Bloggfunktionen på Garaget är inte längre aktiv, men alla tidigare inlägg finns kvar att läsa på respektive användares sida. Nya inlägg hänvisas till forumet.
Jakten på min första bil /Del A.
9 augusti 2010
501
Ens första bil är det alltid något speciellt med. Det är den första bilen man själv kommer att äga. Man kommer att ha nyckeln till den, man kommer kunna göra vad man vill med den, köra hur man vill, vart man vill, när man vill osv. En bil som enbart är ens egen. Man kommer inte behöva tjata på sina föräldrar igen över att låna deras bil.
Detta är då givetvis historien om jakten på min första bil.
Jag hade precis tagit körkort en vacker majmånad och körde runt i morsans fräsiga 855 med automatlåda och sportknapp. Automat hade jag redan tröttnat på för länge sedan då jag är van vid att köra automat och samma sak med bilen då detta var den jag övningskörde i till och från. Det hjälpte inte heller att bilen var extremt slö, även med sportläget. Att man fick be sina föräldrar om lov att köra bilen varje gång och passa in så att dom inte behövde den samtidigt var också knepigt. Detta gjorde att jag suktade efter en egen bil.
Så rätt som det var bestämde jag mig för att givetvis skulle jag fixa mig en alldeles egen bil.
Jag satt upp fyra mål om jag inte minns fel:
1. Bilen fick inte ha bakdörrar.
2. Bilen skulle ha manuell låda.
3. Bilen skulle vara av mindre modell och inte dra så värst mycket bensin.
4. Bilen fick inte kosta över 10.000 kronor.
Varför fick den nu inte ha bakdörrar? jo jag tänkte om den inte hade bakdörrar så skulle kamraterna inte gnälla om skjuts hela tiden.
Så började jakten. Jag letade och letade och letade och.................... fortsatte leta. Det är märkligt att när man väl är sugen så verkar det som att det inte finns något man finner intressant. Hade ringt på några bilar men dom flesta hade överpriser. Testade att ringa på en Mitsubishi Colt och får till svar att bilen inte var till salu förens gubben hade varit och köpt en ny bil...... kändes seriöst.
Hur som helst fastnade mina ögon till slut på en vit Volkswagen Golf version 2. Ringde upp honom och det lät bra: fungerade utmärkt, nybesiktigad, CD-spelare, rostfri m.m. Så jag bestämde att möta upp honom dagen därpå.
När morgondagen kommit ringer jag upp honom och vi bestämmer att vi ska mötas på en bensinstation, så jag får skjuts av min familj dit och vi stannar för att vänta en stund. Då ser vi bilen och två killar som står och pratar. Efter ett tag öppnar dom motorhuven och ska stänga den varav hela bilens front ramlar av. Den ena killen som jag förstår är en köpare ser nervös ut och skakar på huvudet för att sedan gå därifrån. Känns inte så jätte bra när man ser att bilen man ska titta på som ska vara hel och fin tappar fronten men jag bestämmer mig ändå för att provköra den så jag går fram och frågar om det är han som säljer bilen.
Jorå helt korrekt. Börjar fråga varför fronten ramlade av varav han frågar nervöst hur jag visste det, sa att jag stod några meter ifrån, så säger han något i stil med ja hehe det var ett fäste som gick sönder eller något i den stilen. Hursom helst så noterar jag direkt att det saknas en list på förardörren och frågar vart den tagit vägen, jo den blev stulen igår eller något säger han. Vilket sammanträffande......
Så ska vi ta en tur i bilen, den felfria bilen. Börjar med att jag får i backen direkt när 1:an skall läggas i, det gamla Golffelet med en trasig spärr till backen. Så jag får enbart starta på 2:an enligt säljaren så vi brummar iväg. Måste säga att jag har aldrig kört en slöare bil än denna, den kändes till och med slöare än den första bilen jag någonsin körde som var en 740 Kombi med automat som gjorde 0-60km/h på ca 20 sekunder, kändes inget vidare.
