urk urk
...kommit hem från sjukan med den lille...legat inne med honom sen i tisdags.
började med att han tisdag 06.15 kom in till vårat sovrum med storebrors finaste leksaksbil (modell större)
"ajabaja" säger pappa, "inte ha den, det är Olivers bil"
Sur som en citron slänger Anton bilen i golvet, kastar sej bakåt, med följd att bakhuvudet slår i väggen, och tavlan som hänger på ovan åker rätt ner i skallen på honom...
ännu mer gap och skrik...storebror kommer in och hämtar (räddar) sin kära leksak.

morgonen flyter på som vanligt (blöjbyte, välling osv) men efter att vällingen är avklarad,
så börjar han bete sej underligt, en rejäl kaskad kommer i samband med det.

Chefen på jobbet rings upp "tja, vab ida me. hör av mej när ja vet mer"

Lillkillen somnar i min famn bra mycke tidigare än han brukar. Efter diskution me min bättre hälft,
ringer vi 1177, som kopplar oss vidare till 112.
Ambulans kommer, åker till sjukan. Läkare konstaterar att han fått hjärnskakning. Ordinerar vila ett par dagar. dagen går och allt verkar ok me liten.

Medan onsdagen går så verkar han bli sämre, trött å hängig. Fastklistrad på pappa...
Vi ringer in igen och får åka in, med egen bil denna gången.
Försöker få läkaren till att göra en röntgen, men detta görs tyvärr inte på barn under 6 år.

Dagen slutar med att vi får stanna på observation över natten.
Efter att personal har bytts ut efter natten, får vi nya besked: "möjligen argsint majsjuka".
"JAHA! Bara vänta och se hur han blir då under dagen.
Inte matfrisk, men vätska får jag honom till att ta. Gott gott alltid nått!
På eftermiddagen när nattpersonal kommer görs nya bedömmningar: "kan nog va hjärnskakning i alla fall" , "med tanke på att han inte spytt så mycke "
OKEJ, ja vi stannar en natt till för att se hur han blir.

Fredagen kommer och vi väntar ihärdigt på provsvar av avföringen som kom ut sent torsdag eftermiddag.

Dagen går och han sover mesta tiden av förmiddagen, men när fru och storebror kommer på besök efter lunch, piggnar han till och vill leka...

I slutet av eftermddagen kommer provsvaret: "Majsjuka! Ni kan åka hem. Trevlig helg! Ring om det är nåt". Orden får mej att osökt tänka på Jim Carrey när han spelar "Pet Detective":
"Bye Bye then, take care now"


Är lite smått fundersam över att läkarna, sjuksköterskorna, undersköterskorna och lab.tek inte kunnat hitta det tidigare. Dom tog ju liksom ett antal blodprover på honom.
Inte för att jag tror Anton kommer få några men för livet av ett sjukhusbesök på några dagar,
men platsen vi har tagit upp, kanske någon annan hade behövt bättre.

Nu e vi hemma i alla fall. Ska bli skönt att få sova i egna sängen. Sjukhus har svår att erbjuda en bekväm säng till nån som är 2 m lång och väger 85 kg.

Hoppas nu att lillkillen blir frisk samt att den store inte får nåt.