Och så var det med de här satans gisslet till farthinder.





Var ute och lekte lite ikväll, målade lite streck, ett här och ett annat där. Eftersom tiden fortlöpte uppsökte jag nya vägar att dekorera och allt var frid och fröjd.

Jag styrde min kos ut mot Idenor, körandes på vägen mot golfbanan där de håller på anlägger en ny väg. Min gissning är att den gamla grusvägen var lite för gropig och guppig för golfbanans nyttjare; jag menar de åderbråckstatuerade, hemorrojdfulla och gamla men naggande goda idrottsmänn som flyr hemmets sysslor.
Jag visste redan innan att det fanns farthinder på denna sträcka, liksom jag visste att min bil som förvisso är sänkt skulle klara av att ta sig över dessa helvetiska avkommor.

Men, vad de där fördömda markarbetarna som lägger den nya vägen gjort nyligen är att göra ett oproportionenligt högt och kort farthinder på den existerande vägen, dessutom på ett helt omotiverat ställe.
Så här i efterhand så önskar jag att jag insett det redan innan; att detta farthinder var designat av Djävulen himself! Och därför orkat bry mig att krångla mig runt i en U-sväng på den förbannade, alldeles för smala vägen. Det gjorde jag inte... Vilket två skrapmärken under sidokjolarna tydligt berättar samt lite skrap på mittsektionen på avgassystemet som instämmer.
Som tur är syns inget av skrapmärkena då de är under bilen, och det var förhållandevis ytliga rispor i lacken, plasten klarade sig.



Då tänker jag tanken; varför är någon så dum att kasta ut såna här bulor på vägarna. Min bil är långt ifrån lägst i stan, faktum är att de flesta moderna bilar inte är mycket högre än min.
Nåt står inte rätt till i de där politikernas huvuden.


Nog för att den är sänkt, men så låg är den inte att den ska vara okörbar.

Tänk efter före, annars blir det som för klantiga mig!

//Jörgen

Denna bil kan jävlas ...

I en vecka och tre dagar har jag ägt Firehawken nu och redan har två incidenter uppstått. Ibland undrar jag om jag inte borde satsa på att äga en cykel istället?
Om det är allsmäktige Gud som avskyr mig eller obarmhärtiga Moder Natur som hämnas alla mina avgaser som jag släppt ut vet jag inte? Vad jag vet är att ingen av de tu är jag speciellt sugen på att ta en strid mot. I och för sig tror jag ingen av dessa pellejönsar finns, men ändå.

Två dagar efter bilköpet när jag i godan ro satt och cruisade hemåt från mitt besök hos mina systrar (som båda bor i närheten av Falköping nu,) märkte jag att en sak med bilen inte fungerade så bra som man kan önska. Det var utefter E18 någonstans mellan Örebro och Västerås, närmare bestämt en och halv mil sedan jag passerat Köping, som bilen plötsligt slutade reagera på gasen (!). Jag kopplade ur och hörde hur tomgången återhämtade sig, släppte upp kopplingen lite och kände hur bilen började niga framåt av motorbromsen, sen la den av.
Allt i bilen lyste, fläkten gick och stereon läskade mina öron med ljuv musik (Monster Magnet - God says no) och bensinmätaren pekade bestämt på en kvarts tank. "Helvete! Har bilfanskapet gått sönder redan!" Var första tanken när jag i makligt tempo rullade fram på Europavägen. Jag hade ju faktiskt hört ett klonkande ljud ifrån bakvagnen som ljöd när man drog på hastigt eller bromsade ännu häftigare. Har säljarsnubben lurat mig när han sa att bussningen till bakaxeln var i behov av att bytas? Är'e det hela bakaxelhelvetet som behöver bytas!?"

Om jag inte hade otur så skulle jag inte ha någon tur alls brukar det ju heta. Och visste hade den negativa sidan av tur slagit till hos mig igen. Bilen hade bestämt sig för att stanna på en 2+1 väg, ni vet slice 'n dice räcken, och självklart när jag befann mig på en sektion med endast ett körfält. Trångt var bara förnamnet!
Jag hade försökt köra så nära sidovajern som möjligt men när jag stegat ut märkte jag att jag hade kunnat parkerat tre decimeter närmare ändå. Så när en hyffsat stor lucka i trafiken uppstod skyndade jag mig att knuffa skrället, dock gick det för långsamt så jag fick i det närmsta kasta mig över huven för att undvika att leka mosad fluga på en lastbilsgrill. Efter det kollade jag igenom alla skrymslen och vrår efter en varningstriangel ... blir till att köpa en sån blev slutsatsen.

"Okej! Hur gör jag nu då?" Frågade sig en allmänt less bilförare långt ifrån de lugna vidderna i norr som han kallade hem. Det kändes ju som ett bensinstopp så innan jag ringer bärgaren ska jag prova med att fylla i lite soppa. Ingen soppadunk i bilen men det borde man få låna på en mack? Kan man tycka!
Så med hjälp av mobilen och eniro letade jag upp Taxi Köping och lyckades efter ett tags dividerande med växeln få prata direkt med en chaufför för att utröna var jag befann mig. De körde inte ut bensin sa hon men att skjutsa mig till en mack gick alldeles förträffligt ... utsugare!

-Var ska jag hämta upp dig då?
-Ömm, jag befinner mig på E18 på väg mot Västerås ... ?
-E18 är en lång väg vet du!
-Jo, jag är mellan Örebro och Västerås nu ...
-*suck*
-... men jag tror det står Köping 11 på en skylt bakom mig.
-Ah, då är det ju i närheten. Finns det någonstans jag kan parkera då?
-Eh, jag står på enfiliga sidan av vägen nu. Men tusen meter uppåt finns det en avtagsväg till ... nånstans?
-*suck* Stå kvar där vid bilen du. Jag kommer nu.

