Mazdan står i garaget. Han är fortfarande påställd, har inte ens orkat ställa av honom för den här säsongen. Var ut med honom en gång den här sommaren, en gång, och det var en kort vända runt kvarteret. Mer gick inte därför att han knappt tände till på bränslet som är i tanken.
Dagens bränsle är verkligen som mjölk.
Tanken skall tömmas, förgasaren plockas ur och kollas upp. Stereon skall monteras och för det skall jag lista ut hur instrumentbrädan är konstruerad då jag inte vill förstöra något.. Ja listan är lång men man orkar bara inte.

"- Du måste få dig ett annat jobb än det där..", säger min far och ger mig den där minen som säger mer än tusen ord. I hans värld så är jag en knarkare som är på väg att ta den där överdosen som förändrar allt. Han tycker inte om att jag skriver om mina upplevelser nattetid under arbetstid - nej inga "hemligheter" eller nåt sånt för så dum är jag inte att jag skriver om sådant jag inte får rent etiskt - men samtidigt så ber han mig att inte skriva på internet om mitt jobb utan att läsa ett ord ur mina texter.
Det är min bror, en av alla chefer på Posten, som hyrt in vår far till budbärare. Det är min bror som säger att jag inte får skriva det ena och det andra, och pappa lyssnar bara och gör som han säger för min bror är min fars favoritson..och då är det som det är.
Saknar mamma. Var hon tvungen att dö?
"- Man ska passa sig för det där internet", har pappa också sagt. Jajo..

Min far ogillar att reservdelsmazdan står hemma hos honom. Den står på baksidan av gården, bakom vedboden där den inte syns men ändå är han på mig. Den borde sannerligen skickas på skroten snart. Den är inte vacker att se på..och så vidare.
Men min far har också varit några av dom största anledningarna till mina sämsta affärer i mitt liv tidigare. Det var han som var på mig som en igel då när min flakmoped "var i vägen", så pass att jag sålde den alldeles för billigt och alldeles för snabbt till en kollega. Efter affären var två personer på mig då dom hade fått höra talas om affären, och den ene berättade att han lätt hade betalat det dubbla bara jag hade väntat.
Jojagtackarjag.
Eller som 240:in med förgasarturbo. Hade jag inte haft min far hängande över mig så hade jag inte haft så bråttom att först låna ut den till Tony, jag hade sannerligen inte varit lika godtrogen i att jag sen skulle få betalt för den och jag hade sannerligen inte sett till att den blivit överskriven på honom innan jag ens hade fått pengarna - men pappa hade ju haft så bråttom. Jag hade ju haft bilen över, den stod ju bara där och tog upp plats.

Det är svårt att ha intressen som ens far inte kan relatera till. Jag förstår varför min bror är min pappas favoritson, därför att dom har haft fotbollsintresset ihop. Min bror har hela sitt liv pysslat med olika bollsporter och pappa backade glädjeligen upp.
Jag försökte med såväl fotboll som hockey under min ungdom men inget bet såsom det gjorde för Anders. I stället fick jag stöd från min mor. Hon stöttade mig i mina val och under mina svårigheter...och idag är jag sannerligen glad att jag har min fru, för utan henne vet jag ärligt talat inte vad jag hade gjort idag.
Förmodligen ingenting, bokstavligt talat.

Ibland vill jag bara sälja bort allt och bara glömma, men samtidigt..vad skulle jag då göra?
Nej. det är bara att bita ihop och hoppas..hoppas..hoppas på att saker och ting faller på plats med tiden. Så länge man har viljan så ska det falla på plats!
Men hur länge orkar man?

Behöver ett nytt jobb. Jag vet. Har i drygt 6 år jobbat natt nu och det känns i kroppen. Och idag vet jag faktiskt vad jag vill göra, nåt som är ett STORT steg från hur jag kände förut! Idag vet jag att jag vill köra paketbil, gärna för Posten, men då måste man få in foten också, vilket man inte har per automatik bara för att man nattetid kör runt i en gul Fiat..
Får jag ett nytt jobb så ökar lönen, och ökar lönen så har jag större chans att kunna finna det där garaget jag nu så länge har eftersökt.

I stället är det annat jag idag riktar in mig på. Missförstå mig inte nu, jag söker fortfarande jobb. Men man gör ju inte det hela dagarna. I stället är det boken jag skriver mycket på just nu. Faktum är att den tar upp ganska mycket tid numer, och det gäller inte bara när jag sitter vid tangentbordet och plinkar på tangenterna. Jag tänker på den hela tiden när jag både är vaken som när jag sover.
Under nätterna - eller dagarna för er andra som är vakna den normala tiden - så har jag drömmar om det ena och det andra. En del positiva saker, men också mycket negativt. Fasen vad man får ångest för den del saker..men det bara en del av livet. Lev och lär.

Hade gärna fotograferat men det intresset svalnade efter dissen här på Garaget. Den var inte hård och den var - förmodligen - godtycklig, men hos mig tog den så hårt att jag inte längre har någon lust att fotografera något seriösare. Har försökt men resultaten känns bara hopplösa, bleka jämfört med förut och börjar man sedan jämföra med andras verk så..ånej.

Menmen.
Jag jobbar på.