Lovade ju att ni skulle få se dagens knasigaste bilder, och här kommer de, tillsammans med en liten hyllning till motivet! Bilderna är tagna i tisdags kväll.


Mattias har just satt in Emblas skämttänder i munnen på Lofar. Fånigare uppsyn får man nog leta efter!


Så här ser tänderna ut - Mattias lyfter på läpparna och visar. Vi har nog världens medgörligaste jycke!?


Bläh! Det var skönt att spotta ut tänderna! Fast den här bilden blev nog den allra roligaste i hela serien! :)

Kanske ska tillägga att hunden även idag har haft tänderna på sig, nu utan att Mattias behövde hålla i näsan, vi talade om hur FIN han var och han satt lydigt med tänderna och såg fånig ut och vi kämpade för att hålla oss för skratt... Hur många hundar klarar av att sitta med löständer bara för att någon tycker det är roligt? Han är fantastisk, luddbollen.

Avslutar med ett par av mina favoritbilder av honom, så som jag oftast upplever att han är, snäll, mjuk, luddig, stor och med näsan mitt i det man själv håller på med.


Lofar hemma på gården. Den stora svarta näsan är alltid i närheten och fluffig och söt och trevlig är han.


Här sitter han intill oss och är med när vi fixar min gamla cykel till Embla våren 2005. Stor, mjuk och trivsam!

// Ellen :)

Efter måndagens plötsliga blixtyrselattack med efterföljande kollaps var jag ganska medtagen på tidsagsmorgonen. Embla och Mattias drog iväg till simskolan och jag vacklade runt i huset med stöd av väggarna. Till råga på allt hade jag ett par problem som behövde lösas.

Motorlampan på Marean lyste, och jag fick börja jaga efter en verkstad som kunde läsa av felkoder. Närmaste verkstaden var fullbokad hela veckan, och kunde ge oss tid först nästa vecka. Inte bra. Bilen är på annons, jag kan absolut inte köra och nästa vecka ska Mattias jobba!

Ringde vidare, och fick ett fint mottagande i Skövde. De klämde in oss på en tid som egentligen inte fanns på onsdag eftermiddag. Perfekt! Ringde också och beställde en ny framruta då den gamla spruckit iväg efter ett stenskott. Det blir byte kommande onsdag, så bilen får ligga kvar på annons men vi lämnar inte iväg den förrän rutan är bytt.

Till råga på allt fick jag tillbaks Focusen! Svärmor skulle ju ha den, det var den perfekta bilen för dem, men nu har hon fått besked om ögonoperation till hösten och kommer därmed inte kunna köra bil förrän tidigast framåt januari-februari. Och då kändes det fånigt att köpa en bil till och ha två bilar tills vidare när bara en person kan köra, tyckte de. Så den kom hit igen, trots att de sagt att de skulle ha den bara ett par dagar tidigare. Den har ju stått hos dem en vecka för övervägande innan.

Efter lunch satt jag ihop hjälpligt och begav mig utomhus.

Mattias rekondade Marean invändigt och jag tog Focusen till ett sommarställe granne med oss för fotografering. Kan ju inte plåta alla bilar i vår egen trädgård, det ser ju fånigt ut till slut! :) Givetvis kom grannen, eller faktiskt TVÅ olika grannar från varsitt håll och ville prata lite. Den ena grannen föstod inte varför jag fotograferade den blå kombin, den skulle vi ju inte sälja hade Mattias sagt. Det tog en stund att förklara för honom att det här var en blåmetallic Ford Focus och att vi själva åker i en illblå Volvo V40. Han tyckte inte det var någon skillnad... Hmmm... :)


Ford Focusen. Samma bil som....


...det här? Ursäkta, men jag hade ingen bättre bild av vår bil i galleriet... :)


Den andre grannen var fortfarande mycket nöjd med sin 20 år gamla 760 som gått 33000 mil. Bra att någon trivs med sin bil, även om jag gärna sålt honom en ny(are)! :)

Inne igen fixade jag upp annonsen på Focusen, och den är nu den billigaste kombin från -99 när man söker på angränsande län. Och absolut inte den sämsta, troligen en av de bättre eftersom den är helt rostfri! Så jag tycker den borde vara attraktiv.

Efter middagen störtregnade det, och jag följde med Mattias till Willys och handlade. Pantade burkar, VARFÖR blir maskinen alltid full när man bara har fem burkar kvar? Nå, det löste sig och Mattias hade nästan handlat klart när jag kom ifatt honom inne i butiken. Skönt. Kroppen värkte och magen kändes som en tvättmaskin i centrifugläge. Trött var jag också. Embla var dock nöjd, hon hade köpt skämttänder och en skorpion i tiokronorsautomaten.

När vi kom hem stod ett par kompisar i trädgården. Staffan var deppig, hans "fina" mattsvarta gamla Ford hade fått körförbud i en flygande besiktning, och nu visste han inte vad han skulle ta sig till. Mattias diagnos blev nya bromsbackar så kanske bilen skulle kunna klara en vanlig besiktning, för det visade sig att det var dags för en sådan också. Staffan skulle fixa delar och komma tillbaks för mer hjälp. Som "straff" för att han utnyttjade Mattias fick han hänga med till Skara och ta hem en 626! :D

Under tiden plockade jag in maten och hängde en maskin tvätt, nattade Embla och lagade middag för fjärde gången. Maria handräckte med tvätten och fixade eget kaffe, bekvämt med gäster som sköter sig själva! :)

När pojkarna kom med Mazdan visade den sig vara jättefin. En -95a som gått 20 000 mil, men den är helt rostfri?! Och ytterst välvårdad inuti. Fantastiskt! :) Fast den kan vi inte sälja förrän vi fått pappren på den!

Så nu står det alltså fyra salubilar på gården, Galaxyn, Focusen, Marean och 626an. Men Marean och 626an kan vi inte sälja riktigt ännu. Det börjar bli trångt här! :)

Under kvällen tog jag slut, det kändes som om batteriet dog, men innan jag stöp i säng fick vi oss ett gott skratt. Lofar fick prova Emblas skämttänder. Det får ni se i en egen bild-blogg när jag tömt kameran... :)

// Ellen :)

I måndags var inget planerat men det kom att hända en hel massa i alla fall!
Kom upp och fick i mig frukost utan alltför mycket smärtor och besvär, och Embla och Mattias stack iväg på simskola.
Eftersom jag fick en halvtimma över mellan frukost och lunch bestämde jag mig för att försöka ta en dusch, Mattias och Embla skulle ju komma hem vid lunch i vilket fall, så skulle något hända var de ju ändå på väg.

Duschen gick bra, även om den gick snabbt och jag var helt slut efteråt. :)

När jag sköljde håret hörde jag att det bankade på ytterdörren, och när jag var klar öppnade jag badrummsdörren och hojtade ut i huset. Det var inte Mattias och Embla, utan min styvfar Björn och hans tant Gerd. (Ja, det är komplicerat, men han var min styvfar från att jag var fyra tills för en handfull år sedan, och har nu varit tillsammans med Gerd några år, men han förblir min styvfar oavsett vem han bor med!).

Har inte sett dem på flera månader så det var såklart himla kul att de tittade in. Fixade lunch och åt, Embla och Mattias kom hem, telefonen ringde. Klart rörigt en stund där alltså.

Bland annat ringde en stödperson från kommunens psykiatri och ville boka en tid för att träffas hemma hos mig i nästa vecka. Blir så trött. Här har jag sökt personlig assistent för att få hjälp med att klara göromål i vardagen, och får i stället en stödperson från psyk som ska komma någon timme varje vecka?!
Varför kan de inte acceptera att min kropp kollapsat, utan måste göra kroppssjukdom till en psykfråga? Det är rätt irriterande. Men jag ska i alla fall träffa den här kvinnan och se om hon kanske kan förstå problemet och hjälpa mig att få rätt hjälp.

