Igår natt kl 01:00 åkte jag ca 8 mil ut i skogen, drog loss en lastbil+trailer som stod i diket på en smal skogsväg med 40 ton cider i. Var hemma kl 04.00.
När jag var på väg upp dit funderade jag lite.

Jag är en av dom som går upp klockan 7 på morgonen för att starta din bil när du upptäcker att den är strömlös, jag kan åka 10 mil för att göra det. Även fast du själv borde kunna lösa det.
Jag är en av dom som inte hinner äta mat på dagarna för att jag ska finnas snabbt hos dig och ge dig den bästa service när du behöver bärgning, hjälp med låsöppning, starthjälp, kanske behöver du en dunk bensin/diesel och du står långt ute i skogen, byta hjul om du har punktering, du kanske behöver dras loss, eller så kanske du har kört av.

Jag är en av dom som ligger under din bil i leriga, blöta diken med mitt nytvättade hår,
Jag är en av dom som går upp ur min varma sköna säng mitt i natten för att ge mig iväg ut i spöregn för att hjälpa dig.
Jag är en av dom som inte får sova mycket vissa nätter. För jag ska finnas där för dig så fort du ringer.
Jag är en av dom som får stå ut med mycket skit varje dag i mitt arbete.
Jag är en av dom som finns tillgänglig 24/7, och åker så fort larmtelefonen ringer.
Jag en av dom som inte har speciellt mycket till liv. Jag har inte speciellt mycket fritid.

Men att köra bärgare är inget jobb. Det är en livsstil.

Och vet ni vad. Jag är så jävla nöjd med mitt liv!
Det kunde inte bli bättre än såhär! Även dom dagar det är så fruktansvärt tungt och man skulle kunna bryta ihop...
...så tänker jag bara på allt jag har i mitt liv, att jag faktiskt har lyckats komma så långt i livet med allt möjligt.



Over and out / Fröken Miller