Trots allt så går det ändå framåt med saker och ting.

Projektet med 240:in som ibland aldrig känns som att det kommer bli genomfört, ännu mindre klart, går trots allt framåt. Även om det råkar vara med veritabla myrsteg.
Just nu ligger bollen hos lackfirman, och beroende på vad dom kommer fram till så kan det antingen blir bra och dom får göra klart allt - varvid jag får betala en för mig klart anselig summa jag förmodligen kommer få låna ihop lite till för att få ihop - eller så kommer allt falla ihop som ett korthus och man är tillbaka på ruta noll.
Personligen hoppas jag på första alternativet.

Mazdan står där han står. Har bytt kofångaren bak, och även om det är mer man har velat göra så känner jag ändå att det får ta den tid det tar. Han kommer inte försvinna, och dyker där upp ett problem så fixar man det. Ibland, när jag gör det själv, så råkar det bara ta lite extra tid.

Pengar är en överväldigande faktor i det mesta man gör, därav varför jag också har börjat söka mig till andra arbeten. Där finns ingen framtid i tidningsutdelningsbranchen - det vet ju liksom alla men alla vet nog inte hur allvarligt det egentligen redan nu är - och som i ett steg i rätt riktning så har undertecknad faktiskt sökt arbete i sommar.
Och, när jag nu var till det här stället så kändes det faktiskt - för en gångs skull - som att jag har ramlat ner på rätt spår. Jag menar det RÄTTA spåret. Det jag innerst inne vill göra. Rätt företag, rätt branch, rätt yrke - allt i en kartong.
Bara att hoppas på det bästa.

Dessutom fick jag för ett litet tag sedan ett förslag från en drivande person här på sajten, om jag också ville ha lite mer ansvar, här, på den här sidan Garaget.org.
Behövdes inte mycket betänktetid till ett beslut i den frågan.
Får se vart det hela leder.