Vaknade 4:15 i morse. Utan nån som helst hjälp av väckarklockan. Fy fan.
I och för sig slocknade jag väl runt 22-snåret igår men ändå liksom... 4:15?!

Testade att behandla Ådis fönster igår med Rain-X och det verkar fungera riktigt bra. Vare sig vatten eller insekter verkar vilja fastna på vindrutan. Har testat förr på nån bil men inte varit nöjd med resultatet men nu tog jag mig tid att läsa bruksanvisningen och göra behandlingen efter alla konstens regler.
Man ska tydligen polera in medlet TVÅ gånger på glasytan, därefter vänta såpass länge att allt blir mjölkvitt, spraya vatten på glaset, torka av och polera torrt. Gärna två gånger dessutom.
Jaja, orka läsa bruksanvisningar när man är man... typ...
Jag lydde även Ådis bruksanvisning och undvek att applicera medlet där regnsensorn och dagsljussensorn sitter framför backspegeln. Duktiga jag.

Xenonkitet från Humanhabit har också anlänt. Ska be min kompis J att ta sig en titt på det. Han monterade in ett liknande på min förra bil och fick det att funka på första försöket så han får nog göra det nu också.
Som sagt - skruva är inte min stora specialitet.

Hade en mäklare ute för att titta på föräldrahemmet igår. Känns jäkligt tufft att få en stor del av ens lyckliga barndom och en fast punkt i tillvaron kritiserad, granskad och värderad i kronor av nån som aldrig satt sin fot där förut.
Jag förstår ju morsan, klart hon inte vill ha kvar en alldeles för stor kåk och tomt, kåken är dessutom vedeldad, nu när hon också är pensionär, men det känns ändå jobbigt att veta att det, troligtvis, om några månader kommer bo folk man inte känner där... De kommer ju att sova i MITT rum. Äta mat i MITT kök. Sitta och pyssla i MITT hobbyrum.
Underlig känsla...