När jag börjar gasa så skryter säljaren om den fina stereon och höjer helt plötsligt så att man inte hör motorvarvet och kan inte ställa några frågor. Efter ett tag börjar säljaren klaga på att jag drar ut växlarna för mycket (körde exempelvis 80 på 3:ans växel) så det slutar med att jag får stanna och han kör tillbaka den vilket kändes underligt. Noterar att chokelampan gav ifrån sig ett ständigt sken så jag frågar lite varför varav han säger att oj den har jag glömt. Frågar lite om baktorkaren och då säger han att det är hans pappa som äger bilen och han vet inte varför han satt dit torkararmen då den ändå inte fungerar. Så nämner han något om att han precis satt in biltema fjädrar och dom är väl inte jätte bra helt bara sådär.
Hur mycket ville han nu ha för denna? jo 10.000 spänn och köper jag den nu fick jag med stereon i bilen. Det var lite bråttom då han precis skulle flytta till Grekland nästkommande helg så han behövde verkligen få den såld men det blev ett nej från mig av kanske förståliga skäl.
Efter det ringer jag på en Nissan Sunny eller något i den stilen och en invandrare svarar.
- Hej jag ringer om denna bil......
- Vad för bil?
- Ja den du säljer?
- Ja den går jätte bra!
- Okej vet du registreringsnumret?
- Nej nej.
- Oki kan du möjligtvis ta reda på det?
- Nej nej.
- Kan man komma och kolla på bilen?
- Nej nej.
*suck* så det vara bara säga hej då och leta vidare.
Till slut hittade jag en rätt gammal annons bland dom jag skrivt ut ifrån datorn på en Volvo 480 Turbo. Var nästan tvärsäker på att den var såld. Blev ändå rätt sugen då jag alltid har tyckt om 480:ns utseende. Så hade den det där magiska ordet TURBO. Jag hade funnit en enligt mitt tycke snygg, sportig och ovanlig modell med TURBO, popup-lampor och allt. Nu gällde det att den fanns kvar och var något att ha. Så jag ringer och frågar, givetvis fanns den kvar och det gick bra att jag kom på direkten.
Hade jag äntligen hittat min första bil? Fortsättning följer.....
Detta är då givetvis historien om jakten på min första bil.
Jag hade precis tagit körkort en vacker majmånad och körde runt i morsans fräsiga 855 med automatlåda och sportknapp. Automat hade jag redan tröttnat på för länge sedan då jag är van vid att köra automat och samma sak med bilen då detta var den jag övningskörde i till och från. Det hjälpte inte heller att bilen var extremt slö, även med sportläget. Att man fick be sina föräldrar om lov att köra bilen varje gång och passa in så att dom inte behövde den samtidigt var också knepigt. Detta gjorde att jag suktade efter en egen bil.
Så rätt som det var bestämde jag mig för att givetvis skulle jag fixa mig en alldeles egen bil.
Jag satt upp fyra mål om jag inte minns fel:
1. Bilen fick inte ha bakdörrar.
2. Bilen skulle ha manuell låda.
3. Bilen skulle vara av mindre modell och inte dra så värst mycket bensin.
4. Bilen fick inte kosta över 10.000 kronor.
Varför fick den nu inte ha bakdörrar? jo jag tänkte om den inte hade bakdörrar så skulle kamraterna inte gnälla om skjuts hela tiden.
Så började jakten. Jag letade och letade och letade och.................... fortsatte leta. Det är märkligt att när man väl är sugen så verkar det som att det inte finns något man finner intressant. Hade ringt på några bilar men dom flesta hade överpriser. Testade att ringa på en Mitsubishi Colt och får till svar att bilen inte var till salu förens gubben hade varit och köpt en ny bil...... kändes seriöst.