Efter lunch drog vi iväg till Nicke och Lotta, eftersom Nicke hade problem med sin gräsklippare och behövde hjälp. Jag och Embla umgicks med Lotta och barnen och hade trevligt under tiden. Blev till och med en liten promenad med Lottas barnvagn, säkert 500 meter. :)

Kom hem igen lagom tills det var middagsdags och medans jag lagade mat, startade en tvättmaskin och plockade disk fick Embla för sig att måla sina naglar. Jag mådde skit och fick fly ut på grund av lukten! Är så less på detta! Blev sittande ute på en bänk och åt middag.

Mattias började spika panel på kallgaraget och själv passade jag på att gräva fyra hack i gräsmattan och stoppade ner några av de buskskott jag norpat hos Maria dagen innan. Blev fint, även om jag blev mycket trött. Av att stoppa ner spaden på fyra ställen och bända lite. I sandjord. VILL ORKA!

Såg sedan dinosaurieprogrammet på TV med Embla och översatte de engelska partierna åt henne. Den här gången handlade det om jätteinsekter! Nattade Embla och hängde tvätt samtidigt.

Sedan kom en släkting som haft Marean ett tag. Den skulle återlämnas och ersättas med vår gamla Opel. Dessvärre hade motorlampan på Marean tänt sig på vägen hit och det vållar ju oss en del bekymmer. Mattias gav sig ut och felsökte utan att hitta något. Måste således boka in den för felsökning. Jobbigt när bilen är ute på annons.

Satte mig och åt middag igen, sista middagen för dagen. Medans jag satt där och åt och kollade igenom posten fick jag plötsligt en blixtyrselattack och höll på att ramla i golvet!

Blev kallsvettig och kräkfärdig och började frysa, hamnade på toa och fick dricka massor av vatten. Vankade och masserade och försökte få kroppen att sluta krampa, det gick sådär. Fortsatte äta, sprang några vändor på dass och bäddade om Embla.

Åter i köket hörde jag ett krafsande och upptäckte en stor åkermus på golvet! Den traskade utan brådska framför diskbänken och försvann sedan in bakom diskmaskinen! Mattias fick gillra fällorna! Brukar inte få in möss så här års, och den här var riktigt stor! Tyvärr söt också, men det hjälps inte om man är inne i mitt kök!

Kom till slut i säng med mycket vatten och med yrsel och kramper. Lyckades ändå somna och vaknade bara en gång under natten med värk överallt och var tvungen att gå på toa. Jobbigt när armar och ben värker och domnar så att man vaknar!

Jaja, det vänder väl!

// Ellen :)

Här har det fixats och donats lite och vi har dessutom hunnit vara sociala.

Vår stora syrenhäck fick sig en omgång med häcksaxen i lördags. Kompisen kom för att hämta sin bil, och när han fick klart för sig att vi tänkte klippa häcken fick han hemskt bråttom hem igen... :)


Fick häcken klippt, det blev fint.


Embla målar sitt utklädningshörn. Till höger ska det stå en liten byrå och i hålet ska en spegel med belysning monteras. På vänstersidan ska alla prinsessklänningar hänga... :)

Medans jag åt målade Embla och Mattias utklädningshörnet, jättetjusigt.
Sedan körde vi riset till svärmors kompost.


Detta är sommar för mig. Jag åker bakpå traktorflaket ihop med klippet från syrenhäcken, Embla sitter i knät på Mattias som kör, hunden strosar fritt och vägen till svärmor är nyklippt. Det bara doftar av sommar! :)

Och så pratade vi om Focusen. En blå jättefin kombi med dragkrok, precis en sådan bil de ville ha. Fast de gick ju och impulsköpte en gammal Mondeo för ett par månader sedan. Men nu när den perfekta bilen dök upp skulle de ha den, och vi fick också det beskedet när bilen stått hos dem i fyra dagar. Således behövde vi inte annonsera ut den.

I söndags flyttade vi till Maria och Johan. Det kändes så i alla fall. Matlådor, extrakläder och dessutom lite råvaror för att kunna göra matlådor fick jag ta med mig. Efter lunch satte killarna upp två byggställningar (våra) på Johans hus inför ett kommande takbyte, och sedan drog vi på turne.
Typ. Först kollade vi på ved, sådana där stora virkestravar ute i skogen. Sedan undersökte vi en kompis timmervagn. Och hunden passade på att bada i hans kräftdamm. Huset heter Paradiset, och det är verkligen passande den här tiden på året: Trädgården är full av präsktragar, liljorna blommar i dammarna, fiskarna slår och hönorna går och sprätter. Mitt i detta solar sig katten och dessutom börjar frukt och bär mogna i landen. Härligt!
En snabbis till stan för att hämta lite Pizza fick avsluta turnen, och samtidigt fick hunden lufta sig lite på torget. Hade glömt koppel, men vad gör det när det är lagom att hålla i halsbandet när jag går rak...? :)
Till slut var vi tillbaks hos dem och jag fixade middagen och gjorde dessutom en köttfärslimpa för infrysning. Innan vi åkte hem grävde vi upp lite plantor att ta med också, så lasset hem var nästan större än lasset vi hade med oss dit, trots att mycket mat var uppäten.

Helgen avslutades med klassikern Fast & Furios på TV, det enda bilrelaterade på hela helgen, vi har alltså varit LEDIGA i flera dagar! :)

// Ellen :)

Ja, jag mår ju som jag gör så midsommar är ju inte så mycket annorlunda mot andra dagar. Mycket ont blev det. Och det krävdes mycket koncentration för att gå och stå. Men det blev en bra midsommar ändå tycker jag.

Vi åkte ner till bygdegården (jeans och stövlar på) och deltog i dansen kring stången.


Vi dansar runt stången, fast Emblas krans som jag gjort av humle ville inte sitta kvar under små grodorna... :)

Och sedan var det kaffe och tårta också. Gräddtårta med jordgubbar, Embla älskade den och tog två bitar. Fast den andra orkade hon inte äta upp. Men det löste Kjell, vår granne, som gärna ville ha mer tårta men inte riktigt kunde med att gå och ta om... ;)


Tårtätarbarnet!

Även om jag inget åt så var jag med. Och Embla var mycket nöjd. Och Mattias blev sittande med en biltokig bybo och pratade vid kaffet.

Efter tårtan dök det upp fler barnfamiljer som missat dansen, men det fixade sig med att det blev några varv extra så att alla blev glada.


Andra gången behövde inte ALLA föräldrar vara med... :) Vi brukar förresten ha en stor midsommarstång, men på grund av vädret kläddes i stället ett klädhängare så att festen skulle kunna hållas inne vid behov. Men nu var det uppehåll så vi kunde dansa ute. Stövlar och regnjackor funkar fint på fest i byn! Bra by! :)

Sedan hem och äta och vila en stund, och vid halvsju kom Johan och Maria, och så åkte vi upp till grannen som hade öppet hus, han fyllde 40. Han bjöd de andra på grillad fläskfile (jag kan som vanligt inget äta förutom mina vanliga tråkiga rätter) och själv satt jag och småpratade lite med Tonys personliga assistenter som skötte grillarna och några gäster som också tog stolar och placerade sig i garaget där grillarna stod. Nere i partytältet var det så mycket folk att jag inte riktigt orkade, tyvärr, för jag ville gärna, jag är ju en social person... :)

Det var trevligt, det är liksom bara bra folk kvar kring Tony nu ett antal år efter en svår trafikolycka, de andra har försvunnit och är nog egentligen ingen förlust.