"Jag kommer nu" visade sig betyda tjugo minuter. Men det gjorde inget för under den tiden hade jag nöjet att se bilen nästan bli mos minst hundra gånger om! Skräckfilm på bio? Överskattat! Parkera er favoritbil på en smal motorväg och alla framtida skräckfilmer kommer te sig som gäsp-piller.
Jag hade även nöjet att få träffa en trevlig polis. Efter ett misslyckat sökande efter någonstans att fästa dragvajern så hjälpte han mig att knuffa bilen de tre decimeter närmare kanten som jag ensam hade inte hade mäktat med tidigare.
Och efter att ha avböjt hans snälla fråga om jag ville ha skjuts till en säkrare plats så for han, eller han nämnde en gliring om min avsaknad av varningstriangel först.

Väl när taxin kommit och jag färdades åt andra hållet, mot Köping, så lovade hon mig att "deras" mack (taxibolagets samarbetsmack) minsann lånade ut bensindunkar, för det var ju inte alla som gjorde det. Väl förvisad om att det skulle gå vägen släntrade en orolig norrlandskille in på OKQ8 i Köping för att låna en dunk som han kunde tanka full med bensin.

-Nej!

Och samma oroliga norrlandskille släntrade ut från OKQ8 i köping utan en lånad dunk att fylla med bensin.
Taxicaufförskan, en väldigt satt kvinna i sina bästa år, tände till lite och bad mig vänta medan hon gick in och frågade. Lika snabbt kom hon ut.

-Vi åker till nästa mack!

Sagt och gjort. Vi for till grannmacken, även den en OKQ8, och än en gång gick en orolig norrlandskille in på OKQ8 i Köping för att låna en dunk som han kunde tanka full med bensin.

-Nej!

Men den här gången gick den oroliga norrlandskillen inte ut! En väldigt satt kvinna i sina bästa år kom in istället.

-Ursäkta! Men kvinnan som precis gick ut snattade två chokladbitar!

Det blev pådrag hos kassapersonalen, ett väldigt, väldigt lugnt pådrag. Sakta lunkade den storvuxna kassexpediten mot entrén för att reda ut denna incident. Allt enbart för att se den utveclingsstörda snattaren med en fart endast existerande i sagor försvinna bakom huset. Men chaufförskan visste vem det var, hon brukade köra dessa personer från dagcentralen ganska ofta.
Efter denna lilla incident mjuknade kassaexpediten och med chaufförskans hedersord på att bensindunken skulle återvända så fick jag låna densamma. Tankade i fem liter och sedan bar det av iväg mot haveriet, bilen alltså.

I mitt stilla inre fanns bilden av hur min Firehawk vid det här laget var totaldemolerad av minst umptifjorton upphöjt i sju lastbilar ... men den hade klarat sig.
Jag krånglade i bensinen i bilen och passade samtidigt på att visa mitt ass-crack för chafförskan som satt lugnt i bilen bakom mig. Jag fick lov att luta mig över spoilern för att inte bli överkörd av någon ondsint lastbil när jag tankade och med slappa jeans utan bälte ... ja ni kan ju räkna ut resultatet.

Tror ni det funkade då? Tror ni att efter en timme av väntande, knuffande, taxiåkande, mardrömstankar, nej-sägande expediter och utveclingsstörda snattare, tror ni att bilen startade?
Det gjorde den!
Lyckan var total och det kändes nästan inte ens surt när jag betalade taxin fastän det var den dyraste bensinen jag kommit över i mitt liv. De fem literna kostade mig nämligen femhundra spänn!
Men just då kändes det bra ändå ...

... ända till dess att jag kört de tusen meterna framåt på E18, till den där avfarten jag nämnde tidigare, på höger sida alldeles efter att träden upphört, där det låg en bensinstation.

Satans jävla, listiga, utsugar, taxichafförer!!!

Nu sitter man här mitt ute i ingenstans och förundras över vilka små bonnläppar mina två småsyskon troligen kommer förvandlas till.

I skrivandes stund sitter jag i Åsarp, förort till Falköping eller om det var tvärtom. Jag har åkt ner för att hjälpa min yngsta syster med flytten då hon börjat i skola i Skövde. Undrar just om det är högskola eller universitet? Hur som helst så har jag och min mor övernattat två nätter nu hos min äldsta lillasyster som bor med en lastbilsmekaniker i ett litet torp nästan i centrala Åsarp. Det förefaller mig att mina två, små stadsjäntor lever ganska långt från det liv de förde uppe i norr.

Den ena får hugga ved för att få värme, inte ovanligt i Sverige dock, men inte trodde jag att den dagen skulle komma då jag fick se den äldre av de tu hugga ved.
Dan andra, den yngre får cykla i en mil innan hon kan ta tåget till Skövde för att gå i skolan -Varje dag. Och hon som hemma hos mor behövde red bull intravenöst och en hästspark för att ens ta sig upp ur sängen om morgnarna.
Men det glädjer mig att de också kan anpassa sig till nya förhållanden och levnadssätt och att det bara är mina fördommar som inte klarar av att stå raka.

Jo, just det! Ny bil har jag införskaffat. Den glänser!

Det verkar som om jag måste bege mig hemåt idag för det händer saker hemma med klubben som jag är huvudtränare för, saker som gör mig förbryllad och orolig inför. Borta två dagar och allt håller redan på att falla sönder ... överdriver kankse lite men det är ju just typiskt att det ska börja krångla när jag för en gångs skull tagit mig tid för annat.
Synd, jag hade hellre sett att jag stannade till på fredag.

