesstyget. Svårt att själv komma med på bild... :)

Embla var så glad att hon dansade runt i rummet mest hela tiden.
Jag fållade och sicksackade och strök och fållade igen och mätte och grejade.
När belysningen var klar började hon hänga upp prinsessklänningar och sortera in sjalar och hattar och väskor. Halsbanden hängde hon upp på guldkrokar som vi köpt på Jula.

Vi höll faktiskt på hela dagen, men strax innan läggdags var draperierna på plats.

Så här fint blev det:


Prinsessan Embla vid sitt fina utklädningshörn. Bakom draperiet finns en hemlighet...


Tadaa! Kläderna hänger till vänster och till höger är det en fin liten sittplats vid byrån med krokar och lampor. Notera den "magiska" spegeln som blir som en djup tunnel...

Även idag har prinsessan Embla hållits i sitt skåp. Vi har sett henne i olika kreationer, orientalisk prinsessa, askungemundering, långa sjalar, prinsesskronor, handväskor, handskar...

Själv har jag packat i princip hela dagen, lagat mat och förberett vår lilla semester. Och varit på dass, säkert femton gånger. Vart helt slut. Men jag har rott iland vår packning i alla fall. Och dessutom verkar det som om magen blir bättre med de nya tabletterna jag satt in, så förhoppningsvis ska inte de andra i dykgänget behöva fly fältet. Eller behålla luftmaskerna på även efter dyken för att jag sitter och luktar illa... :)

Och Mattias har flängt runt som en tokig, först hämtade han en bil i morse, en Pegueot 406 hdi från -02. Sedan for han till banken, sen till en verkstad med en annan av salubilarna för att koppla upp den på datorn och sedan har han handlat. Och så kom han hem och började packa dyksaker, men sedan det drällt in familjemedlemmar och andra gäster så han har inte fått så mycket packning klar. Däremot har han fixat betalningen på två bilar som kommer senare i veckan, planerat att hans lillebror ska klippa gräset, instruerat sin mamma i skötseln av djuren och en massa annat.

Det har sina fördelar att bo granne med svärmor, det betyder att vi kan lämna hunden hemma och att det kommer springa folk i hus och trädgård fast vi är borta.

Nej, nu är jag supertrött och ganska färdigpackad. Vi ska försöka ta oss iväg hyffsat tidigt i morgon och kommer hem sent på lördag om allt går som planerat.
Ni som är beroende av mina bloggar får således hitta något annat att läsa i några dagar framöver, men sedan lovar jag att jag återkommer!

Kram på er alla! // Ellen *drar till Strömstad och slappar*

Har inte nämnt så mycket om min egen hälsa det senaste. Det mesta har fungerat så pass okej att det inte gått ut mer över vardagen än att det varit acceptabelt. I alla fall nu när Mattias haft semester.
Dessvärre har det gått utför igen de senaste veckorna.

Det började med en längre period av smärtor i buken, som hungerkramper, som störde sömnen och gjorde dagarna obekväma.
Efter grillkvällen med våra danska gäster förra lördagen sket det sig. Bokstavligen. Fast det händer ju så fort min kropp strular, nog fan ger sig magen. Och det brukar gå över om jag sköter mig och håller dieten och bromsar stressen och vilar och så vidare.

Den här gången verkar det inte hjälpa.

Förra veckan, när vi skulle på X40-träffen upptäckte jag att kläderna var för stora. Har gått i mjuka bomullsbyxor med resår och hasat, men nu när jag skulle ut bland folk skulle jag dra på mig ett par jeans. Och storlek 34 hade återigen blivit för stora. Snygg-BHn passade inte heller... Jag krymper alltså igen.

Jeans löste sig, har ju sparat alla mina miniatyrbyxor, de har ju kommit till användning då och då under mina sjukdomsår. Har även sparat mina 36:or, det var ju trots allt den storlek jag hade under ganska många år innan jag blev sjuk. Men nu blev det till att krypa i mina XS i storlek 32 igen. Tur att jag gått upp i storlek emellanåt, annars hade det inte varit något kvar av mig alls. Behån var rätt körd, det är bara att inse att det börjar bli dags att handla hem ännu en storlek mindre. Där ökar jag minsann inte ens under mina bättre perioder! Det innebär att jag på fyra år minskat fem kupstorlekar i BH. Något är allvarligt fel.

Jag äter ju liksom fyra middagar om dagen, drar i mig två kilo grönsaker och ett halvkilo rent kött om dagen!