Efter någon timme var jag ganska trött och Maria började få lätt panik och ville HEM! (Ja, jag pratar om svåra panikångestattacker). Jag vågade mig på att köra hela kilometern hem till oss på grusvägen, och väl där "landade" både jag och Maria med mera mat för min del, kaffe och cigaretter och lite tabletter för hennes.

Fick Embla i säng och framåt elvatiden kom gubbarna traskande, de som skulle kalasa och krypa hem suckade mest över sina beresta ölar. Det här var nog tredje tillfället Mattias kånkat iväg dem för att försöka dricka upp dem, men ändå kommit hem med dem igen... :)

Vid midnatt var jag så trött att jag inte längre kunde sitta upp, och då kom Johans mormor och hämtade dem. Själv stupade jag i säng och har sovit så när som på de gånger jag vaknar av att jag har kramp eller sovande kroppsdelar eller mycket ont...

Och nu håller jag på att äta för andra gången idag. Annars käns det som om jag skulle kunna sova ett dygn... :)

För övrigt verkar det som om resten av helgen kommer erbjuda bättre väder än gårdagen, så nu kanske man skulle kunna vara ute och få lite gjort.

Ta hand om er!

Kramar / Ellen :)

Nu har det varit några dagar då jag inte hunnit/orkat skriva. Mattias har semester, vi har rekondat klart Volvon, sålt LandRovern, satt stängsel och hämtat lite virke bland annat, och så mycket mer än det varken hinner eller orkar jag. Äter och vilar mest. Är så trött och har så ont, och det är inget som är kul då.

Idag fick jag välja att laga matlådor att ta med mig när vi ska till grannen ikväll, han fyller 40 och har öppet hus, och därmed fick jag avstå duschen, för jag orkar inte både laga mat och duscha samma dag. Mattias har dammsugit lite så det ser hyfsat ut här hemma.

Vi kommer försöka åka ner till bygdegården så att Embla får dansa kring midsommarstången, och sedan ska vi som sagt till grannen en sväng.

Ni som ska ut och åka, kör försiktigt, och räkna med att era medtrafikanter kanske inte visar den hänsyn man skulle önska. Tänk då till för att kunna täcka även deras misstag, jag vill se er alla välbehållna efter helgen!

Igår var det sommarsolstånd. Vi firade inte, fast vi brukar försöka uppmärksamma alla fyra ljushöjdpunkterna på året. Dock tog vi vara på ljuset och stängslade till halvelva i går kväll. Det var härligt. Tyst och stilla och en tunn dimma som kom smygande över ängen. Göken hördes i skogsdungen och det doftade himmelskt av den fuktiga sommarmarken.

Embla och jag slog upp göken i fågelboken vid nattningen, och sedan satt vi och tittade på jordgloben sedan jag förklarat vad sommarsolstånd, vintersolstånd, vårdagjämning och höstdagjämning är. Vi hittade mycket spännande på jordgloben, men till slut fick jag ställa undan den och släcka så hon fick sova... :)

Sköt om er och ha en härlig midsommar! :)

// Ellen :)

Jag är mycket belåten med dagen. Den har varit ovanligt bra TROTS att jag höll på att bli liggande i morse. Hämtade tidningen och insåg att det skulle bli en vansinnigt varm dag, och kom fram till att det var lämpligt att städa poolen och byta vatten i den. Embla och Mattias var på simskolan och vid lunch skulle en vän komma med sina två barn.

Jag tog med skrapan och släppte korken och började tappa poolen. Inne var maten på spisen, men jag tänkte fixa poolen först så att den hann bli lite varm innan barnen kom. Jag såg på det virvlande vattnet och rakade lite utmed kanterna och fixade. Till slut var poolen tom och jag skrapade rent och spolade det sista och började fylla. Skulle då gå in och äta frukost under tiden, men jag höll på att inte hitta in! Var helt omtöcknad och förvirrad och fick verkligen kämpa för att ta mig till ytterdörren. Väl inne hade jag blivit hel solblind av att sitta vid poolen och greja så det tog nästan en kvart innan jag såg något, allt var som i en mörk dimma!

Mycket obehagligt var det, men efter någon timmes ätande repade jag mig, och under eftermiddagen har jag varit helt okej. Det jobbiga släppte någonstans efter lunch.

Då hade Martin och barnen kommit också, och han var så nöjd med sin Opel. Det är alltid kul när man hittar rätt bil till någon. Idag satte Mattias in en stereo åt honom också, vi hittade en helt okej Blaupunkt i garaget med CD-spelare och allt, och den hade dessutom löstagbar front vilket är nödvändigt när man bor i Stockholm som Martin och hans familj gör.

Efter några minuter hade barnen "hittat" varandra och lekte hur bra som helst, och jag kände att det varit värt besväret att fixa poolen direkt på morgonen. De åkte rutchkana och lekte i timmar. Och när de inte var i poolen var de under sälgen och klängde i tarsangungan eller repstegen. Det var bara ett problem. Tre barn och två lekprylar.

Pojkarna hade också funnit varandra efter en sopplunch som Martin tagit med och bjöd på blev det först lite bilpyssel och sedan var de tvugna att undersöka Mattias X-box och de spel han gillar och... Ja, jag ville inte störa dem helt enkelt!

Jag löste det, vilket jag är jättestolt över! Vi har en hängstol som vi inte satt upp i år, för att den grenen vi brukat använda sitter nu leksakerna i istället. Gick några varv och spanade upp i trädet och kom fram till att en viss klyka borde funka. Men den var mycket högt upp. Började med att försöka få fram ställningen till hänggungan, som var illa klämd bakom en massa byggskivor. Slet som ett djur i tjugo minuter, fick flisor i fingrarna och klämde mig och blev helt ingnuggad med rödfärg från ytterväggen men till slut fick jag loss den. Hittade ett rep och återvände till trädet. Högt! Hemskt högt! Jättehögt faktiskt!

Det kvittade hur jag kastade och grejade, inte sjutton fick jag repet där jag ville. Hämtade stegen och klättrade upp, saknades två-tre meter till. Lyckade dock kasta repet över rätt klyka till slut och var mäkta belåten med mig själv. Klättrade ner och tog undan stegen (Hade hela tiden sällskap av tre barn som ställde frågor om vad jag gjorde, varför och hur lång tid det skulle ta, om det skulle vara så högt, tänk om den blev FÖR högt... TÅLAMOD! ;) )...


Flickorna i hängstolen!

Embla fick springa in och hämta själva hängstolen som jag tvättade i höstas och nu var den ett enda stort nystan. Till slut lyckades jag dock få upp hänganordningen på lämplig höjd och hängstolen krokades fast i densamma och TROTS Emblas vilda protester var jag först att använda stolen - ville ju gärna se att den satt kvar och inte trillade ner på/med dem som sitter i... Håller den för mig håller den för barnen, och den höll! Jäklar vad stolt jag var. Vek undan tvätten och plockade ur diskmaskinen av bara farten eftersom jag fick en sån kick av min bravad! :D

Efter att vännerna åkt fortsatte Mattias med rekonden av vår V40, medans jag lagade mat. Rekonden har pågått några dagar nu och har blivit ganska omfattande:


Mattias började rekonda lacken på vår bil i förrgår. För att slippa vitflammiga fula lister maskerade han allt svart innan han började polera, tog sin tid men är värt besväret!


Mattias med polermaskinen i högsta hugg.


Det blir onekligen ganska blankt!


Baklamporna blev rentav som nya efter poleringen!


Småfläckar är perfekta att ta med en dremmel.


Det sista i går kväll målade han i grundfärg i alla märken, och under dagen idag har de även målats i med blått ett par gånger.