Nu blir det inga besök runt om i de små garagen den här gången, det får bli nästa roadtrip istället.

Vi hörs nå mer!

//
Jörgen

Så här såg bilen utan dagen innan krasch. Nypolerad och grann!

Vill här en än gång tacka för alla kommentarer och visad sympati för den olyckliga olyckan som hände i lördags. Det känns bra att fler är på samma våglängd som mig och anser att jag inte gjorde fel i den situationen som uppstod! Tack!

Jag är inte bitter. (Klara av att läsa den meningen utan Robert Gustavsson's imitation av Tony Rickardsson i tankarna du!) Nä, jag är inte det för det känns som att utgången detta skräckscenario fick var det bästa av alla möjliga -Ingen skadade sig och inga fler fordon blev inblandade.
Självklart hade jag gärna sett att olyckan inte ens inträffade och att bilen fortfarande stod utanför huset och suktade efter att bli tagen på åkturer. Men så kan man inte tänka. Olyckan inträffade och man får gå vidare därifrån och göra det bästa från den punkten i historien. Inte från en massa tankar som;

"Vad om ..."
"Tänk om ..."
"Varför gjorde jag inte så ..."



En stor sten på mina axlar som tyngde mig var dock hur det skulle lösa sig med vållandefrågan och ersättningsfrågan. Jag anser att det inte var jag som vållade olyckan och de som var med där säger samma som mig. Men mitt förtroende för försäkringsbolag är inte den största, de har ju som jobb att försöka låta bli att betala ut pengar så långt som möjligt. Det är ju inte för inte som alla i tjugo männen i byråkratstyrelsen kan ta ut 600 miljoner i årsbonus!
Men det löste sig också till det bättre. Jag får till och med ut lite mer än vad jag gav för bilen, vilket inte är mer än rätt då jag också lagt ner en hel del pengar på den under året som gått.




Så såg den ut en innan vi lyfte av den från vajerräcket. En kvart innan den aldrig skulle få stå på en asfalterad väg igen ... Fronten är ju fortfarande fin i alla fall.

En jobbig sak som sker nu när jag berättar att bilen inte finns mer (det är väl mer irriterande än jobbigt) är alla kommentarer som visar på deras fördommar.

" Ja, hur snabbt körde inte du då?"
"Så är det med stora leksaker!"
"För mycket motor!"
"Mm, se pojkar ..."

Visst! Jag är 25 år gammal, jag körde en bil med närmare 350 hästar i motorn, jag kunde lägga några lakritsremmar ibland. Jag är visst stereotypen av vad samhället kallar för en högrisktrafikant. För jag menar att jag har ju alltid plattan i mattan, alltid två svarta streck som följer mig var jag än åker och kör alltid om bara för att visa att jag kan!
Men för att slå tillbaka på deras fördommar så vill jag bara säga att jag i stunden för olyckan inte körde för fort och att jag inte gjorde en omotiverad omkörning. Hade jag varit snälla tanten Agda på 40 år hade det smällt lika mycket.


Ta hand om er på vägarna nu garaget vänner!
/Jörgen

Det tog 20 minuter för polisen att dyka upp, jag skulle kunna springa till polisstationen på mindre tid än det.



Det är växellådeolja ...



Bakaxeln åt helvete liksom det mesta andra där bak. Denna sida plöjde ner vajerräcket och fick stopp på bilen.



Hela bakvagnen är i spillror.



Avgassystemet och lite mos.



Kardanaxeln ser lite underlig ut. Vad är det som är fel månntro?



Den nästan oskadda sidan på bilen, den som var vänd mot pendlarfilen.



Baken fick ta emot det mesta stryket. Bilen gjorde en helomvändning och brakade in i stålräcket vid sidan om vägen och sedan in i vajerräcket i mitten av vägen.



Framme på skroten. Fronten är ju fin iaf.



Efter att den blivit avlastad på "skroten."

Hur det gick till:
Jag, en kompis som gift sig nyss och en till vän skulle bege oss till Sundsvall för att hålla en "eftersvensexa" för honom som gift sig. Han hade inte sagt något innan så därför fick det bli efter. Lite hastigt bestämde vi oss för att ta en tur till dragracingen som skulle hållas i Sundsvall på lördagen, sedan fortsätta med lite gocart och avsluta dagen med middag och en eventuell utgång på casinot.

Strax efter klockan tio lämnade vi Iggesund där giftaskillen bodde, vi hade gott om tid och för lite pengar att köpa bensin för så vi tog det i makligt tempo.
Vi åkte på E4:an och där for vi förbi Hudiksvalls södra infart och närmade oss Hudiksvalls norra infart. Det var vajerväg (alltså tre-filig väg) och för tillfället hade norrgående den tvåfiliga sidan. Det var i uppförsbacke och en liten bilkö på ungefär fem bilar hade stackats upp bakom ett tyngre fordon och körde kanske inte mer än uppskattningsvis 90km/h på 100-vägen och jag gick därför ut i omkörningsfilen för att passera. Efter att ha passerat två eller tre av bilarna i bilkön är det en Caravelle flakbil som hastigt svänger ut framför mig.