Nå. Idag ledsnade jag på min havererade mage, är ju ständigt trött och småyr, och har återigen fått sår runt munnen och i öronen. Skulle nog kunna värma huset på metan... ;) Nej, det är faktiskt inte ett dugg kul, men jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt det så jag väljer att skratta.

I morgon ska vi iväg till kusten och bo fyra dagar på korridor med resten av dykgänget. Kul när man ockuperar toaletten tre-fyra-fem gånger på raken och sitter i kramper och dessutom DELAR toa med tio andra rum... Nej, inte alls kul.

Så jag ringde till IFM-kliniken i Falun, min egen näringsterapeut har semester. Jag misstänkte själv gallan igen, men kan inte örtbehandla den eftersom levern strulat en längre tid. Och dessutom har jag ju binjurarna som haltar.

Kvinnan jag fick prata med hjälpte mig att lägga om lite av mina tabletter, och skulle också skicka ner lite preparat som ska hjälpa till att läka och lugna slemhinnorma i magen.

Så nu är det väl bara att avvakta och prova sig fram igen. Enzymkapslarna som ska hjälpa till med fettnedbrytningen hade jag hemma så jag kan börja direkt, däremot det andra preparatet får jag vänta med tills det kommer, eller snarare tills jag kommer hem, eftersom vi nu är borta i fyra dagar.

Dessutom tyckte hon att jag skulle försöka få göra ultraljud på lever, galla och bukspottkörtel. Men eftersom sjukvården aldrig tar mig på allvar vet jag inte om jag orkar kriga med dem om det igen. Har haft gallhaveri förr, men då kräktes jag mest och svimmade, och den gången sattes jag som oprioriterad i en lååång kö på många veckor, trots att jag inte fick behålla någon mat alls och rasade i vikt med flera kilo i veckan. Så blir det när man är sjukskriven utan diagnos, det är en förbannelse när kroppssjukvården missbrukar psykiatrin och kallar allt de inte klarar själva för psykosomatiska åkommor.

Det vore ärligare om de erkände att de faktiskt inte förstår varför man mår så dåligt, men ändå kunde konstatera att jag ÄR dålig, och inte skyllde på mitt psyke. Om inte annat blir man ju knäpp till slut av att ständigt vara sjuk utan att någon hittar orsaken!

Jaja, nu ska jag försöka ta mig igenom dagen, packa och se till att få med all nödvändig mat och mediciner, kläder till oss alla och dessutom sysselsättning till Embla i händelse av dåligt väder. Jag ser trots allt fram emot att komma iväg och få lite miljöombyte, dålig kan jag ju lika gärna vara där som här, bara de andra i gänget överlever min asociala mage...

Förhoppningsvis kommer jag in i duschen också under dagen, har försökt med det i flera dagar nu utan att lyckas, har varit alldeles för ostadig för att kunna genomföra det.

Ska försöka blogga lite om gårdagen också om jag hinner och orkar.

// Ellen :)

Lördag morgon spydde Embla. Inte kul. Tredje dagen med feber och "jag mår inte bra". Mattias bäddade ner henne i hammocken för att hon skulle få frisk luft, och försåg henne med film, DVD-spelare, kudde, filt och vatten. Sedan for han till Johan för att fortsätta lägga tak.


Embla vilar i hammocken.

Där låg hon nästan hela dagen. Hon blev bättre efter hand. Själv fortsatte jag städa inne, plockade med tvätt och disk och drog fram symaskinen. Sicksackade ett tyg som ska användas till Emblas utklädningshörn och slängde det i tvätten. Sydde också ihop en prinsessklänning som gick sönder för ett halvår sedan, och som jag inte kommit mig för att fixa. Embla blev jätteglad och gick i den resten av dagen. I "att laga-högen" hittade jag också mina linnebyxor som gick sönder förra sommaren. Fixade dem också och kände mig riktigt nöjd. :)


Embla plockar hallon.

Lirkade i Embla ett par pizzabullar där i hammocken, och framåt sen eftermiddag ville hon ha middag också. Fixade köttsoppa och pannkakor. Sylten visade sig vara slut, så Embla plockade lite hallon och så körde vi på med spraygrädde och lite socker. Det var hon nöjd med.

Frampå kvällen kom Mattias hem. Johans tak är äntligen klart!

Nu gäller det bara att knyta ihop lite av varje inför vår minisemester, fyra dagar på kusten (i Strömstad) väntar! :)

Jahapp, livet har rullat vidare fast jag inte skrivit om det! :D

Embla blev ju dålig i fredags, och det har hållit i sig. Under lördagen rekondade Mattias Venton vi fick dagen innan, och Embla var jättevissen och låg i hammocken och tittade på. Själv försökte jag återfinna vårt hem, det hade rört till sig och försvunnit!