Tog med mina matlådor och så stack vi till stan. Behövde fixa en present till grannens fyrtioårskalas, dit vi ska på midsommar, och dessutom behövde vi fylla på matförråden en aning...

På vägen hem tittade vi in hos Jstorm här på garaget, en kompis sedan tonåren. Han har sålt sin S40 T4 som han köpte av oss för några månader sedan, och nu hade han ett nyförvärv, som vi tog oss en titt på.

Visst, bilen var i fint skick och hade mycket kul saker och så, men jag tyckte den var väl gammal. Det syntes framför allt på designen på inredningen. Men det är inte min bil, så det är bara att hoppas att han blir nöjd med den och trivs. Den skulle komma upp på Garaget under kvällen, så ni får väl hålla utkik...

När vi kom hem skulle Mattias avsluta lackrekonden på vår V40, och själv packade jag upp matvarorna. När det var klart gick jag ut och eftersom jag var sugen på det färdiga resultatet med Volvon så började jag dra bort maskeringstejpen. Mattias har maskerat alla lister, eftersom vi vet att de är svåra att få snygga om man får polermedel på dem, de blir vitflammiga och urtrista. Så han tog sig tid att maskera ordentligt.

Jag TÄNKTE i alla fall ta bort maskeringstejpen.
FAN vad den satt!
Och lim blev det kvar!
Och pappersbitar.
Tejpen bara remsar sig.
TEJPHELVETE!

Kan ju säga till er alla - KÖP INTE ÖBs MASKERINGSTEJP!!!

Vi har inte gjort det förut, och nu åkte den med eftersom vi ändå var där och ändå behövde tejp, och tejp är väl tejp, typ, och ALDRIG MER!!!


Inte kul att försöka ta bort denna maskeringstejp från ÖB!

Bilen ser fördjävlig ut, jag har pillat tejp i en timme och det sitter massor kvar. Limmet har Mattias fått tvätta bort med samma slags bensin som han använder till att lösa lim på torrdräkten, det funkar men är ett skitgöra som tar hur mycket tid som helst!!!

Så nu har vi att göra en dag till med vår lackrekond, för det tar nog hela dagen att få bort all tejp som bara repar sönder sig och sedan bensintvätta bort allt lim.


Bilen nu ikväll, vi har nog att göra en dag extra med tejphelvetet!

Jaja, bär med er varningen, här åker rullen i soporna nu! KÖP INTE MASKERINGSTEJP FRÅN ÖB!!!

// Ellen :)

Sådär ja, då var det vardag igen. Märker ingen större skillnad, eftersom Mattias har semester, men idag började simskolan så Embla och Mattias har åkt iväg. Jag fick hjälpa till med att förbereda, packa badkläder, RÄTT handduk (rosa eller lila, och när jag tog fram disney-prinsess-handduken uppfyllde den alla krav med råge...) och nu på morgonen har vi borstat och flätat och fixat. Det var en glad tjej som for iväg för en stund sedan! :) Hoppas det blir roligt och att hon kanske lär sig simma på de här två veckorna, för det är ju en sak som är bra att kunna. Inte minst med tanke på att vi bara har en kilometers grusväg ner till sjön och där finns både hamn, klippor och sandstrand.

Under helgen har jag varit hemma och grejat. Mattias har varit på kusten och dykt under lördagen.


Lilla kärran för dykprylarna. Skönt att slippa lasta sönder bilen.

I fredags förberedde han lilla nya dykkärran, med lastöglor för lufttuber och lite sådant, och så drog de iväg tidigt i lördags morse på ett vanligt klubbdyk. Sju personer i Galaxyn, och lilla kärran bakom (hur fånligt såg inte det ut då?), och så fem i en annan bil med dykbåten på släp. Den här gången hamnade de i Lysekil, och hade ett par trevliga dyk. Dock var det en gästdykare med, en dykinstruktör från Sydafrika som var tillsammande med en av klubbmedlemmarnas chefs dotter...
Ja, hur som helst hade chefen föreslagit att han skulle få hänga med och dyka. Först såg han fundersam ut över hur mycket grejor alla kånkade runt på. Sedan över att alla drog på sig flytoveraller som ser ut som scooteroveraller. På vägen ut i båten började han frysa lite smått. Innan dyket drog alla på sig underställ, extratröjor och torrdräkter, lufttuber, dubbla regulatorer med frysskydd, batteriaccar och stora lampor... Han stod tålmodigt och väntade i sin fyra millimeters våtdräkt och tyckte de var lite löjliga.

Efter första dyket kom han upp i båten och konstaterade att det var inte riktigt samma sak att dyka i nordiska vatten som i Sydafrikanska. Det var jättekallt och jättemörkt! Men han ville absolut genomföra även andradyket trots att han skallrade tänder, så på vägen hem körde de med värme i bilen för att tina upp honom... :)


En bild från dykveckan sommaren 2005, det är ingen liten båt att släpa runt på.

Dykkärran fungerade utmärkt, sedan båten lagts i krokade de av kärran och använde den som skottkärra, körde ut den på bryggan ända fram till båten och slapp släpa alla saker för hand. Bra, eftersom varje utrustning väger runt 100 kilo, plus att det är en hel del grejor som hör till båten också. På förra bilen gick fjädringen efter två dyksomrar, nu tänkte vi slippa det problemet.

Embla och jag gick hemma och småplockade, rev lite i landet, gjorde lite matlådor, slappade vid TV-n, band upp mitt morsdagsträd ordentligt och körde en tvättmaskin. Stillsamt alltså.

Igår blev det mest bilpyssel. Först fotograferade vi den Fiat Marea Weekend som hämtades för en dryg vecka sedan, pappren har kommit så det är dags för annons.
Den är lite kul med sin speciella baklucka. Dessutom har den vita mätartavlor, vilket verkar vara ovanligt, och den har bara gått 7000 mil.


Marean.


Den roliga bakluckan som man öppnar i två delar, hur man vill.

Själv fortsatte jag rensa i landet och Embla hjälpte till att plantera ut lite pumpor och den enda majsplanta som tog sig vid sådden.

Mattias gjorde LandRovern leveransklar, vaxade och rekondade inuti, och sedan ställde vi den på garageplanen och trädde på en bilpåse. Köpte den i torsdags och tänkte testa om det är bra, bilarna hinner bli dammiga och kladdiga under träden annars, och ganska ofta får vi fågelbajs på dem också och får tvätta om dem både två och tre gånger innan en försäljning.
Men nu ska bilen hämtas på torsdag, fast det var perfekt vaxningsväder igår så Mattias passade på. Nu är det bara att hoppas att bilpåsen är bra också!

Sedan slog vi ner några stängselstolpar för att vi ska flytta på ett staket som rasat omkull. Eftersom det regnat gick det sätta stolp utan att spräcka dem, vilket gärna händer om det är alltför torrt i marken.

Efter en grillmiddag ute tog Mattias fram vår V40 och gav sig på den först med nya grovdammsugaren och nya minimunstycket - supereffektivt - och sedan med polermaskinen. Dock satte tiden stopp för arbetet, vid halvelva kom daggen så han fick ge upp, men vilken BLANK Volvo vi håller på att få! :)

Själv nattade jag lilltrollet och lyfte upp annonserna på Galaxyn och Marean, hoppas få iväg någon av dem i alla fall innan vi hämtar Focusen på onsdag. Är fortfarande väldigt glad för att vi fick iväg 850-in! :)

Galaxyn har vi ju haft ute förut, men den är svår att sälja eftersom vi hela tiden behöver den till något själva... :) Mer praktisk bil är nog svårt att hitta, men vi är bara tre i familjen så det känns lite löjligt att behålla den när vi egentligen bara behöver vår V40. Men nu har jag gjort en ny annons med fler bilder av inredningen och dessutom har vi servat klimatanläggningen så den är i topptrim!