Det går snabbt i såna här situationer och hur man tänker och handlar beror nog från gång till gång. Jag tänkte först att hon bara vinglade till, sedan att hon måste se att jag ligger alldeles bakom henne och att jag kör snabbare än henne, till att sist tänka att "fan hon tänker byta fil!" -Alla dessa intryck fick man under en ynka sekund.
Jag var för nära henne vid vid den här tidpunkten för att hinna bromsa farten innan jag skulle träffa hennes bakvagn och till höger var det andra bilar jag redan passerat så dit kunde jag inte väja. Vid det här laget var hon halvvägs ut i min fil och samtidigt som jag ställde mig på bromsen väjde jag mot mitten-vajerräcket och hoppades väl på att hon skulle uppmärksamma mig innan hon tryckt ut mig för långt. Min framvagn var i höjd med hennes bakdäck när hon var helt ute i min fil och då hörde jag hur vajerräcket dunkade mot min bil några snabba gånger. Och sen en jävla stor smäll.
Hon måste ha stampat på bromsen också för "bang" och "swisch" var jag förbi henne. Jag försökte hålla bilen rakt och hade fortfarande foten på bromsen men så kastades baken ut från vajerräcket och gjorde en helomvändning. Bilen hade bytt fil över till pendlarfilen -mellan två bilar som färdades där- och jag körde nu baklänges vindruta mot vindruta med en annan bil och jag tänkte att " nu kommer jag döda någon!"
En smäll till! Det var sidoräcket som tog emot mig och rikoschetterade mig tillbaka till omkörningsfilen igen. Fortfarande med baken först som fick bromsa och stanna bilen mot vajerräcket.

Där stod jag nu. Bilen på mittenvajern. Kollade att alla tre i bilen var okej och gick sedan ut helt oskadda allihopa.

Bilarna som jag bollat mellan i den brutala ping-pong-inbromsningen körde bara förbi. Konstigt tyckte jag, tack för hjälpen!
Några sekunder senare kommer flakbilen som väjt ut framför mig sakta körandes, vad det tycktes då osäker på om hon skulle stanna eller ej. Hon stannade ett tjugotal meter framför oss till slut med motorn på i pendlarfilen. Giftaskillen sprang dit rejält uppjagad och förbannad för att skälla ut henne. Det slutade med att han stod och tröstade den stackars chockade mamman och den gråtande tonårsdottern och pojken. Jag hade undvikit att krockat med dom och de var väl medvetna om det skulle jag tro, och medvetna om hur det hade kunnat sluta. Den enda bil som skadats var min och inga personer. Kändes riktigt bra då.
Att bilen var redo för skroten kändes (och känns) som en bisak.

Tumma om ni tycker som jag att man använder blinkers OCH KOLLAR I BACKSPEGEL innan man kastar sig ut i omkörningsfil på motorvägen ...

Som vanligt pågår pajkastning i trådarna här på garaget och vilken intressant tråd som helst kan lätt bli nersolkad av dessa bilfascister. Ibland kan man skratta bort vissa personers argument om varför deras bilmärke är bäst, men ibland är det bara jobbig läsning. Nu fångade en tråd min uppmärksamhet där det diskuterades vad som är bäst av jänkare eller resten av världen och jag kände mig manad att skriva ett inlägg ... Solkade ju tyvärr ner tråden (som handlade om nåt helt annat) ytterligare.

En amerikanare är en bil från USA men det finns olika modeller. Precis som det finns flera modeller i Europa och Asien är de alla framtagna och byggda för skiljda ändamål; Familjebil, sportbil, highway cruiser (typ E4 pendlarbil;) ) med mera, med mera.
De som bygger bilarna vet vad de gör och resultaten är väl avvägda för just dess ändamål. Mycket effekt, kurvtagning eller låg bränsleförbrukning, det finns en bil för varje situation. Det var så förr och det är så än, tänka sig!

Att jämföra en jänkare mot en tysk kan man alltid göra men om den jämförelsen ska ha någon betydelse ska den ju säga något. Att väga en AC Cobra mot en Mercedes E200, vad säger det? Inte ett smack! ... förutom att den som argumenterar med det som inlägg har noll input att komma med.
Att min moderna jänkare kör ifrån en Toyota Corolla är inget jag tänker tatuera in i pannan precis då det är helt ointressant för Toyotaföraren i sin pendlarbil. Och detta faktum att min bil går snabbare än grannens Audi A6 medför ju inte betydelsen att jänkarna är bättre än européerna.

För att en jämförelse ska vara intressant måste den ha en fråga att besvara. Försöker man svara på frågan vilken sida Atlanten som har bäst bilar måste man ta det segment för segment. Prestandabil mot prestandabil, familjebil mot familjebil, och så vidare. Fastän man förlorar ett slag behöver man inte förlora kriget ... Men just denna fråga kommer aldrig kunna besvaras då dimensioner som känsla, utseende och karaktär spelar minst lika viktig roll som de tekniska aspekterna i bilvalen vi gör, kanske till och med mer än så (?), och de uppfattningarna är inte likadana för alla.

Att påsta att endera sidan av Atlanten bygger de bästa bilarna är att måla in sig i ett trångsynt litet hörn. -det är en plats jag inte tänker besöka!

Detta är inget försvarstal för någon av bilarna. Jag ville bara belysa att tycke och smak är olika och att man måste kunna respektera detta faktum.



Puss hääj!

Livet rullar på i vanlig ordning. Jobbet måste skötas, simmarna behöver sin tränare, bilen vill ha bensin och systers hund vill leka. Och jag bistår dom alla, med glädje därtill! Denna inrutade vardag skänker mig trygghet i vetskapen om vad som krävs av mig, för detta är vad min tillvaro består av. Att ge, donera tid, skänka min odelade uppmärksamhet.
Jag tycker mig själv vara en man i frid, med sinnesro om man så vill. Kräver inget av andra men hjälper mer än gärna. Att göra mig lycklig klarar jag alldeles ypperligt själv. (Och där får alla snuskhumrar sluta spinna vidare på egen hand i sina tankar!) En middag, en film eller kanske en tur ut mot landet i kvällssolen. Allt som ändå kommer min väg är det bara att tacka och ta emot, bara en dåre skulle tacka nej till vänner. Samma dåre skulle kräva att få detsamma.