Hur som helst fastnade mina ögon till slut på en vit Volkswagen Golf version 2. Ringde upp honom och det lät bra: fungerade utmärkt, nybesiktigad, CD-spelare, rostfri m.m. Så jag bestämde att möta upp honom dagen därpå.
När morgondagen kommit ringer jag upp honom och vi bestämmer att vi ska mötas på en bensinstation, så jag får skjuts av min familj dit och vi stannar för att vänta en stund. Då ser vi bilen och två killar som står och pratar. Efter ett tag öppnar dom motorhuven och ska stänga den varav hela bilens front ramlar av. Den ena killen som jag förstår är en köpare ser nervös ut och skakar på huvudet för att sedan gå därifrån. Känns inte så jätte bra när man ser att bilen man ska titta på som ska vara hel och fin tappar fronten men jag bestämmer mig ändå för att provköra den så jag går fram och frågar om det är han som säljer bilen.
Jorå helt korrekt. Börjar fråga varför fronten ramlade av varav han frågar nervöst hur jag visste det, sa att jag stod några meter ifrån, så säger han något i stil med ja hehe det var ett fäste som gick sönder eller något i den stilen. Hursom helst så noterar jag direkt att det saknas en list på förardörren och frågar vart den tagit vägen, jo den blev stulen igår eller något säger han. Vilket sammanträffande......
Så ska vi ta en tur i bilen, den felfria bilen. Börjar med att jag får i backen direkt när 1:an skall läggas i, det gamla Golffelet med en trasig spärr till backen. Så jag får enbart starta på 2:an enligt säljaren så vi brummar iväg. Måste säga att jag har aldrig kört en slöare bil än denna, den kändes till och med slöare än den första bilen jag någonsin körde som var en 740 Kombi med automat som gjorde 0-60km/h på ca 20 sekunder, kändes inget vidare.
När jag börjar gasa så skryter säljaren om den fina stereon och höjer helt plötsligt så att man inte hör motorvarvet och kan inte ställa några frågor. Efter ett tag börjar säljaren klaga på att jag drar ut växlarna för mycket (körde exempelvis 80 på 3:ans växel) så det slutar med att jag får stanna och han kör tillbaka den vilket kändes underligt. Noterar att chokelampan gav ifrån sig ett ständigt sken så jag frågar lite varför varav han säger att oj den har jag glömt. Frågar lite om baktorkaren och då säger han att det är hans pappa som äger bilen och han vet inte varför han satt dit torkararmen då den ändå inte fungerar. Så nämner han något om att han precis satt in biltema fjädrar och dom är väl inte jätte bra helt bara sådär.
Hur mycket ville han nu ha för denna? jo 10.000 spänn och köper jag den nu fick jag med stereon i bilen. Det var lite bråttom då han precis skulle flytta till Grekland nästkommande helg så han behövde verkligen få den såld men det blev ett nej från mig av kanske förståliga skäl.
Efter det ringer jag på en Nissan Sunny eller något i den stilen och en invandrare svarar.
- Hej jag ringer om denna bil......
- Vad för bil?
- Ja den du säljer?
- Ja den går jätte bra!
- Okej vet du registreringsnumret?
- Nej nej.
- Oki kan du möjligtvis ta reda på det?
- Nej nej.
- Kan man komma och kolla på bilen?
- Nej nej.
*suck* så det vara bara säga hej då och leta vidare.
Till slut hittade jag en rätt gammal annons bland dom jag skrivt ut ifrån datorn på en Volvo 480 Turbo. Var nästan tvärsäker på att den var såld. Blev ändå rätt sugen då jag alltid har tyckt om 480:ns utseende. Så hade den det där magiska ordet TURBO. Jag hade funnit en enligt mitt tycke snygg, sportig och ovanlig modell med TURBO, popup-lampor och allt. Nu gällde det att den fanns kvar och var något att ha. Så jag ringer och frågar, givetvis fanns den kvar och det gick bra att jag kom på direkten.
Hade jag äntligen hittat min första bil? Fortsättning följer.....