Den nya huvudbilden till annonsen.

Åh, glömde förresten berätta, i fredags var ju han från kommunen här också, för att fortsätta sin utredning om jag ska få personlig assistent. Två och en halv timme satt vi och pratade. Jag var så trött efteråt! Och inget är självklart, men det känns som om han tar till sig problemet och försöker hitta lösningar, men vi får väl se hur det går. Det känns bra i alla fall, även om jag var hemskt trött hela lördagen efteråt.

// Ellen :)

Ja, jag skrev ju tidigare om mina fantastiskt snygga ben! ;)

Dock har misshandeln av benen gett en immunreaktion som heter duga, jag är helt igenkörd i svalget och känner mig brakförkyld. Fick frossa dagen efter och har nu huvudvärk, och är helt igenkorkad i näsan och upp mot öronen. Fick också tandvärk och värk i muskler och leder.

Jaja, SÅ allvarligt tyckte jag ändå inte det borde bli med smärtan från epilatorn, men det var tydligen mer än min kropp pallade. Är så less på det här nu.

Jag saknar mitt gamla liv, med camping på Mantorp, bilträffar, kanotpaddling och fjällvandring! För att inte tala om alla fotosessioner. Och föreningslivet med trädgårdsföreningen, medeltidsföreningen och fotoklubben.

Som pricken över i-et har jag dessutom tappat bort större delen av mitt umgänge. Fast å andra sidan spelar väl just det mindre roll, för hade det varit människor som verkligen satte värde på vår relation hade de tagit sig till mig när jag blev sjuk. De som är kvar nu efter alla sjukdomsår vet jag ju att jag kan räkna med! :)

Jag har förresten fått besked från försäkringskassan om att jag fått två år till med sjukersättning, vilket betyder att jag fortsätter få min feta pension om 6000 kronor varje månad. Det är bra, det täcker min behandling! :) Leva får jag ju göra på gubben för till det räcker inte pengarna...

Om en timme kommer dessutom handläggaren från kommunen för att fortsätta ställa frågor för utredningen om personlig assistent. Min läkare har tydlingen inte haft tid att svara på frågorna handläggaren skickat under de sju veckor som gått, men handläggaren ville ändå gå vidare med ärendet innan semestrarna gör att allt avstannar.

Jag hoppas besöket ska gå bra, behöver verkligen hjälp när Mattias jobbar. Och utan hjärnkador är det inte självklart att man får det genom LSS-lagstiftningen.
Håll en tumme för mig är ni rara! :)

Jag har också skrivit till tandläkaren och frågat henne hur vi ska gå vidare med behandlingen, och hoppas få rätsida på det de kommande veckorna.

Nej, måste fixa lunch innan han kommer!

Ha en bra dag, vänner! :)

// Ellen :)

Till slut, idag, blev 850-in såld! En trevlig värmlänning som jag mailat med några veckor lyckades få loss tid och kompisar och kom ner. Han hade ju sett det mesta av bilen på bilder innan, så det var inga överraskningar här han kom.
Efter en provköring var han också på det klara med att han ville ha bilen, och vi slog av en tusenlapp på att servopumpen skorrade (läcker lite och drar nog in lite luft) och att framvagnen kändes skum. Fast det kan också bero på att däcken mest likande sidorna på en ost... Bättre begagnade däck packades i skuffen!

Efter en kopp kaffe och lite glass tackade vi varandra för affären och vår 850 är nu på väg till värmland! Hoppas han och bilen ska trivas med varandra!

Olle, Mattias morbror som haft bilen några dagar fick således ta Marean tills vidare, vi har ändå inte hunnit få några papper på den. Och han verkade inte direkt olycklig över en fullutrustad -01... :)

Själv är jag mest nöjd med att ha fått iväg 850-in till slut och fått lite pengar. Nu är både garaget tomt (där den smällda Proben stod innan), den röda är borta så vi slipper tänka på lack och kopplingsbyte, OCH vi har fått loss lite kontanter! Alltid välkommet! :)

// Ellen :)

Ja hörrni! Vill man vara fin får man lida pin. I måndags var vi till mamma och hämtade fönster till garaget. Och på vägen hem hoppade vi in i stan och letade draperi till balkongdörren. Värmen gjorde att jag hasade runt i en kort-kort trikåklänning och jag kände mig INTE stadsmässig. :)
Men det var inte mycket att göra åt det just då.

Väl hemma drog det som vanligt igång med hundra saker igen. Ganska lustigt förresten, den där LandRovern har inte varit annat än i vägen. Dessutom har vi haft den till försäljning i snart två månader! Så trög har aldrig en bil varit innan. Och till råga på allt är den kroniskt i vägen!

Vi har hämtat mer byggmaterial till det nya garaget. Armeringsjärn och en tombola. Och det där blev kvar på kärran, eftersom jag inte kan hjälpa Mattias att lyfta av det. Men i söndags var ju Johan och Maria här och då tänkte vi att Johan skulle få uppdraget att assistera. Men eftersom LandRovern stod framför kärran så den inte syntes glömde vi såklart det! Och på måndagsmorgonen stack Mattias i väg för att hjälpa en vän att fixa hans båtmotor, och då passade jag på att flytta LandRovern. Olle var ju här och lånade 850-in, så nu fanns det ju en plats bakom kallgaraget. Så jag körde runt bilen.

Tror ni Mattias hinner mer än hem innan en kompis ringer och ber att vi ska köra dit det enkubiksfat vi har står intill garaget. Gissa EN gång vilken bil som stod ivägen och behövde flyttas?! *stönar* :)

Nå, kärran blev tömd med hjälp av grannen, och vi drog till mamma och hämtade fönster till kallgaraget. Och umgicks lite. Har inte varit hos mamma sedan de tillträdde huset i juli förra året. Och då bor hon ändå bara fyra mil härifrån. Det hade hänt en hel del så det var riktigt kul att komma dit och se det. :)

Och på vägen hem var vi alltså i stan och utsatte oss för civilisationen. Tacka vet jag Jysk och Jula och sådana ställen där folk hasar runt i arbetskläder. Inne i stan finns bara butiker och prydligt folk. Och det får mig att känna mig så skabbig. :)

Hur som helst blev jag extremt medveten om en massa brister, så jag bestämde mig för att försöka göra något åt i alla fall de enklaste... :) Men det fanns inte kraft kvar till det i måndags, då Mattias dessutom byggde Emblas utklädningshörn efter mina anvisningar och Embla fick hit en kompis att leka med i poolen.


Emblas utklädningshörn. Till vänster ska det bli klädstång för prinsessklänningar, till höger en sminkloge med infälld spegel med belysning och en byrå för pryttlar.

Tisdagens förmiddag gick också åt till annat, först fick jag äta och få igång kroppen till två ungefär (Mattias hann klippa gräset och måla utklädningshörnet), och sedan handräckte jag Mattias vid kallgaraget. Till slut hade vi provat in ett av fönstren och börjat spika panelen. Och Mattias lyckades såga sig i underarmen för att han skulle hålla i brädan själv i stället för att be om hjälp! Gubbar!

Jag fick återigen laga mat och äta vid fyra, men jag satte mig ute och sällskapade Mattias som tvättade gräsklipparen. Efter en stund kom Mattias bror och ville iväg och paddla kanot. Först blev det kanottvätt och sedan surrades kanoten på reglar lagda på Volvons rails. Och så stack de iväg. Embla försvann i samma veva till Farmor så jag blev själv.