Men har det alltid varit så? Det tror väl ingen, och så är även fallet.
Det har varit en tyst överrrenskommelse mellan jag och mig själv som vi slöt efter att jag på något sett lyckats inse att hon verkligen inte ville spela med i mitt liv längre; Att har jag inga krav från andra så finns det ingen som kan ge mig ingenting heller. För ingenting är nog det värsta man kan få. När man öppet och ärligt bedyrar vad någon betyder för en själv och denne någon svarar med ingenting, det är sann själslig förintelse.
Därför avstår jag från att önska mig något från någon, från alla.

Men jävla spöke att bara dyka upp och hemsöka mina vrår ända ner i fundamentet. Jag kom på mig själv att än en gång önska mig mer av detta kvinnliga väsen, kräva att få gensvar. Tillfällig sinnesförvirring? Jag skyller på det, vill att det ska vara så. Under mitt liv är det bara hon som förmått mig att må så skit. Satans poltergeist att utan fysisk närvaro riva mitt psykiska jag.

... Och jag som bara tänkte skriva en rad om ämnet!



Väntar in lite delar till bilen nu som för övrigt fortfarande är till salu. Lite tråkigt är att jag tagit reda på att bilen inte har ett fläckfritt förflutet, men den lever ett vitt liv nu i alla fall. Utan besvär av tidigare snedsteg.
Nästa bil jag ska köpa är också en f-body men manuell. Tror det tillför lite känsla i körupplevelsen. Men nog är det skönt att köra med automat ändå.

Det har varit en hektisk vecka ... månad förresten. När jag gör bloggmaterial hinner jag inte blogga, när jag hinner blogga har jag inte gjort nåt bloggmaterial istället, en slags ond ekvation med ett struket "lika med" tecken.

En sammanfattning av vad som gjorts senaste dagarna i alla fall:


En av mina vänner tillika en av mina simmare tog studenten ...



... och jag skjutsade honom i ett studenttåg på hjul.



Åkte till Sollefteå för simtävling. Liten trupp på fem simmare men stort resultat me d17 medaljer. Jag tar åt mig äran. ;)



Haft kontakt med potentionella köpare av bilen och skickat detaljkort på den.



Simning är bara papper ju för bövelen. För övrigt är det där (här) jag sitter (ligger) och surfar runt på garaget också.

Så lite har man gjort ändå. Och så förståss det där jävla spöket då!




Ha det gött alla gorgare!

//JM

Precis som rubriken så tydligt säger; Jag har blivit lurad.

Efter en relativt lugn dag tänkte jag låta kvällen fortlöpa i samma anda. Inget fartfyllt, jobbigt eller jäktande här inte. Med bravader under dagen som;

- Lyckats avstyra Volleyboll på Maln.
- Undvikit vara flytthjälp.
- Lagat mat hos mor och far och därmed sluppit disken.

Med bravader som dessa hur kan då kvällen gå fel? Har till och med köpt en påse godis att avnjuta under min egna, lugna och (framför allt) slöa filmkväll. Som jag sett fram emot detta hela dagen! Detta är min tid!

Film valde jag redan i förrgår när jag köpte "Svart katt vit katt." En farsartad kärlekskomedi (hehe .. jag är straight ändå!) som jag tänkt se på min projektor. 107" riktig hemmabio anläggning, det bästa köp jag någonsin gjort (bilen får faktiskt ursäkta.) Men för att få så bra bild som möjligt ska det vara så mörkt som möjligt i rummet, vilket är ett problem under solhalvåret och klockan var bara sju.

Så i riktig ordning var det bara att vänta på att det skulle bli mörkare ute. Och jag väntade ... och väntade ... hmm ... väntade lite till ... väntade ännu en gång ... kikade på klockan och till min fasa visade den fem minuter över sju. Nåt är galet med tiden nu! För ute gassade solen på som vanligt, helt oviss om mina atomvattenbombplaner för att slå ut den ständigt skinande marodören.

I brist på teknologi för att bygga en sådan bomb (jag menar har ju inte ens en så pass stark slangbella...) återgick jag till att vänta, men nu i sällskap med Garaget. Jag väntade en skvätt till... det blev ett snäpp mörkare ute ... kikade på klockan igen och ännu en "till min fasa" infann sig för jag såg att tiden måste vara snedvriden på nåt vänster. Klockan hade hunnit bli 10!
Rent ut sagt -Fan! För sent att påbörja en film då jag ska jobba i natt.

Vad har jag lärt mig utav detta månntro?
Jo. Jag har lärt mig att utan Garaget är livet segt, tråkigt och man hinner göra en massa saker för tiden går sakta. Tillsammans med Garaget å andra sidan är livet, snabbt, roligt och man hinner inte göra ett skit för tiden har redan tagit slut innan du ens börjat med andra aktiviteter.

Imorgon ska jag leva i "the slow lane." Det blir Volleyboll, grilla på standen, Stroh Rom -Och kanske till och med en film!


Ha det gött!
//Jörgen

P.S.
Har du läst hela denna meningslösa blogg kanske även du bör tänka igenom hur du ska spendera dina värdefulla timmar ...
D.S.

Jag undrar jag ... tror inte man alltid är så uppskattad här på Garaget.org. Kanske inte så konstigt när man har lite svårt att ta allting så seriöst hela tiden, vilket kan resultera i lite annorlunda kommentarer. Jag tar gärna diskussioner om det är något jag kan, och tillför en annan sida av problemet eller lösningen. Men är alltid saklig och inga orättfärdiga påhopp.