Mattias ångtvättar Venton. Lite kul - bilar ägda av utlänningar innehåller oftast nötskal! Bilar ägda av svenskar brukar ha ckokladfläckar... :) Olika vanor. :)


Mattias tvättar Venton och Embla ligger i hammocken och vilar.

Själv städade jag som sagt.
Började med att leta fram spisen och tvätta den ren, fortsatte med väggen bakom, fläkten och bänken intill. Fixade storkok med grytbitar och satte in en nötstek i ugnen innan jag fortsatte med att plocka ur disken och få rent även på den bänken. Bänken vid micron är alltid lika hopplös, där hamnar all post och alla tidningar, så den är alltid försvunnen. Tog flera timmar att få bort det som kunde klassas som skräp, men till slut så!

Kånkade ut pappersåtervinningen på trappan så Mattias kunde ta med sig den till återvinningen. Sedan skulle jag dammsuga också, men så långt kom jag inte förrän MatteR härifrån garaget dök upp med sin V40. Han har rivit av listerna på den, och nu var det limrester som höll på att driva honom till vansinne. Vi bestämde oss för att testa om ångtvätten kunde vara till någon hjälp. Det var den inte. Flydde in för att det började regna, och satt inne och pratade en stund. Vid uppehåll gav vi oss åter ut och började peta lite med värme, tvättbensin och lite ideer, men vi kom inte på något effektivare än den tvättning Matte redan påbörjat. Trist. Tur att han har semester en vecka till...

När Matte farit hem igen kom jag till skott och dammsög hall, kök, badrum och arbetsrum. Med en leonberger i huset får man drivor av grus och hundlurv som man kan begrava fötterna i, så det syns verkligen när man dammsuger, tacksamt!

Stöp sedan i soffan med en långfilm, och tvingade mig sedan att hänga en maskin tvätt tills jag stöp vidare uppför trappan och i säng.

// Ellen :)

Nu har lugnet sänkt sig över Knektebacken. Det känns skönt, det blev en riktig cirkuskväll med alla bilbyten och telefonsamtal och all röra.

Embla är sjuk. Det är synd om henne. Hon har legat på soffan mest hela dagen, haft huvudvärk och inte orkat äta något. Då och då har hon somnat. Vet inte om det är sexårständer på gång eller vad det är som spökar, men hon mår helt klart inte bra. Får hoppas det vänder i alla fall.


Embla somnar i soffan. Stackars lilla trollet.

Nu när det lugnat ner sig lite har jag suttit och bloggat en stund, gjort klart annonsen på Passaten och så fick jag ett tråkigt mail från de som köpte Land Rovern. Motorlampan lyser, och bilen drar vatten! Vilken tur att vi skrev en försäkring på den! Ska skicka över pappren till dem, och så hoppas jag verkligen de får ordning på bilen. Det är första gången vi använder begagnatförsäkring, men vi ville göra så när det var en så ny och dyr bil som vi sålde åt någon annan, just för att det inte skulle bli väsen om något hände.

Var också ute för att kika lite på Venton, det enda jag hann uppfatta vid inbytet var att det var en vinröd -93 som gått runt 18 000 mil.
När jag kom ut slogs jag av stillheten och den klara kvällsluften, jag skulle aldrig orka med att bo inne i stan!


Kvällens utsikt från min trappa. Grannens får går tydligen i någon annan hage, och över skogen hänger månen vilsamt.

Venton såg oförskämt fin ut i det sena kvällsljuset:


Venton vi råkade få i inbyte i kväll.

Vi får väl se om den håller måttet även i morgon... :)

Har fått ett mail på Saaben i kväll också, det vore fint om vi fick i väg den i helgen, ägaren har köpt en ny bil och behöver verkligen bli av med den. Från början fanns det en köpare på bilen och allt var klart, men denne försökta få hämta bilen utan att betala, och när ägaren vägrade försvann köparen helt... Och med den nya bilen beställd blev det lite körigt. Så jag hoppas vi kan få iväg den åt ägaren. Det är inte alla som har tid, ork och lust att sälja sina bilar själva. Jag kan förstå det. Jag har haft jättetrevligt i kväll, men kan inte förneka att det varit både rörigt och stressigt, och nu är jag faktiskt riktigt trött.

Godnat på er, det ska bli intressant att se hur resten av den här helgen utvecklar sig. Nu har jag fyra bilar kvar på annons, och en Vento som ska säljas när pappren kommer... :)

// Ellen :)