Men jag kände mig ganska okej så jag bestämde mig för att ta tag i det där som gjorde mig mindre stadsmässig. Således rigde jag farmor och meddelade att jag tänkte gå in i duschen och att jag tog med mig telefonen ifall något skulle hända. Men det gick bra, jag lyckades tvätta både mig själv och håret utan att falla, och efteråt tog jag med mig en liten apparat och satte mig på trappan för att avsluta mitt verk och påbörja själva plågan... :)

Hämtade förlängningskabeln från garaget och satte sedan igång. Vet ni vad en epilator är? Om ni inte vet kan jag upplysa er om att det är som en slags rakapparat, men det finns inget skärhuvud utan i stället en serie roterande metallhjul som påminner lite om kugghjul. Det ser ut som en sån där mördarpryl där man sugs in mellan hjulen och krossas. Det krävdes mycket mod att sätta den mot kroppen första gången, vilket var många år sedan nu.

Den tuggar inte sönder någonting. Däremot är den en hejare på att luggas. Håret fastar mellan hjulen och rycks upp med rötterna. Kvar blir en svidande hårsäck som snart blir till en varm, röd prick...

Och jag som är blond har alltså massor av kolvarta hårstrån på mina underben, och vartenda ett känns som om det har rötter som en välväxt ek! Således ryckte jag upp en hel ekskog där på trappan igår. Och det tog sin lilla tid. Fyrtio minuter per ben faktiskt. Kan i och för sig bero på att jag inte brytt mig om mina lurviga ben sedan i september förra året...

Till slut hade jag onda, rödprickiga ben. Men släta. De hettade och brände under kvällen, till viss del självförvållat. Det finns epilatorer med kylelement och finesser som ska göra det smärtfritt och enkelt, men jag som är så snål köpte förstås den billigaste varianten för att prova. Och eftersom den fungerar byter jag ju såklart inte ut den mot en ny, svindyr... :)

Nå, idag är benen släta och fina i alla fall, och inte alls ömma. Jag skulle rentav kunna visa dem på stan i kort-kort. Men det kommer inte att ske, eftersom det idag är blåsigt och "bara" arton grader, så jag har gömt mig i mina sköna linnebyxor... :) Fast benen "håller" i flera veckor så det blir nog fler tillfällen... :)
Vill man vara fin får man lida pin. Attans vad fin jag måste vara nu då, eftersom det var ganska plågsamt igår... ;)

// Ellen :)

Dagarna har varit outhärdligt varma. I söndags var det mycket kämpigt hela förmiddagen, men på något vis gick det i alla fall, och jag överlevde till eftermiddagen! :)

Fast dagens värsta var faktiskt redan under natten då grannungens jävla umgänge kom och sladdade och drog på utan ljuddämpare - i värmen sover vi med öppna fönster, och det var nästan så man stod i sängen. De körde först ner till grannen och sedan tillbaka igen efter ett par minuter. Och JA, jag vaknade! Hörde varenda växling tills bilen var ett par kilometer bort. Blir så trött! Saknar man ljuddämpare kör man väl lite försiktigt om man måste in bland hus efter midnatt?! Speciellt om grannarna har sagt ifrån och har små barn?! *finns en story om det också, men den spar vi till en annan gång*

Vid lunchtid kom Olle, en släkting, och lånade vår 850, eftersom hans egen 240 var obesiktigad och han behövde bil i veckan. Satte saluskyltar på den och hoppas att den får synas lite på stan och kanske lockar intresse. Hur som helst slipper vi ha den stå på gården, och det känns bra! Och Olle var glad över att få låna vår bil, ACn verkar funka och han tyckte den var trevlig att köra. Dessutom skulle han lägga om däcken och kolla över den i största allmänhet.

Under eftermiddagen kom det också en familj och tittade på LandRovern, äntligen, den har stått i evigheter. Känns det som i alla fall. I veckan fick vi in den till verkstaden eftersom lambdalampan lyst efter motorbytet i januari, och bilen är ju osäljbar om den lyser. Så snart vi lämnat den där började såklart intressenterna ringa?! När det varit knäpptyst om bilen i tre-fyra veckor? Nå, det visade sig att verkstaden gjort något fel med lampan när de renoverade bilen så nu gjorde de det som krävdes vilket gick på nolltid och kostade gratis *gillar när saker kostar gratis* och vi återfick bilen under lördagen. Och i går kom det alltså en familj och tittade på den. En hästfamilj. De älskade bilen, och var helt tagna över hur fint skicket var. "Bättre än alla vi sett i bilhallar innan". Det är ju alltid kul när folk förstår att uppskatta en fin bil man ska sälja. Hur som helst sa de att de skulle ha den, och att de ska hämta den på tisdag eller onsdag! Perfekt! Om nu bara allt går i lås... *luttrad* :)

Sedan kom våra vänner Johan och Maria med sin hund, och vi klämde in oss alla i deras Ford Escort och körde ner till sjön. Vi har bara en kilometer på grusvägen ner, och väl på plats har man alla valmöjligheter. Man parkerar vid en liten hamn. Går man till höger kommer man genom skogen, över en vacker träbro vid ett vattenfall och vidare ut i ett område av gamla, stora tallar och lövträd, och ett myller av badklippor och vikar. På mindre än tio minuter når man en underbar sandstrand omgiven av klippor och med långgrund härlig sandbotten.

Men vi valde att i stället gå rakt ut, genom hamnen och över en lång träbrygga ut till en liten ö som kallas lustön. Bron kantas av låg vass och det finns gott om liljor i vattnet. Fast Embla är mest faschinerad av de gula näckrosorna och frågar varje gång hur långa skaft de har... :)
Lustön består av en liten tallskog med grova träd och på marken blommar just nu liljekonvaljer. Sedan finns en hög granitklippa och en grillplats där det ligger stenblock så det är lite lättare att ta sig ur och i vattnet.
Och här ute är det alltid fin kvällssol och nästan aldrig några mygg, så det är en perfekt plats för ett snabbt kvällsdopp.

Så, det var precis vad det blev!
Maria och jag gick och kikade på alla olika liljor utmed bron, så vi kom några tiotal meter efter de andra. Och när vi kom fram över klippkanten var Lofar redan i vattnet. Han frustade belåtet och simmade fram och tillbaks och bara njöt. Han såg så LYCKLIG ut! :)


Lofar i det svalkande vattnet.


Familjen byter om på klipporna och förbereder sig på att bada.


Mattias hjälper Embla att komma i vattnet, hon har stora simfötter på sig... Lofar simmar oavbrutet.

Jag avvaktade lite och tog lite bilder innan jag bytte om. Lofar simmade utan avbrott, och Mattias svanssurfade lite och stänkte en del och plaskade runt med honom. Några gånger fick vi ropa på honom när han planlöst simmande såg ut som om han skulle ge sig iväg mot nya mål i farleden för båtarna... :)

Eftersom solen kom fram igen kände jag att det nog var outhärdligt varmt i alla fall, och bestämde mig för att bada i alla fall litegrann... Så jag tog mig vatten till midjan och placerade mig på en bekväm sten och bara njöt. Tills Lofar kom. Jag tyckte han kunde få en puss på näsan, och därefter tyckte han att jag behövde...
Ja, se själva! :D


Jag som hade det så gott på min sten!!! Puckoludd! :)

När vi varit på klipporna en halvtimme-en timme ungefär bytte vi om igen, och det allra, allra sista ropade vi upp Lofar ur vattnet. Han kom motvilligt upp, efter att ha simmat utan avbrott ända sedan vi kom ner till vattnet!


Det fastnar många liter vatten på en Leonberger!

Sedan vi kommit hem och temperaturen blivit behaglig tände vi grillen. Kvällsmaten bestod av grillade lammrevben, hemstyckade med mycket smör och herbamare - ljuvligt. Och till det sällskap av goda vänner. Mycket bättre än så blir det inte.

