Bloggfunktionen på Garaget är inte längre aktiv, men alla tidigare inlägg finns kvar att läsa på respektive användares sida. Nya inlägg hänvisas till forumet.
En dag åker jag dit så det smäller om det!
29 januari 2010
475
Stressad springer jag till bussen, hinner nätt och jämt med den. Jag har inte åkt kollektivt på år och dar, hur gör man? Jag har varken pengar eller busskort på mig. Det är ganska fullt på bussen så jag går längre bak och ser till min förvåning några gamla klasskompisar som sitter längst bak i bussen.
Jag börjar småprata med dom medans jag tar fram min mobil, jag måste ju skicka ett sms så jag får min biljett. Jag avbryter dom med att fråga, ”Är det Gv man skickar? Eller vad var det för bokstäver och nummer?”. Helt plötsligt kommer en kontrollant fram från ingenstans. Mitt hjärta börjar slå fortare och jag tänker, helvete, måste skicka nu, men vart?!
Hon börjar med mig, ”Ja, då var det en liten kontroll här, har du färdbevis?”. Mina gamla kompisar, som inte ens hade tänkt att betala glider lite smidigt av vid nästa hållplats. Och där sitter jag med världens största klump i magen. Jag sträckte fram mobilen och visade det lite halvklara sms:et och sa att jag var lite osäker på vad jag skulle skriva och vart jag skulle skicka.
”Det här ska du ha skickat redan innan du gått på bussen”, blev hennes motsvar. ”Men jag hann inte, jag fick stressa till bussen så jag sprang, jag kan ju inte skriva sms när jag springer”, förklarade jag. ”Nä, det här håller inte”, sa hon och satte sig bredvid mig. ”Det här blir 1.500 kronor”. Va i helvete, tänkte jag. Det är ju asmycket pengar!
Jag övervägde allvarligt att knuffa undan henne och springa iväg. Jag vägrar betala så mycket pengar, aldrig i livet!
Mitt hjärta bankade i 200 och jag tittade mot dörren… nu springer jag! Och där slog jag upp ögonen. Shit det var en dröm, jag var helt andfådd när jag vaknade och jag hade en stor klump i magen. Klockan var 03 på natten och jag var klarvaken.
Fy fan för kontrollanter, tänkte jag. Ni är nästan lika hatade dom lapplisor.
Bland alla blandade känslor kände jag också en enorm lättnad, det känns som jag har sparat 1.500 kronor. Så idag tänkte jag fira med att gå och shoppa!
När man råkar ut för sådant här tänker man alltid på allt kul man kunde ha gjort för pengarna, så det är precis vad jag ska göra nu!
Jag har åkt dit en gång i verkligheten, precis samma känsla som jag beskrev här ovan. Men den gången lyckades jag ta mig ur det, rätt imponerande om jag får säga det själv. Men det är en helt annan historia. ;)
Ha en bra shoppingdag!
Jag börjar småprata med dom medans jag tar fram min mobil, jag måste ju skicka ett sms så jag får min biljett. Jag avbryter dom med att fråga, ”Är det Gv man skickar? Eller vad var det för bokstäver och nummer?”. Helt plötsligt kommer en kontrollant fram från ingenstans. Mitt hjärta börjar slå fortare och jag tänker, helvete, måste skicka nu, men vart?!
Hon börjar med mig, ”Ja, då var det en liten kontroll här, har du färdbevis?”. Mina gamla kompisar, som inte ens hade tänkt att betala glider lite smidigt av vid nästa hållplats. Och där sitter jag med världens största klump i magen. Jag sträckte fram mobilen och visade det lite halvklara sms:et och sa att jag var lite osäker på vad jag skulle skriva och vart jag skulle skicka.
”Det här ska du ha skickat redan innan du gått på bussen”, blev hennes motsvar. ”Men jag hann inte, jag fick stressa till bussen så jag sprang, jag kan ju inte skriva sms när jag springer”, förklarade jag. ”Nä, det här håller inte”, sa hon och satte sig bredvid mig. ”Det här blir 1.500 kronor”. Va i helvete, tänkte jag. Det är ju asmycket pengar!
Jag övervägde allvarligt att knuffa undan henne och springa iväg. Jag vägrar betala så mycket pengar, aldrig i livet!
Mitt hjärta bankade i 200 och jag tittade mot dörren… nu springer jag! Och där slog jag upp ögonen. Shit det var en dröm, jag var helt andfådd när jag vaknade och jag hade en stor klump i magen. Klockan var 03 på natten och jag var klarvaken.
Fy fan för kontrollanter, tänkte jag. Ni är nästan lika hatade dom lapplisor.
Bland alla blandade känslor kände jag också en enorm lättnad, det känns som jag har sparat 1.500 kronor. Så idag tänkte jag fira med att gå och shoppa!
När man råkar ut för sådant här tänker man alltid på allt kul man kunde ha gjort för pengarna, så det är precis vad jag ska göra nu!
Jag har åkt dit en gång i verkligheten, precis samma känsla som jag beskrev här ovan. Men den gången lyckades jag ta mig ur det, rätt imponerande om jag får säga det själv. Men det är en helt annan historia. ;)
Ha en bra shoppingdag!