Apropå det. Varför tar vissa bort kommentarer på deras bloggar när de fått motargument på något de påstått? Öppnar man en dörr och skriker "alla slipsnissar har bläck i ådrorna istället för blod" kan man ju inte stänga dörren igen och negligera alla som vill få en annan att inse andra värderingar. Att vissa väljer att bara visa upp en sida av ett påstående gör ju att alla andra som tar del av frågan missar de olika kulörerna av åsikter, argument och lösningar som finns. De får bara se påståendet och därmed tror de att det är sant när inget annat sägs.
Jag blir irriterad på detta.
(Slipsnisse-exemplet är taget helt ur luften ifall någon nu undrar.)

Och jag ber om ursäkt till alla som blivit utsatt för min humor. Lite cynisk men med glimten i ögat. Jag är faktiskt en snäll kille ... när jag inte är ute på stan och pucklar på pensionärer vill säga.

Puss på er alla!

Jahopp! Lite väl sent måhända men haft lite väl mycket att göra senaste dagarna. Här kommer den ändå, bloggen om min roadtrip till Uppsala.



Tre gringos. Vilse efter E4:an ... Fr.v. Borgsten, Joel och lilla jag.

Jag hade bestämt tid för avfärd redan klockan tolv på torsdag (30/4,) det är "redan" eftersom jag jobbat natt och inte hunnit sova särskilt många timmar till dess. Som vanligt var tanken god men det blir ju aldrig som man tänkt sig så klockan ett lämnade jag, Borgsten och Joel glada hudik efter att ha gjort några sista minuten stopp. Jag måste köpa mer hösnuvepiller, Joel lite alkoholhaltiga drycker och Borgsten .. pussa mamma hej då!? Sedan var allt bäddat och klart inför roadtripen till Uppsala för lite trevligt Valborgsfirande med gamla bekanta.

Vi turades om att köra, jag och Joel. Borgsten "hade inte lust" ... lite skraj att köra en bil med mer än 100 hästar måntro? Det är ju bara 25 mil ungefär så att turas om var ju inte nödvändigt, men delad glädje är dubbel glädje, och inte är jag den som är snål. Jag placerade mitt lilla väsen i baksätet och till min förvåning upptäckte jag att det var skapligt rymligt ändå. I alla fall om man hade båda sätena för sig själv.
Tog några mindre coola kort från där bak.


En ocool bild på Joel när han kör och en cool bild på Borgsten i avklippt skjorta. Mot Uppsala.


Close-up på Joel in action. Notera de vita knogarna. ;)

Vi tog en liten bensträckare vid Dragon Gate - Been there, done that! Var faktiskt inte så coolt, förstår inte hypen kring bygget. Men Borgsten fick ju chansen att göra sina "metal moves" med en sten kissemiss så det var ett lyckat stopp ändå.


Hell Yeah!!! Det blir inte mer metal än så här! =) Borgsten rocks with a puss made of ... rock.

Nåja, vi kom fram till Uppsala halv tre ungefär. Sprang in på Willys och köpte vad vi nu än skulle tänkas behöva till grillfesten senare under kvällen. Det blev potatissallad, vindruvor att blanda i potatissalladen så den blir ätlig, nåt nötkött från helvetet och lite virke till groggarna. Sedan satte vi kurs mot centrum. Kastade av Borgsten hos den fest han skulle till. Nä, han skulle inte festa med mig och Joel.

Jag har faktiskt aldrig kört i Uppsala förut och var lite nervös över huruvida vi skulle komma rätt eller inte men det gick bra. Det gick faktiskt så bra att vi dundrade rätt in i festligheternas centrum det första vi gjorde. Glaskross, folk mitt i gatan, skyltar med förbud mot motortrafik och en hopplös evighets väntan på att hitta en lucka i vimlet för att backa ut ur folkhavet. Några ilskna blickar och svordomar senare var man fri och kunde parkera för att ströva runt på stan lite.
Det första som hände när jag steg ur bilen var faktiskt att en ung kille avbröt sitt telefonsamtal för att fråga vad det var för bil jag körde. " En Pontiac." svarade jag. " Pontiac Trans Am." Han kikade på bilen igen och som om blicken hos honom inte redan avslöjat det tillade han. "En sådan har jag aldrig hört talas om."

Såg folk ligga utslagna i parker, sovandes mot lyktstolpar och springandes barfota över glaskross. Satan i gatan! Här gick det vilt till! Promenerade inte så länge till. Var inte så mycket att se...

Vi sprang på vår tillfälliga hyresvärd på en gågata, ibland blir man bara förvånad av vad slumpen kan hitta på, och fick direktioner för att hitta till hennes lägenhet. Katrin är en gammal och kär vän till mig och att bo hos henne kändes liksom självklart när man åkte ner så här över en helg.
Vid Katrin fanns det en stor parkering till vilken man kunde köpa dagsbiljetter, tjugo kronor per dag kostade det. Jag tog två, oviss över hur länge jag skulle stanna, är ju bara att köpa en ny biljett om man nu skulle vilja stanna längre. (... kommer till detta senare...)