Kan säga att jag stöp i säng framåt nattkröken och sov grisen till fyre-fem i morse. Då var jag kissnödig, och när jag ändå var uppe passade jag på att sätta in lergrytan i ugnen med en nötstek. Det går ju inte ha ugnen på under dagtid. Tassade upp igen efter en och en halv timme och tog ut grytan. Då släppte jag också ut Lofar som börjat pipa i hallen, och eftersom han raskt försvann bakom knuten förstod jag att han hade bråttom till sitt bajshörn. Undra på det, vi städade ju i frysen häromdagen, och han är inte van vid så mycket kött, köttfärslimpa, dillkött och stekar... Dessutom måste han ju vräka i sig fort också, innan katterna kommer på att han har något speciellt... :)

// Ellen :)

Igår kväll blev det riktigt behagligt, grillade hos svärmor vid åttatiden då det börjat svalna lite, och passade på att ta med Fiat Marean dit för att visa den, och för att jag inte klarade av att gå dit och Marean har klimatanläggning... :) Kommer aldrig mer i hela mitt liv bruka en bil utan klimatanläggning! :)

Framåt tio i går kväll vandrade vi hemåt i sommarkvällen, och jag hade ingen kamera med mig, så jag bjuder på en bild från förra sommaren i stället.


Vägen mellan oss och svärmor är ungefär 400 meter lång och mjukt gräsbevuxen, omgiven av vacker hagmark och en åker, innan man går genom ett litet parti granskog.

Svärmor ville provköra Marean så den fick vi tillbaks hemma efter en stund. Tyvärr passade den inte hennes tvåmetersman med giraffben, han fick kramp som i de flesta bilar de provat... Annars tyckte de om bilen, den har många roliga små detaljer.

Det där med fällbar kofångare är en rätt kul grej, inte minst om man ska ha hund i bilen. Inga repor på kofångarkanten och dessutom går det öppna för bra ventilation och ändå låsa bilen ordentligt.

Idag upptäckte jag också att larmet fungerar utmärkt, då jag skulle öppna i bak och visa några danska vänner den fiffiga lösningen... Tog en stund att hitta en nyckel inne i röran kan jag säga... :)

Sambon var glatt överraskad av de vita mätartavlorna och den snygga instrumentbelysningen när han hämtade hem bilen häromkvällen.

Jag lovar att det kommer bilder av den framöver. Dock är det ingen bil för oss, eftersom den har krockkuddar i fram och dessutom har vi ju inte ens hunnit montera vingen och ögonlocken på vår V40 ännu!!! Annars är det lite lockande med en -01 som bara gått 7000 mil måste jag säga...

Idag har jag återigen mest försökt överleva värmen. Det är närmare 30 grader i skuggan, i solen är det omöjligt att vara och vi håller oss inne med nedhissade persienner.

Igår fann jag lite svalka genom att frosta av frysen, idag har röjt bort kassar och burkar efter det, och sedan har jag torkat golven och tassat runt barfota med fuktiga fötter, det var också rätt okej... :)

Mattias är iväg till Skövde där bågskytteklubben har loppis. Han skulle hjälpa till och fick med sig Maria också, och en sträng order från hennes sambo Johan att inte låta henne handla massa skit... Det gick tydligen sådär... :) Han var på hemväg när jag pratade med honom för en stund sedan, och han var lite orolig för att få skäll av Johan eftersom hela baksätet var fyllt med prylar... Och när vi pratade kom hon visst kånkande på någon lampa också...

Själv hade han blivit med gjuten grill och en gerbilbur. En gerbilbur är inget vi behöver, men sambons lillebror fick en Gerbil när han fyllde 25 för ett tag sedan. Dock varken bur eller förfrågan om han hade tid och lust att ha en Gerbil, och det kan han inte ha. Så Gerbilen har bott hos svärmor i en lånad bur och annonserats på bortskänkes en längre tid, dock utan resultat. Vi får väl se om det hjälper att det finns en bur, annars hamnar Gerbilen snart i de sälla jaktmarkerna.

Jag har ingen bild av Gerbilen, men skickar upp en så snart jag får fatt på det!

Tarvligt att ge bort ett djur till någon utan att kolla först så att det funkar, det är ju liksom inte gerbilens fel att inte Daniel kan ha den. Om någon vill ha en gerbil finns chansen just nu, innan den får vandra vidare!!!

Nåja, nu är det dags att laga lite mat igen.

// Ellen :)

Idag är det så där äckelvarmt igen! 27 grader i skuggan! Det är något FEL på jordens termostat! Så här varmt var det INTE när jag var barn! Då fick man ha stickad tröja på skolavslutningen för att slippa frysa, nu är det bad i sjön där det är varmt redan i början på juni!

Nå, jag har ju dessutom extremt ont av värmen så jag har hissat ner persiennerna och riktigt gått i ide här. Fast jag tycker persienner är något av det fulaste som finns, genom fönster ska det komma ljus och energi, men när energin är varm backar till och med jag.

Har haft vilda tankar de senaste dygnen. Kanske man skulle riva huset och göra en stor jordkula att bo i? Eller plantera stora träd på framsidan och ge dem anabola så man får skugga jämt? Kanske extrema klängväxter runt hela huset så det växer in i grönska och försvinner i skugga? Extraisolering på vinden? Vita, glaserade takpannor i stället för svarta matta? Eller kanske kromat tak?

Ni förstår i alla fall att jag inte gillar den här värmen. 20-22 grader räcker bra som värmebölja om ni frågar mig, 15-20 är perfekt för då är det skönt och man orkar fortfarande greja med saker.

Jag gillar att greja med saker. Jag blir rastlös av att inte orka, och ganska argsint och sätter alla i arbete när jag blir rastlös...

Idag har Mattias jobbat sista dagen innan han har ytterligare en månads semester.
Och jag har lagat insektsnätet som föll ur fönstret sent på säsongen i fjol och gick sönder när jag landade på marken två våningar längre ner. Samlade ihop alla lister och hivade in dem i pannrummet, men idag var jag ute och letade fram dem. Fick tvätta och greja en stund, det var fullt med kattspår på det tunna vita skira tyget... :)


Jag bygger insektsnät till fönstren, sommaren 2006.

Men sedan körde jag hårt med häftpistol och hammare och nu är det okej igen. Gjorde två nät till fönstren på övervåningen förra året. På kvällarna är det ofta uppemot 30 grader varmt där uppe. Vi sover på övre hallen och fönstret vetter åt väster - solen ligger alltså på från klockan två tills den går ner bakom skogen framåt nio på kvällen.

Den bästa lösningen där är då att ha stängt på dagen, och hänga för något så solen inte värmer på rakt in i rummet. Eller som nu, jag exprimenterar med att tejpa värmeisolerande plast i ena fönstret. Det funkar sådär. Effektivast, men också fulast är antagligen folie. Har även övervägt att sätta in persienner, men det blir rätt dyrt. Visst, vi kan köpa dem billigt och försöka själva, men det är extremt lätt att man spräcker rutorna när man ska borra hålen för att montera persiennen mellan rutorna. Och jag är lite rädd om glasen, eftersom jag renoverade sovrumsfönstret och tre fönster till förra sommaren.

Det är ett hästjobb! Så jag överväger att lämna det hela till glasmästaren som skulla ha 750 kronor om vi såg till att köra in fönstren till honom. Det kan det kanske vara värt...


Ett av de nyrenoverade fönstren, det i Emblas rum. Mattias är höjdrädd så vi lejde Niklas att skrapa och måla huset, jag renoverade fönstren och Mattias jobbade som vanligt. Dock gjorde han fönsterfoder, som Niklas hjälpte till att montera högt där uppe... :)

På nätterna sover vi i bara påslakan och nu när näten är i ordning kan vi ha korsdrag också, så kanske vi slipper sova som grillkorvar på ett galler... Och slipper surrande, studsande flygfän som håller oss vakna.

