Hoppade in i Ådi i morse vid kvart över sex för att dra iväg till jobbet. Trycker in nyckeln, kopplar ner... och inget händer.
Ådi var tvärdöd. Totalt_Jävla_Stendöd. Inte ett enda litet livstecken gav den ifrån sig.
Eller jo... Av någon underlig anledning valde den att behålla greppet om nyckeln så den gick inte att ta ur tändnings... öh...låset....hålet...?
Panik!!!! Om 15 minuter ska jag vara på jobbet och mitt jobb är sådant att det går liksom inte att komma försent eftersom jag trafikleder tåg. Tågförseningar har vi nog av i vårt avlånga land ändå.

Ringer grannen och väcker honom och ber han komma ner med bil eller snabbladdare. Min egen laddare med snabbstart var givetvis utlånad. Snäll som han är kära Hasse dyker han upp 30 sekunder senare i sin Cheva, utrustad med både startkablar och tjusig morgonrock. Den senare hade han på sig, tack och lov.

Nästa problem uppenbarar sig. Ådi har ju sitt batteri placerat under reservhjulet i bagagen. Bagageluckan är elektrisk.
Mike hoppar in, smidig som ett kylskåp, och trasslar sig fram över baksätet, drar undan insynsskydd och rollo och ska öppna inifrån.
Panik nummer två!!! Var fan sitter det nån öppningknapp/spak/mojäng??! Åla ut igen, ta fram instruktionsboken (pinsamt) och bläddrar fram till "Bagagelucka, nödöppning". Jodå, med en skruvmejsel kan man ta bort en liten plastlucka och sen trycka upp nån vit mackapär och då ska arslet på Ådi automagiskt öppna sig.
Jag inser nu att det är totalt kört att hinna till jobbet i tid så jag ringer vår operativa chef och förklarar läget. Som tur är finns det en reservtur schemalagd idag så det ordnar sig.

Mike ålar för andra gången in i bagagen, hittar plastlocket, hittar även den vita mackapären och Ådi öppnar äntligen upp sitt rectum.
Bort med luckan i golvet, bort med reservhjul, öppna locket ovanpå batteriet och äntligen - nu kan vi börja starta bilen.

Eftersom Ådi vägrar släppa taget om tändningsnyckeln sprakar det vansinnigt mycket när vi kopplar på kablarna. Det är ju en diesel och förmodligen ligger glödstiftet på och drar ström men igång hoppar bilen i alla fall.

10 minuter senare anländer jag jobbet, endast sju minuter försenad. Hade bara fattats att herr Blå stått på sitt vanliga morgonställe så hade min fadäs med att glömma bilstereon på igår kväll kostat ett par tusen...

Nu är jag i alla fall nybastad, nyduschad och nyölad. Finns inte många skönare saker man kan göra en torsdagskväll (jaja, jag vet vad du tänker, snuskhummer) än en långbastu, ta ett par iskalla Grolsch, läsa en god bok och avsluta det hela med att stå naken i regnet en stund.

Mike är nöjd med dagen trots allt.