Igår glädje över priset bilen fick på Elmia, idag på morgonen brutalt kastad tillbaka i verkligheten.

Kisse, min älskade lilla katt, kom upp i sängen vid 8-tiden och ville kela en stund. När jag sedan vaknade igen strax före 9 låg hon som vanligt på mattan i sovrummet. När hon fick syn på mig började hon jama med ett röstläge jag aldrig hört förut. Och så drog hon sig fram över mattan med framtassarna medan bakbenen bara släpade. Jag förstod ögonblickligen att något var väldigt fel!
På Blå Stjärnan sa veterinären att Kisse hade fått en blodpropp som stoppade blodflödet helt till bakkroppen. Hon var alldeles kall om rumpan och bakbenen. Diagnosen innehöll så många ”kanske” att jag valde att ta det tunga, men för mig självklara, beslutet att hon inte skulle behöva utsättas för alla dessa ”kanske” utan istället få somna in lugnt och stilla.

Hon fick en spruta med sömnmedel och medan jag höll hennes framtassar så somnade hon långsamt på den mjuka och goa filten i transportväskan. När hon inte längre orkade hålla upp huvudet la hon det ovanpå min hand. Det blev ett värdigt slut, så värdigt det nu kan bli i ett undersökningsrum.

Kisse, du fångade mitt hjärta fullständigt! Tack för allt!
Din husse