När jag var klar med myggnätet höll jag på att bli tokig i värmen. Fråga Embla om ni inte tror mig, hon har allt fått en släng av sleven idag och blivit tvungen att städa i sitt rum... :)

Kom på att jag kunde frosta av frysen, det var kallt och skönt! Bar ner all mat i källaren och packade in den i en filt, och stod sedan och krafsade is i ett par timmar. Ljuvligt! :) Till råga på allt blev det lite ordning i frysen också! :D

Nu ska jag laga mat och äta igen, och snart börjar det väl bli dräglig temperatur ute också. Mattias och Embla är hos svärmor för att grilla, och jag tänkte ta Marean dit bort och äta min kvällsmiddag där. Och samtidigt passa på att visa Marean, den är allt lite kul med massa Fiat-specialare. Och den har klimatanläggning! Jag kommer aldrig någonsin mer använda en bil utan klimatanläggning, det lovar jag!

// Ellen :)

Jag hade inte alls tänkt sitta här och skriva bloggar hela dagen. Men det är så varmt att jag inte pallar att vara ute. Jag orkar faktiskt knappt röra mig! Det är 26 grader i skuggan. Och här inne har jag som hatar persienner och vill ha så ljust som möjligt hissat ner och dragit för och verkligen ansträngt mig för att hålla det svalt. Det går sådär, 23 grader för närvarande.

Värmeslaget började redan i söndags. När Mattias sovit klart fick vi hit Johannes som klippte gräset (han betalar av lite moppegrejor på det sättet, och när det är klart kommer klippningen generera pengar i stället). Själva började vi stängsla gränsen mot grannen. Både Lofar och gästande hundar har en förmåga att dra iväg åt det hållet, eftersom hon också har hund. Därför vill vi ha upp staketet som en påminnelse om att det är där tomtgränsen är. När garagegrunden är klar kommer vi kunna stängsla av helt, men tills dess får det vara halvfärdigt.

Under eftermiddagen kom vänner på besök, och Mattias tog med sig killarna och åkte till Vänersborg och köpte en bilsläpkärra samtidigt som jag umgicks med Annelie och Embla var duktig och roade deras ettåring.

Det var där och då någonstans som jag insåg att jag höll på att få värmeslag. Seg i huvudet, yr och osammanhängande. Fick försöka varva ner lite inomhus där det var något svalare.

Ganska sent kom killarna tillbaka med kärran, en sån där liten obromsad en med kåpa. Jättefin. Kommer bli helt perfekt till alla dyksaker, Mattias vill inte lasta sönder bilen. En utrustning väger omkring 100 kilo så fyra dykare i en bil innebär en rätt rejäl belastning. Och den här kärran är ju betydligt smidigare än vår stora kapellkärra, bara en meter bred över flaket, och ungefär 140 lång.

Mattias har jobbat i veckan, så Embla har varit på dagis. Själv har jag försökt vila ikapp lite, men det går sådär, jag är så himla rastlös.

I måndags planterade jag om alla pelargoner, det skulle gjorts i mars, men nu är det i alla fall fixat. Nitton krukor blev det. Men det blev fint, och det är alltid lika kul när de börjar blomma ordentligt.


En av de många pellisarna.

Nu återstår bara alla vanliga krukväxter, de har inte fått ny jord sedan jag väntade Embla. Eller var det till och med ännu tidigare? Hur som helst så är det länge sedan och det är ett under att de fortfarande är vid liv!

När Mattias kom hem fick han köra in LandRovern till Skara på service, och sedan rev han min elmoppe tills bilspekulanterna som skulle titta på 850-in kom. Just det, de bilköparna som jag skrivit om tidigare. Gah! Blir fortfarande lite upprörd när jag tänker på dem. Mattias fick i alla fall isär min elmoppe och kunde mäta batterierna.


Mattias kollar batteristorlekar till elmoppen.

Tisdagen blev det inte mycket gjort. Men jag fick äntligen besked från försäkringskassan om att de tänkte ge mig hel sjukersättning i två år till. Skönt att beslutet är på gång, skickade in pappren i januari och det är aldrig kul att sväva i ovisshet.
Under resten av dagen satt jag satt mest och planerade, mätte på lite grejor på loftet och funderade. Embla däremot var på utflykt med dagis och kom hem och hade massor att berätta. På kvällen hamnade vi hos svärmor, där jag också mest satt, för det var så VARMT!!! Förstår inte hur jag ska överleva den här sommaren!

Onsdagen var en bra dag, Mattias var ledig! Det är alltid trevligt. Mattias och Embla tvättade och fyllde poolen så att den skulle börja bli varm. Så, strax innan lunch kom det ett trevligt par som skulle titta på vår 850. Då upptäckte vi att muppen som varit och pillat på bilen på måndagen inte bara lyckats tända Lambdalampan. Han hade också lämnat ljuset på, så att batteriet var slut!

Gnrrrrrk! Mattias hämtade starthjälpen, vi har en smidig sladdlös historia med inbyggd kompressor, urpraktiskt, och så var det problemet ur världen. Men intrycket av bilen blev ju inte det bästa såklart. Hur som helst så var det för mycket småplock med den för deras del. Nåja, förr eller senare dyker rätt köpare upp.

Handräckte Mattias lite med ett par staketstolpar innan vi blev fångade av grannen som ville visa sitt bastubygge. I värmen var det vi tyckte var trevligast det svala klinkergolvet... Fast till vintern känns det nog inte alls lika bakvänt med en bastu!

Följde med Mattias för att hämta byggmaterial på eftermiddagen, jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag älskar att ha en bil med klimatanläggning!!! Fick för oss att vi skulle titta på gäststugor också, men ångrade oss så snart vi öppnat dörren till den första visningsstugan - det var nog en bastu?!

Åter in i bilen och hemåt för matlagning och lite vila. Embla tyckte att poolen var varm nog. I alla fall tills hon doppat sig... :)

Första åket för året! Stort plask blev det! :)

För att inte hunden skulle deppa ihop alldeles knatade jag bort till kräftdammen bakom våra sommargrannar, och lät honom simma en stund. Det var ett otäckt träskmoster som kom upp efter en stund, och jag vet att det blir äckligt sumpgrus överallt inne efteråt, men jag tyckte ändå han behövde få doppa sig.

När solen gått ner bakom träden på andra sidan gärdet och klockan närmade sig kväll var det äntligen behagligt ute. Vi passade på att sträcka upp nätet och avsluta vårt staket innan sovdags.

Och detta sovrum!!! På andra våningen under ett svart tegeltak med fönstret rakt åt väster = kvällssolen ligger på ända tills det blir mörkt! Puh! Hade 25 grader där uppe och det var jobbigt att sova.

Hade räknat med att det skulle vara svalare på morgonen, men icke. Väcktes av Embla och Mattias som skulle till dagis vid sex, och det var fortfarande 25 grader varmt! Huh! Trevade mig upp och kissade, drack lite vatten och satte i myggnätet i fönstret och ställde det öppet. Det hjälpte liiite. Dåsade en stund till, men var ganska törstig så jag drack tills jag blev för kissenödig att ligga kvar.

Idag har jag försökt skärma av solen för att hålla svalkan kvar här inne, men det fungerar inget vidare... Får se om jag försöker med någon ny lösning i morgon!

Nu har Mattias precis kommit hem med en Fiat Marea Weekend -01 som han hämtat i Örebro. Ska bli intressant att se vad han tycker om den, det är ju en lite udda bil...

// Ellen :)