Efter inkvarteringen hos Katrin och hennes kille Johan drog vi snabbt vidare mot grillfesten i annan bil. Ursäkta, ingen bil .. menade i en SAAB. :P På vägen skulle vi plocka upp Katrins killes exflickvän (tydligen fortfarande bra relation och gemensamma vänner) och Joel, min resekompis fick sig en smärre chock när han upptäckte att det var hans gamla granne från 10 år sedan. Framme på festen fick han en till större chock när han upptäckte att ännu en till tjej från hans barndoms gata var närvarande. Vad är oddsen för det!?
Ännu en chock fick han när en barndomskompis och föredetta simmare dök upp från en fest hos grannen. Men det tog då priset när en annan väldigt nära vän uppenbarade sig i bara kalsingarna på gräsmattan bredvid grillen, i full flärd med att spela kalsongbrännboll med sina klasskompisar. Helt rubbade sammanträffanden.

Efter sista sammanträffandet gick det bara utför, ska inte gå in på detaljer, men denna historia innefattar; en full kompis, missad taxi, försvunna grillpolare, för sent ut på stan, fullt på krogen, en jäkla massa promenerade, dryga snåla brats i en taxi, stroppiga bimbos, samma fulla kompis en gång till, en vilsekommen svarttaxi och en macka på Subway under en och en halv timme. Men det var en rolig kväll ändå, såg väldigt mycket av Uppsala och träffade väldigt mycket folk. Den cyklande polisen hade vi mest roligt åt ändå. :P

Dagen efter ägnades åt planlöst strapatserande på stan. Köpte mig ett par nya skor, Porsche Design Adidas, väldigt sköna. Glassade lite med en glass i handen och brände mig fördärvad och blev kallad räkan av Joel. En helt perfekt dag! Kvällen kom och det vankades grillning igen. Efter att jag tagit en för övrigt god drink, bestämdes det att vi inte skulle ut ikväll ändå, vi var alla lite trötta efter gårdagen. Men det hindrade inte mig från att smuta på lite öl under hela kvällen och en särdeles mysig salongsberusning inföll.

Joel, som var nykter, bestämde senare att vi skulle åka och hälsa på den fulla kompis som kvällen innan startat den kedja av händelser som gjorde att vi istället för en helkväll på krogen fick nöja oss med en och en halv timme på Subway, det gjorde vi. Kollade på en kass film och drog sedan tillbaka mot Katrin.
Väl på parkeringen utanför vår tillfälliga residens kom vi på att vi inte hade någon biljett inför morgondagen. Man köpte ju dom på en mack som var stängd vid detta sena klockslag. Vi kom överrens om att chansa så till den grad att låta den gamla biljetten ligga i fönstret och med den handskrivna datumraden snitsigt ändrad från en "etta" till en "tvåa" och dagen efter fixa ny biljett. Det lät ju smart då ... jag skyller på Joel han var ju nykter för bövelen! Dagen efter vid tio-tiden upptackte vi att en böteslapp så tjusigt låg under torkarbladet. Det var 350:- det!
Vad vi missat var att man kunde köpa biljett på dygnet runt öppna Statoil också.


Varför såg vi inte denna? 350 :- böter ...

Jaja. Sista dagen på semestern. Ja, det kändes faktiskt som semester. Otroligt varmt och inga bekymmer som tyngde en, det var längesedan man var så här levande kommer jag ihåg att jag tänkte flertalet gånger.
Sista dagen, och det var dags för lite freesbeegolf.

Hängde med en kompis, Lill-Jonte, och gick en runda på nio "hål." Det var svårare än vad jag först trott. Slutade på 47 kast efter mycket schabblande på sista "hålen" och kom på en hedrande sista plats. Vem bryr sig ... riktigt sport luktar bensin! ... eller klor! :P

Direkt efter det begav vi oss hemåt Hudiksvall. Vi lunchade inne i Gävle City på Buddys, taco buffé. Inte lika god som förut dock. Sedan brände vi hemåt i ilfart. Skulle bli fest denna kväll också och denna gång skulle vi till och med besöka krogen!

Men det är en annan historia, lämpad för ett annat forum.

Mycket nöje!
//Jörgen

Lagningen från förra helgen hade blivit ogjord igen. Så: Gör om - Gör bättre!
... och det gjorde vi....

Pop-up motorn hade börjat skorra igen, vänster halvljus funkade inte, blinkersen nere vid vänstra parkeringsljuset fungerade inte liksom blinkersen på vänster sida.
Monterade ner vänster lykta så vi kunde se hur det såg ut med alla sladdar och kablar. Såg på en gång att en skarvning hade dragits isär, även en till. Vad berodde detta på då? Aha, sladdarna var för korta så när pop-up lampan hissades räckte de inte till. Då lossnade sladden till sidoblinkersen samtidigt. Lätt åtgärdat - längre sladd bara.

Den skorrande motorn (skorra=oväsen) svor vi åt, och bestämde oss för att köpa en ny. Den gamla hade vi ju monterat ner, shimsat och monterat ihop igen och satt dit delarna så de skulle sitta kvar. Ändå höll den bara i två dagar.
Men när vi monterade på lamphuset igen såg vi en konstig beteckning på armen som ska resa lampan. Det stod RIGHT (höger,) det bode väl stå LEFT (vänster) på en del som ska sitta till vänster. Tydligen har tidigare ägare tryckt dit en del som inte passar. Armen var på tok för lång och kunde därför inte pressa lampan upp i rätt läge vilket motorn inte förstod utan fortsatte försöka få den i rätt stoppläge och spann på fastän det tagit stopp redan. Enda skillnaden mellan RIGHT och LEFT var längden på armarna.


Vi kapade armen i två, mätte ut hur lång den skulle vara och svetsade ihop den där. Provade montera och voila! Inget irriterande ljud. Mission completed.

Så imorgon bär det av till Uppsala i trans Am'en för lite festligheter över Valborg.

Kanske ses!?

Klarade besiktningen! ... Eller nja, beror på hur man ser på saken.

När jag var redo att åka till bilprovningen kunde det konstateras att vänstra halvljuset tackat för sig. Eftersom vi under helgen sett över belysningen fram så antog vi att det bara var lampan som behövde bytas. Men när vänster blinkers sedan inte ville funka när besiktningsmannen testade förstod jag illa kvickt att det är nåt glapp någonstans. Alla säkringar är intakta och allt fungerade kvällen innan.

Fick även en anmärkning på baklyset. Chansade och besiktade med de röda USA lytktorna, men se den gubben gick inte hela vägen. Men eftersom dessa är snyggare än EU lyktorna kommer jag köra med dom ändå. Till nästa års besiktning vill säga!

Underkänt, men behöver inte ombesikta. Han sa bara. "Nu blir det att åka hem och skruva då!" Och så var det inget mer med det. Det tar jag som en seger!

Jobbigt när det ska vara elfel.

Natti natti, alla söta gorgare!

(Edit: förresten, lite bilder från reparation m.m. - min projekttråd: http://www.garaget.org/forum/viewtopic.php?id=127931)

Jomenvisst har jag fyllt år. Igår om man ska vara nogräknad men det är idag festligheterna blir av ... igår blev det till att jobba och stå i för brödfödan.

Trevlig present fån jobbet blev det - 10.000:- i semesterersättning från föregående år. Har egentligen varit mina pengar hela tiden men känns skönt att ha dom tillgängliga nu iaf.

Idag blir det lite skruva i garage på bilen. Ska byta en trasig fönsterhiss. Inte en aning om hur - Learn by doing! Dessutom fixa en glapp kontakt till en blinkerlampa - Learn by watching dad's friend! (Inte så haj på el.) Sen ska den bredsulade amerikanen nog klara besiktningen.

Sedan avrundas dagen med goda vänner, gräddtårta och shots. Utgång? Jomenvisst!

Trevlig helg på er alla!

Hmm?

Var ligger Järfälla? Ska köra dit imorgon men var ligger det? Blir till att kika på Eniro nu snart, de har ju en smidig karttjänst.

Hoppas det är vinterdäck på hyrbilen, troligen en Vivaro eller någon liknande sorglig ursäkt till bil.
Jo, det har ju snöat igen nu, vilket jäkla bakslag. Börjar kännas som att denna mest snötyngda vinter i (mitt-) mannaminne är någon personlig vendetta mellan mig och Herren. Startskottet i fejden var väl när jag istället för att köpa en Moder Jord-vänilg cykel införskaffade en 5,7 liters sommarbil. Därav all snö - sommarbilen gillar inte satansblasket!

Om det snöar en gång till så tar jag tamefan (bokstavligt talat) över till den mörka sidan och beblandar mig med alla satanist Volvo's och införskaffar vinterdäck. Då ska Han och Moder Jord få se på när jag året runt gasar på och skyndar på den globala uppvärmingen. Say goodbye to a white christmas - Det kommer vara snustorrt vid tiden för Din sons födelsedagsfest!

MUHAHAHA! Am I evil?


Satansblasket's obevingade betvingare? Eller en sorglig ursäkt till vinterbil? Snart så avgörs det ... en flinga till bara! >.<

Min bilhistoria.

Första bilen. Sommar 06 - Höst 07 R.I.P.

-89, Mitsubishi Galant GTI, 16 ventiler kärlek.


-89, Mitsubishi Galant GTI, 16 ventiler kärlek (+ett pekfinger på köpet)

Bilen kördes till den gick i spillror. Men riktigt rolig bil med härligt driv. Många minnen med den, bra och dåliga.




Andra bilen. Vinter 07 - (fortfarande i min ägo...)

-83, Golf GTI. Lånad bild - min har två plastiga luftintag bak vid vindrutan.

Nödköp eftersom den första skrotats. Men vilket nödköp sen! En av de roligaste bilar jag kört, åldern till trots var det körglädje utan dess like. Har den fortfarande kvar dock avställd sen ett och ett halvt år. Lite rost och fel på bensinpumpen. Synd att den bara står.




Tredje bilen. Sommar 07 - (fortfarande i min ägo ...)

-93, Mercedes Benz 200 E. Det är inte bilden som är suddig, det är du som är full ...

Skrothögen jag övertog från föräldrarna när de köpte ny. Troligen den mest driftsäkra rosthög världen någonsin skådat. Över 42.000 mil och den bara puttrar på. Denna har man kvar ... nästan. Ska ge tillbaka den till far nu. Lite puts och sälja vidare sedan.




Fjärde bilen. Vår 08 - Höst 08

-94, Pontiac Firebird Trans Am, trimmad och välvårdad. Yepp! Ni ser rätt - det är en kungakrona.


-94, Pontiac Firebird Trans Am. Sexy Back.

Förälskad första gången jag såg den - Måste ha! Och fick den ... mot ett svidande ingrepp i kassakistan. Var trimmad med headers och sportavgas när jag köpte den. Dessutom ett riktigt välljudande bygge med fina högtalare och hela den svängen. Gjorde ont när jag sålde den faktiskt. Den bästa sommarn någonsin, mycket tack vare denna bil.




Femte bilen. Höst 08 - Länge till ...

-02, Pontiac Firebird Trans Am - WS6 Performance Package, Ram Air.

Fick upp ögonen för F-Bodies i och med förra bilen. Efter att ha läst på lite mer så visade kompassen på en Trans Am WS6 från -01 eller -02. Började söka inom Sverige och hittade denna på blocket. Efter en snabbvisit i Borås var bilbytet ett faktum. Grymt nöjd trots att det är lite småfix på den. Tråkiga elfel men det fina i kråksången är ju att jag fick pruta några kilo pengar.